Finns det ångerrätt?

Jag och min stora käft! Bara för att jag beklagade mig en aning över min ensamhet under dagarna så kommer matte dragande med en liten dretjobbig kattunge!!! Åååååh!!!!! Helt ouppfostrad är hon också. Hon bara sprang fram till MOI och sa; TJENA!!! Vilken fräckhet, till husets självklara härskarinna talar man inte så. Att jag drog till henne med tassen och morrade sket hon i. Hon bara glodde på mig och fortsatte sen att gå igenom hela huset, precis som hon alltid bott här. Dagens ungdom har ingen respekt för den äldre och klokare generationen. Men matte säger att kattskrället skall bo här så då får jag väl försöka få ordning på henne så snart som möjligt men det kommer INTE bli lätt. Hon verkar vara ett litet bångstyre. Jag får lägga band på mig så jag inte ger henne på fläbben, försökte men då såg matte och kallade mig för surkärring!!!! Enda trösten är att pälsbollarna verkar ha det lika jobbigt. Det smyger efter rödtoppen tills hon vänder sig om och burrar upp sig till dubbel storlek och spottar och fräser. Liten men tuff, kan man kalla henne. Men eftersom matte och husse verkar vara lika gosiga med oss alla så kan vi inte skylla på orättvisa heller. I fortsättningen måste jag vakta min tunga bättre...fast jag egentligen så är jag nog liiite glad ändå...fan, jag tror inte jag sa det där...

Skrållan/motvillig storasyster