Mitt liv som hund... i huset bus

Vaski

Matte och jag...vi är bästa teamet ever. Vi har inte alltid varit det, men nu så...

Matte och jag har varit tillsammans jättelänge. Ja, jag vet att husse också har varit med lika länge, men han har liksom inte behövt tampas med mig på samma sätt som matte, då jag var sådär jobbig...Om ni är nyfikna så kolla bakät i bloggen...Där finns massor av skämsgrejer för min del.

Men matte och jag, alltså....

'Ibland då jag och matte har egentid, bara hon och jag, så kan ibland mattes öga bli blött.  Jag har lärt mig att då ögonen rinner på tvåbentingar så är de ledsna eller jätteglada. Och då matte blir blöt i ögat så brukar hon säga; Mattes pöjk, du är bäst i världen, vet du det? och sen snorar hon...Och

 jag är ju en smarting så därför vet jag att matte är jätteglad över att ha MIG!

Till och med då jag har ränndreta efter att ha tjuvat äpplen från trädet eller tomater från tomatträdet

och hon har fått stå på altanen i mörkret i den där dretfula fleecerocken för min skull så gnäller hon inte.

Matte, min bästis i världen!

Den där nosgrejen hade jag inte så länge...Matte tyckte det var dret, fast vissa
 dumma människor tyckte hon var knäpp som inte fortsatte ha  den där grejen på mig..

Fast husse är bra på andra sätt, han. Då han tar fram selen så vet jag att det är dags för jobb!

Då, minsann drar vi ut i stora skogen på äventyr! Han är inte så noga med att säga vad jag skall göra utan jag får dra omkring hur som helst. Gissa hur jobbigt det är! Och kul! Efter några timmar så är jag helt slut. Och husse med....ha ha.

Husse, också bäst i världen(nr 2) 

Klinga

Hej  allihopa, Prinsessan Klinga här!

Ja, jag är ju den som gör minst väsen om mig. Har hört det sägas att jag kom till husetbus som sällskapshund till Vaski, som var en buse på den tiden. Men vadådå, han var värsta, bästa brorsan från början!  

Vaski lär mg gå på promme. 

Vaski  och jag vilar

Han är mins storebror i alla väder,Vaskiböbben! Jag älskar min brorsa!

Annars gillar jag mest att ligga i soffan och mysa, jag. Jag vet ju att husse hade en karriär som spårchampinjon färdig för mig. Fast det var då jag var en liten skitunge och ingen visste vad jag var bra på...

Visst kan jag spåra åt husse, inga problem, men jag gillar inte då det är bråttom, liksom.

Varför skynda då man kan softa i soffan?

Lummi

Jaha ja! Till slut verkade det som jag hamnade på ett ställe för evigt...hoppas jag. Fast man vet ju aldrig, som jag har hattat omkring...Men jag har det jättebra hos min mattemor och husse och alla andra voffs och kissar. 

Det kan bli lite mycket att göra här på gatan, jobbar ofta övertid, trots mattes och husses protester.

Men nån måste ju hålla ordning, eller hur? 

Ibland undrar jag om ALLA små tvåbentingar bor på vår gata...Jaja, som liten vit hund så har man inga problem med beteendet...även om matte har andra synpunkter...Om ni frågar henne så överdriver hon säkert...Fast jag älskar henne, ändå. Hon ger mig klappar, smask och borstar mina tänder. Det där sista är inte helt kul men eftersom det är nödvändigt säger matte, så lider jag mig igenom det eftersom jag får en otroligt god tandgnagis efteråt...