Rapport från Cissan-utekatten

Mjau!

Cissan här!
Vi bor på ett annat ställe sen jag hörde av mig sist.
Ett mycket bättre!
Här är det tyst och lugnt, förutom då mina hundsyskon för väsen ibland...eller för det mesta faktiskt, men det gör inte så mycket eftersom de alltid gjort det.

Mina ägor

Här finns inga småbentingar som skriker och slåss, hoppar och studsar, eller bilar och cyklar som far omkring överallt.
Och matte och husse är mycket gladare! Det är bra, tycker jag. Jag är ju välkänd som en oerhört intelligent katt som känner av olika stämningar på mina betjänter. Nu är de glada jämt och ständigt....utom ibland. Återkommer till det...

Mina hundsyskon

Inomhus finns många bra gömställen. Det gillar jag! Fast ett ställe som jag gillar fett mycket är jag  förbjuden att vara i. Men eftersom jag gillar det så mycket så har jag ju varit där, eller hur? Jag är inte bara smart, jag är snabb och kan göra mig osynlig också.
Jodå, det gäller att hålla sig nära deras ben, precis bakom, sen gliiiider man med hur lätt som helst.
Det där stället finns nere i huset, man får gå nerför en trappa som svänger och då har tvåbentingarna fullt upp att hålla sig på benen och har ingen koll på lilla moi...
Där nere öppnar sig ett rum som är gjort för mig! En mysig säng, en stooor soffa och hyllor att klättra i.
Men....
Här kommer ett tillfälle då de inte är glada...har inte förstått varför än...
De där tussarna som blir då jag vässar klorna på sängen kan väl inte vara nåt problem?
Eller min fina päls på överkastet?
De har sina ideér de där två.

Men vet ni, nåt som är jättebra är att jag får gå ut utan sele och lina!

Jag, fria Cissan

Det finns en lucka i en dörr som inte går utåt men in i huset igen. Först så släppte matte ut mig vid fönsterdörren och så gick jag in genom luckan. Men det var ju sjukt trist att inte få välja själv då jag ville gå ut såååå... jag kollade luckan noga och insåg snabbt hur lätt jag kunde lyfta den inåt med tassen och dra iväg på äventyr. Det funkade.
Trodde jag.
Tills jag blev upptäckt...
Det var dagen efter att jag haft party vid bäcken och fångat ett smarrigt färskfoder med svans och stora öron. Det var sent så jag tog med den som ett smaskigt nattsnacks genom luckan, uppför trappan och tänkte gå in till människobädden och visa min fångst, men där var ett hinder för öppningen så tyvärr gick det i stöpet. Jag gick under mattes symojängbord och började smaska i mig storöra. Det knastrade så härligt då mina tänder bröt sönder den där klena musens skelett, men så tändes plötsligt lampan och matte hojtade blääääää och att jag var äcklig!
Har ni hört så kränkande, rena mobbingen, juh!
Efter detta så är kattluckan stängd HELT.
Jag får hålla mig inne hela dagen med min mesiga kattkompis Syrran och mina hundsyskon tills matte kommer hem. Då släpper matte ut mig. Sen måste jag jama värsta höga mjauet för att få komma in igen.
Först var det riktigt surt att inte få bestämma själv men nu har jag vant mig. Bara att gilla läget liksom.

Jag, förnärmade Cissan

Nu har jag börjat utforska närområdet lite mer. Granntomten till exempel. Där brukar stå en stor grå skällande best och då håller jag mig på avstånd, sisådär en decimeter från hans sträckta lina...Pilutta honom, haha! Man måste ju ha lite roligt som katt också, tihi.

Jag har också funnit en perfekt utkiksplats. Mattes plåtlåda. Hon gillar ju återbruk så då borde hon vara glad över min upptäckt. Kan man göra lampor av flaskor och burkar så borde väl hennes plåtlåda kunna användas till mer än att bara åka fram och åter.

Jag, majestätiska Cissan

Åh, just det ja! Jag har fått ett nytt hundsyskon också. Han heter Humle och är en valp. Ibland brukar han jaga min mesiga kattkompis Syrran. Då springer hon som en tok. Själv glor jag bara på honom då han försöker med mig.
Han har slutat försöka.

Humle, valp

Syrran, fegis

Nu måste jag sluta, Syrran ropar från kattbädden i vårt glashus att det är dags för middagsluren.

Cissan/Drottningen av Fiskvik