Lummi har nåt att säga..

Idag blev jag avsatt som drottning i vår flock. Det känns tungt men jag har insett faktum och överlåter mitt ledarskap till Humle, trots att han är en dretonge.

Jag har varit flockens drottning i alla år och det har funkat hur bra som helst. Mitt ledarskap har inte alltid varit till min fördel för mina tvåbentingar, kanske beroende på mitt klara skall...men mina undersåtar har aldrig protesterat.

Jag är en hund med många erfarenheter och därför så har mina senaste tvåbentingar fått lite att jobba lite extra med mig under de år jag bott hos dem. 

Men vet ni, det där sista, då vi flyttade alla grejer till ett annat hus där det är jättestort att springa runt i en jättestor hage utan en massa oväsen är ju jättebra, men det är ju JÄTTESTORT för mig att vakta!

Jag har gjort mitt jobb vid staketet men på sistone har jag inte riktigt fått upp ångan. Vet inte riktigt varför...men jag får inte riktigt upp farten som förr. 

Så...

Min matte tog mig till vetten som sa att jag var en glad vovve men behövde medicin för ålderskrämpor. 

Vet inte vad hon menade...jag är ju hur pigg som helst...

Fast...att komma på inkallning..vilken dret, alltså. Hur skall jag höra vad de säger då de mumla så?

Den där Humle, alltså...där har matte och husse nåt att jobba med!

Jag och Klinga uppförde oss exemplariskt då vi var i hans ålder, men den där dretongen, alltså...

Nyss MORRADE han då jag gick förbi hans bädd då han låg och gnagde på sin gnagis.

Fast matte skyddade mig så han vågade inte göra om det.

Bra, va?

Min nästförsta matte. Vi hade det jättebra tills hon blev sjuk

Husse fyllde massa år och jag var speciellt inbjuden..

Matte älskar den här bilden! Jag kan förstå det för visst är jag snygg?

Här var jag chefen över Vaski och Klinga. Vår tomt var jätteliten så
mitt vaktjobb var inte så stort. men viktigt.

Jag har hjälpt husse i sitt jobb som eftersöktsjägare.men nu
blir jag fort trött..

¨

Jag har funnits i flocken sen flera år och Vaski har försvunnit sen dess. Det kändes väldigt konstigt då han försvann, vi hade ju levt tillsammans under lång tid och ibland så saknar jag honom.

Kanske kommer vi att mötas igen...

Lummi/Abdikerad Drottning

Humle, modigast i världen

Vet ni hur synd om mig det har varit? 

En dag så hade jag jätteont i ögat och jag skreeeeeek bara jag rörde på mig. Hur det kom sig att mitt öga var så ont är en hemlighet mellan mig och Syrran-katten.....

Syrran med klorna

Dagen därpå körde husse iväg med mig i brummen och så fick jag träffa en tant som klämde på mig både här och där, men då hon kom i närheten av mitt onda öga så skrek jag värsta och då kom en annan tant och stack mig i benet och så somnade jag...

Vet inte hur det gick till...

Då jag vaknade så hade jag inte jätteont men vet ni, jag såg två husse... Senare fick jag ont igen...och då skrek jag. Lite nöjd blev jag ändå då tvåbentingarna blev jätteoroliga...

Svullet öga

 Det är inte lätt att ha ont och inte kunna retas med sina mostrar och mammi. Varje gång jag försökt så har det gjort ont i ögat. OCh vet ni, jag hade också ont i benet! Hur jag fick det är jag inte säker på...
Kanske för att jag kan ha varit lite, bara liiiite oförsiktig...

Men vet ni?
Jag bajsar inte välling längre.
 Näe, nu bajsar jag korvar, känns jättekonstigt och ibland så skriker jag till lite grann då inte korven kommer direkt. Men eftersom ingen av tvåbentingarna har kommit rusande då jag skriker så har jag insett att det skall vara så. Får väl vänja mig vid korvbajsande.
Men vet ni?
Jag har smakat nåt helt nytt!
Då jag kom ut en dag så var hela marken vit! Jag hann inte ens göra bajskorv innan jag var tvungen att smaka på det vita. Det var KALLT.
Men GOTT!
Jag har ätit jättemycket sånt där vitt men efter en stund så kommer det jättefort ut som kiss..på golvet.
Jag har fått klet i ögat också. Varje dag har matte och husse fångat mig i flykten coh kletat i mitt öga.
Har känt mig som en hundslav och bara stått ut för att inte dödas.
Det där sista var nog en aning överdrivet kanske....

Kolla mitt jätteonda öga

Nä, nu måste ni få se alla bilder på stackars mig med onda ögat!

Hade jätteont och vilade i soffan

Mattes nytagna bild!
Kolla snygga mig!

Idag har jag varit till tanten igen och hon sa att jag är jättefin och att ögat är fint läkt.
Bra, va?
Fast jag hörde nog att jag skall hälsa på tanten igen, men det gör inget för hon ger mig så mycket godis hela tiden att hon kan få sticka mig lite i benet, faktiskt. Jag är ju känd som den modigaste killen även om jag råkade skrika lite då och då av smärta. Det har jag lärt mig av husse.
Det finns en annan JÄTTESNÄLL tant också och hon och ger mig godis och klappar hela tiden fast hon klämmer på mig.
Jag måste vara den mest gulligaste och viktigaste valpen i världen, faktiskt.
Har inte träffat nån som inte tyckt nåt annat.
Som tex matte och husse, hussemor och hussefar, Dunders husse Kjell-Åke, förstamatte Inger, och alla andra som jag träffat.

Nospussar från Humle/bäst i världen

Humles dagbok

Voff på er, alla mina voffvänner!

Det var ett tag sen vi hördes men...nu är jag en stor kille och kan skriva jättebra saker alldeles skälv...hrmf, själv. 

Jag är fortfarande väldigt ofta jättebajsnödig och hinner inte alltid ut men nu har jag börjat bajsa korvar ganska ofta och det är bra. Matte och husse är väldigt intresserade av mitt bajs, har jag märkt, av nån anledning. Vet inte varför. Mitt bajs är väl min ensak, eller hur?

I mitt hus finns mamma, tre tjejvovvar och två katter men bäst av allt är DUNDER! 

Han finns i huset bredvid och vi älskar varann! 

Om vi fick bestämma så skulle vi mysa och busa hela dagarna! Fast då kommer våra tvåbentingar och förstör vårt nöje...

En gång var vi på upptäcktsfärd över vägen ända upp i skogen och då blev det inte så kul då våra hussar fick tag på oss igen.

Utegångsförbud och så fick vi inte träffas på ett tag.

Vet inte varför, vi hade ju kul...

Jag är husses viktiga resurs på jobbet varje dag. Jag gör att alla är glada och har det bra eftersom de vill umgås med mig. Vem vill inte det, liksom? 

Nu måste jag vila, snart dags för tandborstning och sen sova.

Nospussar/ Humle

Att råka överskrida gränserna, enligt Cissan

Kommer ni ihåg mitt förra inlägg? Där jag beskrev hur matte var min bästis som lät mig vara ute hur länge som helst...ehhh, det där var ljug, vi kom överens om att jag skulle komma in på kvällen.

Hmmmm....

Det hände sig att jag blev lite till mig och glömde bort det där...
Ja, vadådå, jag är ju katt!

Då jag kom på mig så försökte jag lindra mitt misstag med att ge presenter till mammi.
Men mina presenter var tydligen inte uppskattade, trots att jag legat på lur på den där smarriga musen jättelänge för att till slut hugga den! Då matte inte märkte presenten då jag kom in på natten så tyckte jag det var synd att den skulle förfaras så jag gick in under mattes sybord och smaskade i mig den.
Det knastrade så gott då jag högg in på den...att matte helt plötsligt dök upp och fann mig just i färd med att hugga in på det godaste av hela musen, huvudet, smaskens!
Matte gjorde kräkljudet...

Eller den där fjäderkotletten som jag tog hur lätt som helst och lade på altanen, precis framför dörren så matte verkligen skulle se min present.
Hon skrek rakt ut!
Varför, undrade jag? Fick aldrig nåt vettigt svar...
Vad är det för fel på henne?
Jag blev faktiskt djupt kränkt men vad hjälpte det? Efter mina presenter så var kattluckan stängd åt alla håll.
Ni vet ju att jag är en smart katt och därför fattade jag snabbt hur jag skulle gå ut "bakvägen" liksom. Man puttar bara på luckan så den får svaj "inåt", sen är det bara att stoppa den på "inåtsvajen" med powertassen och sen glida ut mot friheten.
Men tydligen är matte inte helt dum i huvudet heller...

Syrran och jag myser

För helt plötsligt var luckan STÄNGD. Helt och hållet.
Faan!
Så var jag innekatt igen.

Som tur är så är jag ingen surkatt så jag har gillat läget även om jag rooooooopat och skriiiiiiikit då de där 4 lurviga fått gå ut men inte jag. Lite sällskap har jag ändå haft av Syrran som är en riktig pösmunk och kan konsten att chilla.
Så hände det sig en dag efter att jag varit innekatt i 2 veckor så fick gå ut på egen tass igen.
Då matte bestämmer.

Cissan/Utekatt

Rapport från Cissan-utekatten

Mjau!

Cissan här!
Vi bor på ett annat ställe sen jag hörde av mig sist.
Ett mycket bättre!
Här är det tyst och lugnt, förutom då mina hundsyskon för väsen ibland...eller för det mesta faktiskt, men det gör inte så mycket eftersom de alltid gjort det.

Mina ägor

Här finns inga småbentingar som skriker och slåss, hoppar och studsar, eller bilar och cyklar som far omkring överallt.
Och matte och husse är mycket gladare! Det är bra, tycker jag. Jag är ju välkänd som en oerhört intelligent katt som känner av olika stämningar på mina betjänter. Nu är de glada jämt och ständigt....utom ibland. Återkommer till det...

Mina hundsyskon

Inomhus finns många bra gömställen. Det gillar jag! Fast ett ställe som jag gillar fett mycket är jag  förbjuden att vara i. Men eftersom jag gillar det så mycket så har jag ju varit där, eller hur? Jag är inte bara smart, jag är snabb och kan göra mig osynlig också.
Jodå, det gäller att hålla sig nära deras ben, precis bakom, sen gliiiider man med hur lätt som helst.
Det där stället finns nere i huset, man får gå nerför en trappa som svänger och då har tvåbentingarna fullt upp att hålla sig på benen och har ingen koll på lilla moi...
Där nere öppnar sig ett rum som är gjort för mig! En mysig säng, en stooor soffa och hyllor att klättra i.
Men....
Här kommer ett tillfälle då de inte är glada...har inte förstått varför än...
De där tussarna som blir då jag vässar klorna på sängen kan väl inte vara nåt problem?
Eller min fina päls på överkastet?
De har sina ideér de där två.

Men vet ni, nåt som är jättebra är att jag får gå ut utan sele och lina!

Jag, fria Cissan

Det finns en lucka i en dörr som inte går utåt men in i huset igen. Först så släppte matte ut mig vid fönsterdörren och så gick jag in genom luckan. Men det var ju sjukt trist att inte få välja själv då jag ville gå ut såååå... jag kollade luckan noga och insåg snabbt hur lätt jag kunde lyfta den inåt med tassen och dra iväg på äventyr. Det funkade.
Trodde jag.
Tills jag blev upptäckt...
Det var dagen efter att jag haft party vid bäcken och fångat ett smarrigt färskfoder med svans och stora öron. Det var sent så jag tog med den som ett smaskigt nattsnacks genom luckan, uppför trappan och tänkte gå in till människobädden och visa min fångst, men där var ett hinder för öppningen så tyvärr gick det i stöpet. Jag gick under mattes symojängbord och började smaska i mig storöra. Det knastrade så härligt då mina tänder bröt sönder den där klena musens skelett, men så tändes plötsligt lampan och matte hojtade blääääää och att jag var äcklig!
Har ni hört så kränkande, rena mobbingen, juh!
Efter detta så är kattluckan stängd HELT.
Jag får hålla mig inne hela dagen med min mesiga kattkompis Syrran och mina hundsyskon tills matte kommer hem. Då släpper matte ut mig. Sen måste jag jama värsta höga mjauet för att få komma in igen.
Först var det riktigt surt att inte få bestämma själv men nu har jag vant mig. Bara att gilla läget liksom.

Jag, förnärmade Cissan

Nu har jag börjat utforska närområdet lite mer. Granntomten till exempel. Där brukar stå en stor grå skällande best och då håller jag mig på avstånd, sisådär en decimeter från hans sträckta lina...Pilutta honom, haha! Man måste ju ha lite roligt som katt också, tihi.

Jag har också funnit en perfekt utkiksplats. Mattes plåtlåda. Hon gillar ju återbruk så då borde hon vara glad över min upptäckt. Kan man göra lampor av flaskor och burkar så borde väl hennes plåtlåda kunna användas till mer än att bara åka fram och åter.

Jag, majestätiska Cissan

Åh, just det ja! Jag har fått ett nytt hundsyskon också. Han heter Humle och är en valp. Ibland brukar han jaga min mesiga kattkompis Syrran. Då springer hon som en tok. Själv glor jag bara på honom då han försöker med mig.
Han har slutat försöka.

Humle, valp

Syrran, fegis

Nu måste jag sluta, Syrran ropar från kattbädden i vårt glashus att det är dags för middagsluren.

Cissan/Drottningen av Fiskvik

Att gilla gnagisar...eller inte

Alltså, ibland funderar vi på mattes förnuft.
Förut lockade hon på oss alla fyra. Vi ruuuuusade såklart till henne ifall hon hade nåt gott på gång!
Jodå, hon plockade fram nåt ur vårt mat- och godisskåp men så fick hon nån form av knäpp för hon lade tre(jodå, vi kan räkna, vi är ju smarta hundar, juh) gnagisar på bordskanten till oss vuxna istället för att ge oss direkt, och ropade på oss en och en. Dretungen Humle fick sin direkt.
Först jag(Klinga) och jag rusade fram för att ta min goding...men den luktade ju bläää så jag sket i den och gick och lade mig. Sen var det min tur(Lummi), och jag följde Klingas exempel och tänkte att matte kunde ju smaka på den där själv så skulle hon få känna på dretsmak. Jag(Glittra) slickade i alla fall på gnagisen men...nää, så äcklig.
De där äckelpäckliga gnagisarna har legat på bordskanten i flera timmar nu. Där kan de ligga för vi kommer inte att ens nosa på dem, så det så!

De där gnagisarna kan du äta själv, matte!

Instick av Humle:

Men vadådå? Gnagisen är jättegod ju! Ni är ju knäppa i hövve! Jag har gnagt och gnagt på min och den är ju gôrgo!

Matte säger att jag kommer att bajsa kaskadbajs efter detta, vet inte riktigt vad hon menar...
Det har jag ju alltid gjort.
Trodde alla vovvar bajsade sprutvälling, ja.

Igår hände en grej.
Jag gick ut genom luckan i dörren där stilettassarna går ut och myste runt lite, rensade kattlådan från kiss och bajs och hoppade i sofforna. Jag får inte vara i sofforna av nån konstig anledning säger tvåbentingarna men eftersom ingen av dem var där så....hoppade jag upp och jädrar så kul jag hade!
Sen blev jag bajsnödig två gånger men det löste jag snabbt. Har ni tänkt på hur skönt det är att bajsa i en mjuk soffa? Inte? Prova, vettja.

 Efteråt kom jag på att det nog inte var helt rätt men skitsamma, jag är ju gullig och klarar mig alltid undan med det.

Visst är jag gullig?

Hittills...

Idag var de goa dynorna borta och Syrran var sur som attan. Det är ju hennes favvisplats. Hon kommer kanske att göra en anmälan i detta ärende....Hon stirrade surt på mig förut nämligen.
Jaha ja, sa jag, du får väl lägga dig nån annanstans, din tjocka rödtopp.
Hon stirrade ilsket på mig.
Kanske borde jag bli mer ödmjuk...

/Humle/ morsan och mostrarna

Jag, mostrarna, mammi och bajs

Jag, som väldigt liten valp har inte lärt mig allt som finns än, men nåt jag är bra på det är att äta. Jag är hungrig varje gång tvåbentingarna smäller i skrammelskåpet. Jag har lärt mig att därinne finns all mat till oss pälsklingar.

Jojomensan, jag är inte dum, jag!

Jag kan äta hur mycket som helst för mat är jättegott!

Då jag har ätit så kommer det tråkiga. Jag får magknip och så kommer maten ut i bakändan av mig. Flera gånger i rad. Även om natten...

Så har det varit sen jag var liten och det var inte kul eftersom mina brorsor växte till bjässar och kunde klå mig bara genom att sätta sig på mig. Fast jag lärde mig ganska snabbt hur jag kunde lura dem, dumbommarna. 

Jag har min mamma och mina mostrar nu och de älskar mig...även om de inte säger det sådär direkt.

Mammi och Klinga vaktar mig då jag sover

Men då jag hänger i Lummis mungipa så gör hon ingenting utan bara låter mig hållas. Klinga morrar ibland men jag bryr mig inte för hon är snäll, nästan mesig faktiskt och sen kommer då mammi, hon är ibland en riktig skitmamma. Matte säger att om mammi var människa så skulle hon bli av med vårdnaden av mig, vet inte riktigt vad det betyder...

Idag var det en annorlunda dag. Husse tog med mig i plåtlådan, jag skrek enligt traditionen men glömde mig efter 1 km och somnade. Då jag vaknade var vi på ett ställe där det luktade 1000000 dofter. Sen kom matte. Då blev jag glad!

Så gick vi in i ett hus där en tant stack in nåt i rumpan på mig!! Och matte och husse skyddade mig inte ett dugg! Tvärtom så höll de i mig och gosade med mig som om jag inte skulle märka att nån rotade i min rompa! Hur tänkte de då?

Det är tur att jag är en så himla trevlig kille och inte surnar till hur lätt som helst. Men vem vet, jag är inte vuxen än...

Sen...

fick åka iväg med min husse i hans plåtlåda och då vi kom hem fick vi mat allihop! Mat är gott. Jättegott!

Sen kom matte och hade med sig presenter till oss fyrbentingar. Matte är allt en riktig "omtänksamming". Jag fick en fin sele eftersom jag avskyr halsband och sen såg jag att katten Cissan fått ett nytt halsband eftersom hon är en dumming och tappar sina halsband hela tiden. Sen såg jag att matte hade laddat med rosa bajspåsar, flera rullar. 

Känner mig liiiite skyldig nu, faktiskt...Fast ärligt, jag är ju inte de enda som bajsar hos oss. En gång såg jag husse gå in i det lilla rummet där vi brukar få tänderna borstade, fast då fick jag inte gå in. Efteråt var det grönt skimmer där inne, det minns jag mycket väl...Fast nån rosa bajspåse behövdes inte den gången.

Fast eftersom husse nekat så har utredningen lagts ner med förklaringen att bevis saknas.
Jojo...

Jag har det väldigt bra här hos alla tanter och tvåbentingarna. Ibland får jag träffa Dunder, som bor i huset bredvid. Han är stor som ett hus och grå, kallas visst gråhund. Vi busar som bara den.
Fast Lummi är sur på honom. Hon morrar värsta då han kommer i närheten. Vet inte varför men hon är snäll mot mig och det är viktigast, tycker jag. Dunder får väl reda ut problemen med henne, tänker jag.

Snyggselen

Nospussar/Humle, kungen av Fiskvik

Humle har ordet

Jag heter Humle och är en valp. 

Allt är nytt för mig och jag lär mig saker hela tiden. Att öppna ögonen var typ det första, vilken grej liksom! 

Sen kom det där med att få mat. Tänk att mammi hade mat i de där små stropparna under magen och att jag och brorsorna visste det direkt liksom...

Brorsan och jag, helt ovetandes...

Det är inte så himla lätt att veta hur man gör rätt men min mammi har lärt mig jättemycket. 

Men så försvann hon då jag minst anade.

Och inte nog med det, mina bröder försvann allt eftersom och idag, då min sista brorsa och jag var kvar hos förstamatten, så kom de där som har varit hos oss jätteofta och klappat och myst med oss, och gosade med mig och brorsan så in i norden så att vi somnade. 

Tvåbenta matten gosar med mig

Men rätt som det var så satt jag i en plåtlåda och guppade iväg mot okänt mål! De lurade bort mig från brorsan!

Jag SKREEEEEK för mitt liv! Tills jag blev utmattad och somnade. Och vet ni, då jag vaknade så släppte de ut mig på en stor plätt och så kom MAMMA springande emot mig! 

Trodde jag drömde, vet ni!

Här finns två mostrar som heter Lummi och Klinga och de är jättesnälla mot mig. Eller nästan...Klinga morrar ibland då jag råkar nudda henne det allra minsta. Fast då mamma är med så gör hon aldrig det. Men Lummi, hon är min bästa moster i världen, hon. Henne får jag busa med hur mycket som helst. 

Här är det sovadags med mamma och Klinga

Moster Lummi

Moster Lummi har delat morot till mig

Min mamma har blivit lite löjlig och tar mina lekisar och busar med alldeles själv, och om jag vill ha dem så morrar hon. Skitmamma, tycker jag. Tur att jag har moster Lummi. Hon delar med sig, hon.

Vet ni, jag mötte några konstiga varelser då jag undersökte mitt nya hem, såg nästan ut som mig men ändå inte. Lika många ben, ett huvud, en svans och päls men ändå inte lik mig. Jäkligt konstiga hundar, enligt mig. 

Skäller inte ens. Mesigt. 

Konstig färg har de också...

Mina nya tvåbentingar har bestämt att jag inte får ta maten från mostrarnas eller mammas skålar. Jag måste sitta vid min skål och inte äta förrän de säger nåt som mamma och mostrarna tydligen fattar, men inte jag, för då börjar de äta samtidigt. 

Knäppt.

Min mamma sa aldrig vassego då vi ville käka, det gällde bara att vara först så man fick bästa pöppen. 

Min ena tvåbenting som heter husse, är med mig hela tiden utom då han inte är det, då kommer den andra tvåbentingen som heter matte och flyttar på mig varje gång jag gnager på nåt...tex Lummis svans, soffan eller de där mjuka sakerna de har längs ner på kroppen. 

Min ena brorsa hälsade på mig en dag. Han hade blivit en sån tjockis att man bara kunde springa runt honom och bita honom i svansen hur lätt som helst, fast då han kom springandes och jag inte hann undan så blev jag nästan platt. Jag är ju en liten smäcker kille.

Nu har jag skrivit jättelänge så nu måste jag sova, men först måste jag nog bajsa...åhhh, där ser jag ett bra ställe, bakom soffan.

Vallarjäntans Humle/ Valp

Att inte hänga med...hela tiden, alltså

Alltså, nu har jag varit på värsta äventyret ever, alltså! Min mage blev gööörstor och det kändes knepigt i hela mig och som inte det var nog, jag fick flytta till min allra förstaförstamatte. Inte för att jag lidit av det för jag har busat med min kompis Bullen, ja, alltså så länge som min stora mage inte var i vägen, och jag har fått hur mycket mat och klappar som helst.
Så helt plötsligt en kväll så fick jag värsta magknipet och rätt som det var så kom det ut en liten lurvig klump ur baken på mig!!
Vaaaa, liksom? Men jag hann inte fundera mer förrän det kom en till...och en till...och en till...och en till. Och vet ni, efter den andra så dök min husse upp! Han hejade mest på, verkade mest vara en mes men förstamatte hjälpte mig jättemycket då det blev lite kämpigt.
Helt plötsligt fattade jag att jag fått bebbar och då får man ju ta sitt ansvar som vovve, eller hur?
Men kan ni fatta HUR jobbiga bebbar kan vara?
Ibland behöver man ju få egentid.
Och då finns det vissa som älskar mig alldeles extra mycket...
Min förstaförstamatte är bästbästa i världen och har låtit mig få gräva värsta stora gropen i trädgården utan att ha blivit arg. Jag har nästan försvunnit i den! Varför jag gjorde den?
Tja...för att jag kunde...

Halvårskontroll

Nu har jag varit i landet De gröna ängarna ett tag och jag har träffat mamma, pappa, syrran, Toker, Skrållan och dessutom fått en massa nya vänner. En som heter Nogger är här och han han känner Klinga för de har tydligen busat då jag varit på dagis.

Nogger och Klinga

Toker

Skrållboll

 Grymt skoj med nya vänner!
Vi busar och har oss hela dagarna och då vi blir trötta så har vi varsitt luddigt moln att vila på. Och vet ni, vi är aldrig hungriga för här finns den godast maten framme hela tiden och hur mycket man än äter så blir man aldrig tjock! Bra, va?

Men ibland så tar jag mig en tur ner till jorden och ser hur det går för min matte och husse, mina syrror och katterna. Vill ju ha lite koll på dem så de klarar sig utan mitt vakande öga. Om Klinga klarat uppgiften jag överlämnade till henne då jag var tvungen att gå vidare. Det verkar så efter mina efterforskningar...och vad jag märkt så har hon och...Glittra, om jag inte minns helt fel, blivit bästisar och tvättar varandras öron precis som Klinga och jag gjorde. Det är bra, tycker jag! Hygien är viktig, poängterade jag för Klinga redan då hon var liten valp.

Här är hela gänget och även JAG är med som övervakare.
Även som ödmjuk lappis så kan jag tycka att jag är JÄDRIGT
snygg!

Nåt som är himla fränt är att jag kan gå hur som helst, genom väggar, fönster och dörrar utan problem, det kunde jag inte då jag bodde där.
Jag gillar mattes lilla minneshörna över oss här uppe i Regnbågslandet. Hon valde det snyggaste fotot på mig, helt klart. Tänk att hon visste vilket jag tyckte jag var snyggast på!

Kolla så fint matte gjort! Hon kan om hon vill.
Victor har jag ännu inte träffat men hoppas
på det. Vi har säkert massor av saker att berätta
för varann. 

Fast inte så konstigt, egentligen, matte och jag hade nåt speciellt, vi. Som att vi liksom tittade på varann och så förstod vi direkt. Ibland sa matte till sina tvåbentingskompisar: -Jag tror ibland att Vaski skall svara mig då jag pratar med honom. Och vet ni, jag provade flera gånger men det funkade så dåligt att jag fick lägga ner och hålla mig till hundspråket. Fast då visade det sig att matte var jättebra på det så då ordnade det sig ju ändå. Bra, va?

Matte å ja

De gånger jag besökt mitt förra hem och matte varit hemma så har jag märkt en sak, det känns som om hon drar sina fingrar igenom min päls så där gött som hon brukade, och samtidigt så rinner det vatten ur hennes ögon. Det vet jag betyder att hon är ledsen över nåt. Undrar om det är för hon saknar mig? Om det är det så kanske det inte är så klokt om jag fortsätter besöka henne? Hmm...får fundera på det...
Jag vill ju inte att hon skall ha vatten i ögat hela tiden för min skull då jag har det så bra, kanske skall jag kolla på dem från mina gröna ängar istället?
Den där vita Lummikopian som kom precis innan jag for iväg verkar ha tagit över min roll som spårexpert. Det är bra! Husse behöver nån som hjälper honom med eftersöken. Lummi och Klinga är ju bra men JAG var bäst!
Nä, nu är det matdags, så nu måste jag dra! Magen skriker som alltid!

Vaski/ från Regnbågslandet