Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

lördag 18 oktober 2014

Vaski

Jaha ja....Så var det då dags för skämsdräkten igen. Det kommer massor av vatten från himlen och då är matte obeveklig med den attans fjolliga dräkten! Vet inte riktigt om jag gillar den, men viktigast för mig är att få gå på promme, Och det har vi gjort idag, BARA matte och jag. Hon kallar det "kvalitetstid". 
Det händer inte jätteofta att det är bara vi, utan Klinga brukar få följa med för det mesta. Och hon är värsta långsam. 
Men idag hade matte och jag värsta kuliga prommen! Och vet ni, jag fick springa lös och döda vanten!!! 
Jag har dödat den jättemånga gånger och efteråt så får jag visa matte hur duktig jag är på att lämna vanten i handen på henne då hon säger till. Ja, jädrar vilken go och duktig hund jag är!!  
Det är säääkert, för det har matte sagt och allt matte säger är sant. 
Men vet ni, då vi var nästan hemma såg vi en voffs som gick lös jättelångsamt med sin husse. Jag blev jätteintresserad, nästan för mycket, enligt matte, så vi gick JÄTTELÅNGSAMT så vovven kunde få gå i sin takt utan att jag KANSKE skulle börja skälla... Men så kom vi ikapp och då pratade hussen och matte med varann. Matte frågade hur gammal vovven var eftersom den gick så illa och vet ni, vi var lika gamla, 10,5 år! Vovven var en sån där "blandis" som man ibland hör fulprat om från såna som inget vet, säger matte. Fast visst är det konstigt att vi var LIKA gamla och ungefär lika stora, men ändå så olika?
Jag som just hade sprungit som en tok och dödat vanten och han som gick JÄTTELÅNGSAMT och hade ont i sin bakdel. 
Jag såg minsann att matte blev blöt i ögat efteråt. Hon är lite känslig, min matte. Man får vara lite försiktig i samvaro med henne. Inte göra sig illa i onödan, liksom. Just nu så är jag ganska nöjd efter långprommen. 
Det jobbigaste för mig just nu att Klinga luktar sådär konstigt, jättegott från sin ändalykt. 
Mina tvåbentingar säger att jag inte skall bry mig eftersom jag är...hm...k...a....s....t....r....e....r....a....d.
Har aldrig fattat vad ordet betyder, men så långt som att det är nåt om att jag inte kan bli pappa, det har jag själv tagit reda på...genom egna efterforskningar....Men den doften....Mmmmmm
Så jag gnäller...och gnäller...och gnäller....och gnäller. Sen gnäller jag lite till. Då säger matte att jag är en gnällkärring. Det ÄR jag väl inte? Jag bara...liksom...gillar....Klinga...jättemycket mer än vanligt....



Jag är väl inte helt ful, hoppas jag...


Vaski/


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar