Om oss

Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

tisdag 3 december 2019

Humle, modigast i världen

Vet ni hur synd om mig det har varit? 
En dag så hade jag jätteont i ögat och jag skreeeeeek bara jag rörde på mig. Hur det kom sig att mitt öga var så ont är en hemlighet mellan mig och Syrran-katten.....
Syrran med klorna

Dagen därpå körde husse iväg med mig i brummen och så fick jag träffa en tant som klämde på mig både här och där, men då hon kom i närheten av mitt onda öga så skrek jag värsta och då kom en annan tant och stack mig i benet och så somnade jag...
Vet inte hur det gick till...
Då jag vaknade så hade jag inte jätteont men vet ni, jag såg två husse... Senare fick jag ont igen...och då skrek jag. Lite nöjd blev jag ändå då tvåbentingarna blev jätteoroliga...


Svullet öga
 Det är inte lätt att ha ont och inte kunna retas med sina mostrar och mammi. Varje gång jag försökt så har det gjort ont i ögat. OCh vet ni, jag hade också ont i benet! Hur jag fick det är jag inte säker på...
Kanske för att jag kan ha varit lite, bara liiiite oförsiktig...

Men vet ni?
Jag bajsar inte välling längre.
 Näe, nu bajsar jag korvar, känns jättekonstigt och ibland så skriker jag till lite grann då inte korven kommer direkt. Men eftersom ingen av tvåbentingarna har kommit rusande då jag skriker så har jag insett att det skall vara så. Får väl vänja mig vid korvbajsande.
Men vet ni?
Jag har smakat nåt helt nytt!
Då jag kom ut en dag så var hela marken vit! Jag hann inte ens göra bajskorv innan jag var tvungen att smaka på det vita. Det var KALLT.
Men GOTT!
Jag har ätit jättemycket sånt där vitt men efter en stund så kommer det jättefort ut som kiss..på golvet.
Jag har fått klet i ögat också. Varje dag har matte och husse fångat mig i flykten coh kletat i mitt öga.
Har känt mig som en hundslav och bara stått ut för att inte dödas.
Det där sista var nog en aning överdrivet kanske....
Kolla mitt jätteonda öga

Nä, nu måste ni få se alla bilder på stackars mig med onda ögat!

Hade jätteont och vilade i soffan

Mattes nytagna bild!
Kolla snygga mig!

Idag har jag varit till tanten igen och hon sa att jag är jättefin och att ögat är fint läkt.
Bra, va?
Fast jag hörde nog att jag skall hälsa på tanten igen, men det gör inget för hon ger mig så mycket godis hela tiden att hon kan få sticka mig lite i benet, faktiskt. Jag är ju känd som den modigaste killen även om jag råkade skrika lite då och då av smärta. Det har jag lärt mig av husse.
Det finns en annan JÄTTESNÄLL tant också och hon och ger mig godis och klappar hela tiden fast hon klämmer på mig.
Jag måste vara den mest gulligaste och viktigaste valpen i världen, faktiskt.
Har inte träffat nån som inte tyckt nåt annat.
Som tex matte och husse, hussemor och hussefar, Dunders husse Kjell-Åke, förstamatte Inger, och alla andra som jag träffat.

Nospussar från Humle/bäst i världen









2 kommentarer: