Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som en något ouppfostrad 3-åring med starka åsikter och vad som är viktigt för en hund. Dessa åsikter stöddes inte av hans matte, dvs jag. I flocken fanns då redan katterna Skrållan och Toker, sen kom allt eftersom Syrran, Klinga, Lummi, Cissan, Glittra, Humle, Blixten, Dumle och sist men inte minst, Glimma, den kaxiga lappisvalpen med ett dödsföraktande skall. Allihop har då och då något på hjärtat, även de som gått vidare till Regnbågslandet. I Regnbågslandet finns numera Toker, Skrållan, Vaski, Cissan, Klinga, Lummi, och Humle.

lördag 30 maj 2009


Ajajajajajaj!!!!


Det är jättesynd om mig! Jag och Vaski var nyss ute och busade i gräset och hade jätteskoj. Då såg jag något intressant i gräset. Det surrade och hade sig. Konstigt, tyckte jag, lade huvudet på sned och satt tassen på. Jag brukar alltid sätta tassen på för att undersöka saker. Den här gången var det ingen bra idé. Det brände till och gjorde JÄTTEONT! Nu går jag jättekonstigt och ser sorgsen ut. Matte har smörjt mina trampisar på onda tassen med en salva och då blev det lite bättre. Vaski verkar också lite ledsen för min skull, det är bra. Jag tycker alla skall vara deltagande och tycka synd om mig. Kanske ge mig extra mycket godis. Nyss fick jag blodisar av matte och då blev tassen genast bättre, bra, va!

Aj, nu stödde jag på den och då gjorde det ont igen, mera blodisar, matte!


Hej då från svårt skadade Prinsessan Klinga

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar