Ibland tar jag mig en tur på jorden för att se hur allt rullar på för min flock.
Idag fick jag mig en liten chock för då jag svävade till huset där jag bodde så fanns inte min flock kvar! Där bodde en helt annan familj som hade en endaste katt som familjemedlem! Hoppas den kissen får det bra i det kvarteret...
Nåt som är bra för mig sen jag hamnade i Regnbågslandet är att jag kan sväva omkring helt osynlig för alla men ändå se till mina egna då jag känner för det. Ibland kan jag också känna deras saknad från mig och då svävar jag ner till jorden och fyller min närvaro i deras tankar.
Idag, då jag inte fann min familj så tog jag en tur över omgivningarna och rätt som det var så såg jag långt därnere från ovan en välkänd människa vandrande längs en skogsväg med en vacker hund längs sidan.
Det var ju matte! Hon och Glittra, tjejen som jag aldrig hann lära känna, de gick invid vägkanten. Det skulle kunnat varit jag och matte! Glittra gick invid mattes sida och gav matte samma blick som jag alltid gav matte då jag ville få igång henne med nåt bus! Jag tar mig ofta en tur ner på jorden för att se hur min familj har det. Vissa känner min närvaro, vissa inte.
Idag fick Glittra och matte nos på mig, det är jag säker på, för Glittra sträckte sin nos upp i vädret och vädrade och matten fick vatten i ögonen. Vi hade ju ett speciellt band mellan oss, matte och jag. Då jag såg Glittra och matte idag så blev jag glad för då har matte fört mitt arv vidare. För ni skall veta att jag inte hade det lätt med matte då jag anlände som 3-årig, ouppfostrad lappis. Hon var en riktigt skitmatte, faktiskt. Men sen blev vi bästistarna for ever. Det är kanske därför som matte inte kan släppa mig till jordelivet...
Jag har det bra man mina vänner här uppe i Regnbågslandet men känner ändå ett visst ansvar för våra vänner där nere på jorden så jag kommer titt som tätt återkomma med mina reflektioner.
Massa nospussar från
VASKI i Regnbågslandet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar