Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

fredag 24 april 2020

Husse kallingar...och jag

Hej alla! Det var ett tag sen men det är inte lätt att hinna blogga då man har fullt upp.
Till exempel så har jag lite problem med min bakdel. Det kliar och har sig som f-n men då jag vill bota mig själv så är matte där snabb som en kobra och sätter på mig husses kallingar!
Kan ni förstå min skam? Näha, tänkte väl det...
Kan ni förstå hur skämmigt detta är?

Ni skrattar väl lika mycket som mina lurvkompisar, men vet ni; även husse och matte har roligt på min bekostnad! DET är väl ändå to much(engelska och betyder för mycket, jag är en smart hund,vet ni)
Det verkar som min matte har klippkort hos vetten! Skulle inte förvåna mig om hon har det 10:onde besöket gratis eller till och med får en jättefin present för att hon släpar med mig dit!
För vet ni:
Jag har behövt stå ut med vettens finger i röven alldeles för många gånger och dessutom fått stå ut med värsta fyllan och efterföljande bakfylla. Man kan undra om matte och husse vill att jag skall bli knarkare?
På fyllan. Föll ihop som en säck potatis
Igår var det dags igen. Glädjande var att jag slapp fingret i röven, endast nån sorts spruta som sköljde ur...ja det där i rompa som krånglar. Matte, som är lite märkvärdig säger att det heter fistlar, men jag vet inte jag...hon håller på och sköljer och grejar i min rompa så ibland tror jag att hon är lite...speciell..
Vete tusan, men jag har det attans bra, nu för tiden, jag får skälla hur mycket jag vill och då mår jag så himla bra att ingen kan förstå...mer än jag.

Många skall från
Lummi

2 kommentarer:

  1. Kul att läsa om dina mödor Lummi. Snart slipper du kallingarna får vi hoppas

    SvaraRadera
  2. Ja, redan i morse slapp jag dem. Det var ingen konst att få av dem....hehe

    SvaraRadera