Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

lördag 30 maj 2009


Ajajajajajaj!!!!


Det är jättesynd om mig! Jag och Vaski var nyss ute och busade i gräset och hade jätteskoj. Då såg jag något intressant i gräset. Det surrade och hade sig. Konstigt, tyckte jag, lade huvudet på sned och satt tassen på. Jag brukar alltid sätta tassen på för att undersöka saker. Den här gången var det ingen bra idé. Det brände till och gjorde JÄTTEONT! Nu går jag jättekonstigt och ser sorgsen ut. Matte har smörjt mina trampisar på onda tassen med en salva och då blev det lite bättre. Vaski verkar också lite ledsen för min skull, det är bra. Jag tycker alla skall vara deltagande och tycka synd om mig. Kanske ge mig extra mycket godis. Nyss fick jag blodisar av matte och då blev tassen genast bättre, bra, va!

Aj, nu stödde jag på den och då gjorde det ont igen, mera blodisar, matte!


Hej då från svårt skadade Prinsessan Klinga

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar