Syrran och Cissan

Cissan och Syrra

Ursäkta oss kissemissar men vi har inte haft tid att höra av oss. Efter vår flytt så har det hänt så mycket! 

Vet ni, nu vi får gå ut alldeles själva!!! Utan den där klumpen om halsbandet eller långlinan med matte i andra ändan som vi behövde på andra stället. 

Nu får vi vara ute då betjänterna är hemma och det är bra för då kan vi kräva deras hela uppmärksamhet. 

Det finns luckor som vi kan gå ut och in igenom...ibland. '

Det där är lite underligt. Ibland går det, ibland inte. Det verkar vara matte som gör nåt magiskt, för rätt som det är så kan vi komma och gå som vi vill. Och ibland inte.

Det gör inte så himla mycket, faktiskt, vi överlever.

Men vet ni hur gött vi har det?!?! 

Vi har hört om katter som inte har nåt hem, eller som har ett hem där de inte blir respekterade som familjemedlemmar, får inte mat och blir t o m slagna och utkastade! Det är ju hemskt juh! Stackars kissar!

Jag-Cissan har fångat flera råttisar och visat för min matte via vissa musdelar här och där. Har hört hennes uppskattande utrop...

Jag-Syrran skulle ALDRIG fånga levande mat! Jag får ju smaskig mat i min matskål varje dag. Varför anstränga sig?

Ja, ni förstår väl hur bra vi har det nu för tiden? 

/Cissan å Syrran