Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som en något ouppfostrad 3-åring med starka åsikter och vad som är viktigt för en hund. Dessa åsikter stöddes inte av hans matte, dvs jag. I flocken fanns då redan katterna Skrållan och Toker, sen kom allt eftersom Syrran, Klinga, Lummi, Cissan, Glittra, Humle, Blixten, Dumle och sist men inte minst, Glimma, den kaxiga lappisvalpen med ett dödsföraktande skall. Allihop har då och då något på hjärtat, även de som gått vidare till Regnbågslandet. I Regnbågslandet finns numera Toker, Skrållan, Vaski, Cissan, Klinga, Lummi, och Humle.

fredag 24 april 2020

Husse kallingar...och jag

Hej alla! Det var ett tag sen men det är inte lätt att hinna blogga då man har fullt upp.
Till exempel så har jag lite problem med min bakdel. Det kliar och har sig som f-n men då jag vill bota mig själv så är matte där snabb som en kobra och sätter på mig husses kallingar!
Kan ni förstå min skam? Näha, tänkte väl det...
Kan ni förstå hur skämmigt detta är?

Ni skrattar väl lika mycket som mina lurvkompisar, men vet ni; även husse och matte har roligt på min bekostnad! DET är väl ändå to much(engelska och betyder för mycket, jag är en smart hund,vet ni)
Det verkar som min matte har klippkort hos vetten! Skulle inte förvåna mig om hon har det 10:onde besöket gratis eller till och med får en jättefin present för att hon släpar med mig dit!
För vet ni:
Jag har behövt stå ut med vettens finger i röven alldeles för många gånger och dessutom fått stå ut med värsta fyllan och efterföljande bakfylla. Man kan undra om matte och husse vill att jag skall bli knarkare?
På fyllan. Föll ihop som en säck potatis
Igår var det dags igen. Glädjande var att jag slapp fingret i röven, endast nån sorts spruta som sköljde ur...ja det där i rompa som krånglar. Matte, som är lite märkvärdig säger att det heter fistlar, men jag vet inte jag...hon håller på och sköljer och grejar i min rompa så ibland tror jag att hon är lite...speciell..
Vete tusan, men jag har det attans bra, nu för tiden, jag får skälla hur mycket jag vill och då mår jag så himla bra att ingen kan förstå...mer än jag.

Många skall från
Lummi

2 kommentarer:

  1. Kul att läsa om dina mödor Lummi. Snart slipper du kallingarna får vi hoppas

    SvaraRadera
  2. Ja, redan i morse slapp jag dem. Det var ingen konst att få av dem....hehe

    SvaraRadera