Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

måndag 18 maj 2009


Tjoho!

Det var ett tag se´n men nu är jag tillbaka! Jag har haft mitt vaktjobb att sköta så tiden har inte räckt till. Att vakta Klinga, huset, matte och husse är ju ett heltidsjobb. Nu är det ju ingen som bett mig att vakta men man är ju en vaktkille av födsel. Till exempel så skällde jag ut en cyklist en morgon! Vadå, komma svischande hur som helst. Jag skyddade ju matte. Att inte matte kände någon uppskattning kändes faktiskt otacksamt. Hundens lott i livet, att vara missförstådd!

Det kändes riktigt kul att hata cyklist , lite nyskapande, faktiskt. Sén Klinga kom så har jag liksom känt mitt ansvar som storebror och föredöme. Nåja, matte håller nog inte med om föredöme.

Matte förresten, har börjat snåla på godiset då vi är ute på promenad. Jag fattar ingenting! Varför skall jag göra en massa saker om jag inte får lön? Hon försöker busa med mig istället men nänä, det går jag inte på. Det har väl att göra med mattes viktnoja. Hon tycker att jag är tjock!Vadå, lite rund om magen känns bara mjukt och skönt för en lappiskille. Lite flåsigt blir det i och för sig då vi är ute och joggar! Ja, just det. Matte har kommit på att vi skall jogga. Vi åker med bilen till ett ställe det finns stigar som känns goa för tassarna. Se´n börjar vi gå och se´n utan minsta förvarning börjar matte springa(lunka,jogga,röra sig hastigt framåt). Första gången försökte jag sticka iväg skitfort men då var det ;Vaski, spring på sidan. Nu har jag lärt mig hålla samma fart som matte(det går inte fort). Jag brukar få springa LITE före henne och då sneglar jag bakåt ibland för att se om hon fortfarande lever! Undrar vem det är som är tjock! Matte brukar säga att jag är en typisk karl. Skall alltid vara lite före och malla sig!

KlartSlut/Vaski, vaktisen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar