Å, stackars mig!

Jag har insett att jag för all framtid kommer att få sitta på hög höjd i detta hus för att få vara ifred. Det är en gåta varför Toker kan gå omkring på golvet utan att bli överfallen av husets onödigaste varelse. Jag försöker alltid springa ifrån henne då hon kommer men hon ger sig inte ändå. Jag vinner ju alltid, det är inte det, men mina kattflicksnerver blir trasiga. Flera gånger har jag klippt till henne men då gör hon en konstig grej med huvudet och skäller på mig. Fatta vad blåst! Och Vaski, den mesen, han skyddar mig inte fast han själv har fått på pälsen av monstret fler gånger än man kan räkna. Toker kan jag inte räkna med heller, han går omkring i sin egen senila värld. Han har blivit gammal och gaggig, ja det är för sorgligt. Vi som hade det så bra innan husse och matte fick stollryck och skaffade monstret.

Som hämnd skall jag fälla så mycket hår jag bara kan!

Den "riktiga" prinsessan Skrållan!