Jag är inte bitter, bara en aning....

Jämrans, så svårt det är att få lite extra uppmärksamhet, nu för tiden!! Det är bara Lummi hit och Lummi dit, hela tiden, tycker jag. Eller så är det Klinga som gör nåt dretmärkvärdigt som att äta upp maten...ja, ni hör ju...Sen är det Vaski som lurar matte och husse med att sitta med tassen i vädret och se aslarvig ut, bara för att de skall välja honom framför...till exempel MIG.

Det enda stället där man får ha matte ifred är där den stora vattenskålen står.

Av nån anledning brukar matte tycka jag är kul
då jag sitter här och tvättar mig. Hon har en konstig
humor, den där matte...

Det vill säga, en stund, för rätt som det är så krafsar Syrran på dörren och vill in. Och HON har ju ingen stil och finess alls utan hoppar upp i knät på matte fast hon är på lådan...ja, alltså inte VÅR låda utan människolådan.
Så får man dela uppmärksamheten IGEN, då.

Matte har ju en egenhet att knäppa med sin pratmojäng då vi är i närheten. Jag har kommit på alldeles själv att det blir bilder efter ett tag. På oss. Mycket sällan får jag vara ensam på en sån bild. Nädå, det är alltid nån annan pälsing som smyger in och tar över hela bilden.
Kolla här bara:

Här låg jag i vilade i godan ro då Klinga slängde sig framför och tog över hela bilden

Jaha, så var det Syrran som smälte in i bädden och blev så osynlig
att jag inte såg henne förrän det var försent och bilden var tagen!

Och här då! Jag kom som vanligt lite bakom...

Här är ju värsta bilden ever, alltså!! Ser ni mig? Nä, just det!! Jag ligger UTANFÖR bilden!
Matte, förrädaren  fick inte med mig....Hur kass kan man vara på att ta kort?

Då jag är som mest bitter så har jag ett ställe som jag drar mig tillbaka till för att få ligga och älta mitt liv, som det blev, med alla inkräktare....

Mattes garderob. 

Skrållan/

Att göra mattes liv meningsfullt och spännande, enligt Lummi

Idag sa matte att jag gör varje dag spännande. Det var väl snällt sagt? Fast på vad sätt, vet jag inte.

I morse var det en sån där dag då både matte och husse inte går iväg sådär tidigt utan liksom tar det lugnt och drick svart blask länge. Nåja, husse drog ju iväg efter en stund men matte satt kvar och sörplade blask och plippade på "daaatorn" som hon mallar sig med att kalla den.

Husse hade gett oss voffs frukost innan han stack iväg och Vaski och Klinga gick och lade sig direkt efter. Tråkmånsar!

Men jag var sugen på lite bus och tänk vilken tur jag hade, nån sorts rulle låg precis så jag inte nådde den. Men vadå, inte nå? Såklart kan man om man vill.
 Jag nådde.

Den var ganska lättuggad, den där långa remsan. Det fanns nåt skit som höll ihop rullen, liksom nåt litet band med vassa tänder längst ut, skitäckliga, så jag spottade ut dem, eftersom de var helt ointressanta för mig.
Tyvärr kom matte på mig då jag tuggade som bäst, och tog rullen...eller fd rullen, ifrån mig. Attans!
Men så började hon oja sig lite, glodde ner i svalget på mig och kollade sen under soffan och mattorna, ja, hon betedde sig verkligen knäppt.
Så drog hon väg med plåtlådan, men kom tillbaks lika fort, Hon hade lite grejer med sig som jag fick smaka direkt. Långa, smala grejer, liksom trådiga. Smakade...inget. Men eftersom jag fick, så åt jag. Jag gillar att äta, förstår ni.
Efter det plippade hon lite på "daaaaatorn" och sen drog hon fram stora snabelmonstret som säger "OOOOIIIIIIIIIIIHHHHHH". Skitjobbigt, juh! Vi voffs försöker verkligen hålla oss undan samtidigt som vi övervakar henne, det känns som en ojämn kamp, faktiskt.
Men i alla fall, idag, så hojtade matte till då hon for med snabeln under soffan; -Åhhh, här är den ju, vilken tur!

Åsså plippade hon på daaaatorn igen. Jag fattade inget ja, men på nåt sätt så blev matte mild och fin till sättet efter detta.
Ni som känner mig vet väl att jag gillar mjukisar. Ja, så himla mycket att de ibland får skador av min (o)milda behandling. Matte, som inte bara är matte utan också mjukislagare har stooor vana på att greja till mina klena mjukisar.
Jag kommer ihåg mjukisarna Grodan Gunnar(vila i frid), Vargis(vila i frid) och Krocko(vila i frid)med viss saknad. Krocko hade jag jättelänge, vet jag. Det var min näst förstamatte som gav mig den, fast då fick jag bara ha den då jag gjorde nåt bra...och det var väl inte så ofta eftersom han var oskadd så länge...Ja, inte vet jag.
Min numatte, som först var min gammelmatte(hm, så knepigt det känns med alla olika mattar som jag har haft...som tur är har jag bara haft EN husse och det är...HUSSE) har ett helt rum fullt med grejer som hon kan fixa och dona med våra mjukisar. Ibland kommer hon ut därifrån med en attans mysig bädd till kissarna, som brukar passa mig perfekt. Att gosa med och tugga på.
Tror inte det är meningen, men vad gör man då man är gosasugen?

Då jag tänker efter så var det längesen jag busade med Pandis. Förra gången det hände så gick det liksom hål på Pandis och en massa vitt, mjukt, gosigt gick att dra ur hen.
Sen dess har jag inte sett Pandis.

Idag träffades vi igen! Åhhh, så glad jag blev! Matte gjorde Pandis frisk så nu är vi kompisar igen!

Åhhh, som jag längtade! Matte grejade med nosen på Pandis.

Pandis färdig, men med ett något harmynt utseende...

Åhhh, hej Pandis, har du saknat mig?

Jag kramade genast om Pandis på mitt sätt. Med tänderna. Hen gillade det, det är jag säker på.
För hen protesterade inte.

Ja, jag försöker verkligen att göra livet spännande för matte.
Och jag tror jag lyckas ganska bra.

/Lummi/

Vaski

Jaha ja....Så var det då dags för skämsdräkten igen. Det kommer massor av vatten från himlen och då är matte obeveklig med den attans fjolliga dräkten! Vet inte riktigt om jag gillar den, men viktigast för mig är att få gå på promme, Och det har vi gjort idag, BARA matte och jag. Hon kallar det "kvalitetstid". 

Det händer inte jätteofta att det är bara vi, utan Klinga brukar få följa med för det mesta. Och hon är värsta långsam. 

Men idag hade matte och jag värsta kuliga prommen! Och vet ni, jag fick springa lös och döda vanten!!! 

Jag har dödat den jättemånga gånger och efteråt så får jag visa matte hur duktig jag är på att lämna vanten i handen på henne då hon säger till. Ja, jädrar vilken go och duktig hund jag är!!  

Det är säääkert, för det har matte sagt och allt matte säger är sant. 

Men vet ni, då vi var nästan hemma såg vi en voffs som gick lös jättelångsamt med sin husse. Jag blev jätteintresserad, nästan för mycket, enligt matte, så vi gick JÄTTELÅNGSAMT så vovven kunde få gå i sin takt utan att jag KANSKE skulle börja skälla... Men så kom vi ikapp och då pratade hussen och matte med varann. Matte frågade hur gammal vovven var eftersom den gick så illa och vet ni, vi var lika gamla, 10,5 år! Vovven var en sån där "blandis" som man ibland hör fulprat om från såna som inget vet, säger matte. Fast visst är det konstigt att vi var LIKA gamla och ungefär lika stora, men ändå så olika?

Jag som just hade sprungit som en tok och dödat vanten och han som gick JÄTTELÅNGSAMT och hade ont i sin bakdel. 

Jag såg minsann att matte blev blöt i ögat efteråt. Hon är lite känslig, min matte. Man får vara lite försiktig i samvaro med henne. Inte göra sig illa i onödan, liksom. Just nu så är jag ganska nöjd efter långprommen. 

Det jobbigaste för mig just nu att Klinga luktar sådär konstigt, jättegott från sin ändalykt. 

Mina tvåbentingar säger att jag inte skall bry mig eftersom jag är...hm...k...a....s....t....r....e....r....a....d.

Har aldrig fattat vad ordet betyder, men så långt som att det är nåt om att jag inte kan bli pappa, det har jag själv tagit reda på...genom egna efterforskningar....Men den doften....Mmmmmm

Så jag gnäller...och gnäller...och gnäller....och gnäller. Sen gnäller jag lite till. Då säger matte att jag är en gnällkärring. Det ÄR jag väl inte? Jag bara...liksom...gillar....Klinga...jättemycket mer än vanligt....

Jag är väl inte helt ful, hoppas jag...

Vaski/

Mitt liv som hund... i huset bus

Vaski

Matte och jag...vi är bästa teamet ever. Vi har inte alltid varit det, men nu så...

Matte och jag har varit tillsammans jättelänge. Ja, jag vet att husse också har varit med lika länge, men han har liksom inte behövt tampas med mig på samma sätt som matte, då jag var sådär jobbig...Om ni är nyfikna så kolla bakät i bloggen...Där finns massor av skämsgrejer för min del.

Men matte och jag, alltså....

'Ibland då jag och matte har egentid, bara hon och jag, så kan ibland mattes öga bli blött.  Jag har lärt mig att då ögonen rinner på tvåbentingar så är de ledsna eller jätteglada. Och då matte blir blöt i ögat så brukar hon säga; Mattes pöjk, du är bäst i världen, vet du det? och sen snorar hon...Och

 jag är ju en smarting så därför vet jag att matte är jätteglad över att ha MIG!

Till och med då jag har ränndreta efter att ha tjuvat äpplen från trädet eller tomater från tomatträdet

och hon har fått stå på altanen i mörkret i den där dretfula fleecerocken för min skull så gnäller hon inte.

Matte, min bästis i världen!

Den där nosgrejen hade jag inte så länge...Matte tyckte det var dret, fast vissa
 dumma människor tyckte hon var knäpp som inte fortsatte ha  den där grejen på mig..

Fast husse är bra på andra sätt, han. Då han tar fram selen så vet jag att det är dags för jobb!

Då, minsann drar vi ut i stora skogen på äventyr! Han är inte så noga med att säga vad jag skall göra utan jag får dra omkring hur som helst. Gissa hur jobbigt det är! Och kul! Efter några timmar så är jag helt slut. Och husse med....ha ha.

Husse, också bäst i världen(nr 2) 

Klinga

Hej  allihopa, Prinsessan Klinga här!

Ja, jag är ju den som gör minst väsen om mig. Har hört det sägas att jag kom till husetbus som sällskapshund till Vaski, som var en buse på den tiden. Men vadådå, han var värsta, bästa brorsan från början!  

Vaski lär mg gå på promme. 

Vaski  och jag vilar

Han är mins storebror i alla väder,Vaskiböbben! Jag älskar min brorsa!

Annars gillar jag mest att ligga i soffan och mysa, jag. Jag vet ju att husse hade en karriär som spårchampinjon färdig för mig. Fast det var då jag var en liten skitunge och ingen visste vad jag var bra på...

Visst kan jag spåra åt husse, inga problem, men jag gillar inte då det är bråttom, liksom.

Varför skynda då man kan softa i soffan?

Lummi

Jaha ja! Till slut verkade det som jag hamnade på ett ställe för evigt...hoppas jag. Fast man vet ju aldrig, som jag har hattat omkring...Men jag har det jättebra hos min mattemor och husse och alla andra voffs och kissar. 

Det kan bli lite mycket att göra här på gatan, jobbar ofta övertid, trots mattes och husses protester.

Men nån måste ju hålla ordning, eller hur? 

Ibland undrar jag om ALLA små tvåbentingar bor på vår gata...Jaja, som liten vit hund så har man inga problem med beteendet...även om matte har andra synpunkter...Om ni frågar henne så överdriver hon säkert...Fast jag älskar henne, ändå. Hon ger mig klappar, smask och borstar mina tänder. Det där sista är inte helt kul men eftersom det är nödvändigt säger matte, så lider jag mig igenom det eftersom jag får en otroligt god tandgnagis efteråt...

En bra dag...i sele

Jag har ju alltid vetat att min sistamatte är lite trög i hövve,  men hade nog önskat att hon var ÄNNU trögare, faktiskt. Jag driver ganska lätt med henne, ha ha! Ja, hon är ju sååå himla lättlurad så det är inte klokt. 

Men ibland blir man avslöjad....

Som igår...

Det var såhär va, att det kom två helt andra än husse hem på mittdagen för att går ut på bajs och kisspromme med mig och Klinga. De var gôrsnälla, har sett dem några gånger förut men då har jag varit...hm...lite i extas så jag har lite svårt med minnet vilka de är, men skit samma, de var attans(mattes ord, snart har hon väl tagit över hela mitt medvetande!) snälla!

Matte hade säkert gjort en massa tabbar att inte säga hur vi vovvar vill ha det så de gjorde lite bakåfram med oss vovvar. Till exempel så fick Klinga MITT halsband och jag fick HENNES sele. 

Det är ju så att jag har lite svårt med selar och sånt där krafs och gick och gömde mig då matte envisades med att skaffa den ena selen efter den andra.Hon sa att det var bra med sele då man drar så mycket som jag gör, bah!

 Jag gillar inte heller såna där kläder som lyser i mörkret. Jag krånglade väldigt mycket för att slippa det där dravlet, faktiskt. Gömmer mig till och med...Kanske inte så modigt, men vad gör man...

Men då de där stackars människorna kom och inte visste varken det ena eller det andra så lät jag dem ha selen på mig. Och tänk, det var ju inte så hemskt...fast detta hade jag ju tänkt skulle bli en hemlighet...

Men jag tror att matte fått reda på nåt för i dag tog hon på mig Klingas sele då vi skulle på promme.

Fast hon vet hur jag vill ha det!

Hon har provat den på mig förut men då klarade jag mig med att ha en massa tjock päls och därför var den trång, men nu har jag fällt massor och matte har borstat bort ännu mer(det är jättegött fast jag inte vill erkänna det för henne, kanske har jag avslöjat mig med att ligga ner och blunda då hon hållit på...). 

Men vet ni, matte tog med mig på en jättekul promme! Jag glömde bort den där dretselen efter en liten stund och vi var bästa kompisarna i världen, matte och jag! Vi såg en massa dumma och obehagliga saker och till och med en lös vovve UTAN ATT JAG BRYDDE MIG! Det ni! Matte var i extas över hur jättebra jag skötte mig. Men vadå? Sån är jag, Vallarjäntans Lummikki! 

Om jag får önska nåt så skulle det vara att jag får bestämma då matte skall förstå vad jag menar. Hon är inte så fena på det, verkar det som...eller om det är tvärtom...

Nä, det är omöjligt!

Fast då jag tänker efter så ville jag ju att matte skulle vara ännu mer trög i hövve än hon redan är.... 

Får fundera noga på detta, tror jag....

Men idag har varit en BRA DAG! 

Syrran på rymmen!

 Ni skulle ha varit med igår, ni!! Jag var på rymmen en lång stund. Det bästa var att jag inte hade den där långa trassliga linan hängandes efter mig. Fast på nåt vis tror jag att matte LÄT mig vara på rymmen....
Jo, för annars så skulle hon väl inte ha satt pinglan på mig, hm. Visst är jag smartast i världen?

Lite stort och otäckt tyckte jag nog att det var, fast jag dolde det ganska bra, tycker jag. Skrållan tittade kanske lite överlägset på mig då jag rymde till plattgången där allt det goda gräset finns, men det var väl det enda dumma som hände.
Skrållan får ju rymma ut hela tiden hon, och då brukar hon sitta utanför och prata hela tiden, tills matte släpper in henne igen.
Ja, den katten är knäpp!

Har ni tänkt på en sak? Så hungrig man blir av att rymma!
Jag blev så vrålhungrig efter att ha käkat gräs ute att jag till slut gick upp på stora trägolvet och bad matte om att få gå in för att fylla på magrutan.....


Syrran/Rymmarkatten

Matte är (nästan)rökt, enligt oss!!

Vi har klagomål gällande vår matte då det gäller vår service. Hon har inte uppfyllt målen vad det gäller händelserika och uppmuntrande promenader under en tid(....idag....). Ej heller har vi fått springa fritt på tomten, kanske för att gräva en stor fin grop, jaga kotten-antingen vid hans entré eller där han brukar vistas, eller för den delen skällt ut nån vid staketet då de är dumma nog att passera förbi vårt område.

Vår matte har också underlåtit att anförskaffa livsviktiga tandgnagisar för vår tandhälsas skull!
Det är en stor skandal, det är vad det är!
Som vanligt stod vi på kö en stund efter maten. Inget hände. Attans dret. Inte nu igen, tänkte vi.
De brukar vara lite sena med tandborstningen, våra tvåbentingar. Vi får ofta påminna dem. Så idag var vi beredda men inget hände över huvud taget. Matte gick omkring som om ingenting, liksom.
Då drog vi igång vår protest!
Gnäll, gnäll, gnäll, gnäll, gnäll, gnäll!!!
Se där, det hände saker!
Men....
-Det blev helt stolligt, det vet jag som den kloke Vaski jag är. Jag fick en sån där morot istället för en sån dära god tandgnagis.
-Jag och Klinga fick i alla fall tandgnagisar, så matte är inte HELT såld....men nästan.
Vi får hålla koll på henne och om hon tabbar sig i fortsättningen så får vi kontakta Djurskyddsombudsmannen. Så det så!

Vaski/Klinga/Lummi

Bästisar

Du å ja!!

Ibland så är det extramysigt att vara nära. Som då matte och husse glor i bildburken. Särskilt då matte har badat oss, borstat pälsen och sen klämt omkring på oss liksom...hon säger att det heter massage.
Med mat i magen så blir man attans sömnig då.

Om man klämmer sig in i soffan intill varann så känns det nästan som då man var valp och mammi och alla syskonen låg i en hög.
Skillnaden hos oss är att i vår hög så finns det både katter och tvåbentingar.
Men det går bra det också. Vi är inte så noga med sorten utan mer myset...

Vad är du för en lattjo lite pryl?

Lummis utflykt....

Vet ni, igår fick jag värsta chansen att kolla omgivningarna. Jag har ju kollat dem förr hur många gånger som helst men inte i den farten som jag är lite förtjust i...

Igår glömde matte stänga rutgallret innan hon släppte ut oss...Det var väl inte mitt fel heller?

Och rätt som det var så öppnade matte altandörren och....jag drog!!! Jihhhhaaaa!!! Flög över alla tomter i säkert 2 minuter innan husse ropade med den där stränga rösten. 

Hmmm, det var ganska gött då husse kom och hämtade mig från huset mitt emot efter att jag insett att där inte fanns nåt kul alls. Fast ganska så jobbigt då han rynkade sina raka "ögonöverhår". Så brukar matte också göra. Det är väl nåt sånt där som tvåbentingar gör då de är sura, helt enkelt. Och då är det allvar, liksom....

Nåja, nästa gång går kanske bättre. Hfmm..

Skulle inte tro det. 

Jag har ett halsband på mig hela tiden. Kommer ihåg att jag hade ett sånt då jag kom till husse och matte första gången. Det hjälpte sådär då..

Nu försöker de lura i mig nåt pulver i maten varje morgon, det smakar ingenting men jag har kommit på att jag kan vägra maten ändå. Fast inte så länge... Mat är ju ganska gott. 

Klinga brukar ju få nån sån där jättego smulad godis över sin mat varje dag för att äta. Hon är ju Prinsessa, har jag förstått, och såna är ju lite petiga med allt möjligt. Sånt vet ju alla, liksom...Men även om jag inte är en riktig Prinsessa så kan jag väl få praoa som en...Matte har ett jobb där man ibland säger "praoa" om då ungisar gör riktiga saker på "riktiga" jobb.

Fattar inte hur matte orkar vara med alla ungisar hela tiden då hon är borta och inte hemma. Jag blir ju jätteskällig då småbentingarna låter jättehögt hela tiden. 

Nåja, det får gå...för jag får god mat, klappar, snälla ord(ibland dumma också...) och så får jag gå på jättelånga bajsprommisar jätteofta. 

Det är bra! 

Lummi/ 

Jag, Klinga-prinsessan

Det är inte alltid lilla jag hinner fram och bloggar eftersom den där Lummituss tar all uppmärksamhet nu för tiden, men nu hann jag först! Pilutta dig, Lummi!

Matte tycker ju att jag är den bästa i världen på att göra Lummi lugn och fin så därför går vi jättemånga, långa prommisar nu för tiden. Faktiskt så verkar vi inte göra annat än att promenera, då jag tänker efter. Matte har inte gjort sån där egen träning på sitt "träningsmecka" som hon kallar det, på jättelänge. men hon verkar inte ha flöffat till sig ändå...Tur, så vi slipper skämmas för henne, menar jag. 

Men ibland så tar matte med BARA mig på nåt eget äventyr. Som idag till exempel.

Vi tog plåtlådan till det där stället där Lummi retade slingerslangen. Och vet ni, det fanns jättemånga likadana som jag där!!! 

Jag är ju lite av en prinsessa så jag var lite avvaktande inför denna lappisklunga. Matte sa åt mig att inte boffa PRECIS då jag hade tänkt göra det...HUR kunde hon veta det? Otäckt. 

 Fast det är ju ganska kul att få träffa några andra lappisar än Vaskiböbb och Lummituss. Det kan bli ganska långrandigt, faktiskt. En prinsessa som jag behöver lite omväxling, vet ni. Fast jag är noga med att inte visa hur kul det är...

Nu var det ju så att vissa av lappisarna var VÄLDIGT närgångna! Ja, en var till och med med nosen i ändalykten på mig, kan ni tänka er så ofiiint!!! Jag morrade allt lite, jag....

Fast efter ett tag kände jag ju igen några från andra gånger då det varit på gängpromme. Ja, Kira, Cayenne, Ragna och Zelda kände jag ju igen. Sen var det en ny, riktig tokig en som hette Zalmiak som var helt crazy, vet ni!!! Han hoppade och skuttade hur som helst. Men han var ju en liten en...fast stor. Ja, ni fattar, va ? 

Åsså var det en som jag inte hann hälsa på eller höra namnet för han drog sin husse genom stock och sten hela tiden. En typisk lappis, antar jag, men utan såna där prinsessgener som jag har. 

Jag är nog ganska unik med mitt kungliga påbrå ..och mina stora öron, som matte envisas med att säga till höger och vänster. Hon skall då alltid försöka ta ner mig på jorden!

Förnedrande för en Prinsessa, helt klart. 

Här ligger Cayenne och snyggar sig, enligt matte

Kira, du är sååå fin, sa dummatte. Vem kan vara finare
än SnyggKlinga? Jag bara frågar...Fast visst är hon fin. Kan
 hon vara annat då hon har samma färger som jag?

Kolla Prinsessan Klinga(jag, alltså)som på så proffsigt sätt
tittar ut över undersåtarna. Åh, jag visst ja, Kira sitter
där också...märkte inte det till en början...

Zalmiak och Nikka(hon den där rakade lappisen,, ni vet)

Zalmiak, under den få stunder han var stilla...
Snygg, jovisst, men han var burdus mot mig och
 det glömmer jag inte i första taget, fnys...

Min matte ja. Hon gjorde mig riktigt besviken då hon vänslades till höger och vänster med de andra vovvarna. Särskilt den där Nikka, den där klippta lappisen. Ja, kanske inte klippt, vad vet jag, men hon hade inte sån där lång ljuvlig päls som vi lappisar.

Nåja, ibland kan man ju råka fälla en aningens för mycket päls, men annars så har man ju en riktigt tjock och härlig päls. Eller, kanske inte jättetjock, en aning gles kanske, men ändå inte KORT, liksom, om ni fattar.

Alla kan ju inte gå omkring och se ut som Vaski-kungen, liksom. Värsta tjocka, snygga pälsen, har han. 

Vaski är min bästis i hela världen! Han tar hand om mig, han. Det har han gjort sen jag var en liten skitunge som tvättade hans öron så långt in det gick...och lite till. 

Du å ja, Vaski!

Sen var det en tjejlappis som hette Kira...tror jag, som såg ut som mig fast ändå inte. Matte gosade alldeles för mycket med henne också, tycker jag. Det blev lite besvärligt för mig, faktiskt. Ja, sånt känns ju i hjärtat, eller hur? 

Åhh, jag har ju glömt att berätta att Förstamatten var med! Joho, det var hon och vi fick värsta goda kycklingen av henne! Jag gjorde min värsta, bästa fina parad med snurr-spinn-platt och så var det kycklinggodis som i en ask. Vi fick göra såna där dretenkla konster också, jag hoppade tex upp på en sten och såg så där lagom cool ut. Sånt som jag kan göra i sömnen, vet ni.

De andra såg på mig med oerhörd beundran(hmmmm...)

Fast det är tur att matte har mig för hur skulle hon annars få babbla med andra mattar och hussar så mycket som hon har gjort idag? Hon trivdes som...fisken i vattnet, säger väl tvåbentingar om då de tycker nåt är kul?

Nospussar från Klinga af Förnäm

.