Om oss

Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

onsdag 2 november 2011

Skrållbolls funderingar
Nu när jag är ensamkisse i husetbus så brukar jag mest umgås med matte. Som nu, då matte sitter och knäpper på knapparna, då sitter jag bredvid och låter som matte. Vet inte vad det betyder men matte är nöjd. På natten brukar jag ligga på mattes kudde och brumma. Vovvarna brukar vara med en stund men de klenisarna hoppar ner efter en stund, det blir väl för varmt, antar jag. Men på dagen då alla är borta är det lååångsamt för mig, så när matte och pälsbollarna kommer hem så möter jag dem i dörren, och låter sådär som matte; Näääääj, maaaama, nja...sen brukar jag reta vovvarna en stund, ha, ha! Fast en kompis skulle sitta fint, så vi kunde reta vovvarna tillsammans!
Skrållan/














Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)