Hej då Hemmet - Hej hej Husetbus!

Jaha, då har man flyttat från hemmet då. Saknar alla där men det är inte såå illa här heller. Fick först sitta i en låda som rörde sig, det var otäckt och jag skrek så mycket jag orkade i början, men nädå, den bara fortsatte och fortsatte, sååå det var lika bra att vara tyst. Det blev bättre sen fast lite otäckt också. Tvåbentingen som kallar sig matte, tog med mig in i ett JÄTTESTORT hus. Där fanns inga galler utan man kunde gå hur som helst. Jag smög runt lite i början men så dök det upp en KATT! Åhhh, så glad jag blev...men det blev inte den, hm. Den fräste och sprang och gömde sig, snyft. Å jag som blev så glad över en kompis. Men jag skall nog bli vän med den, så det så! Det finns massor med leksaker här, hur många som helst, en rolig sak som jag aldrig sett förut är nåt fladdrigt som hänger ner på sidorna där man tittar ut, jättekul att sitta bakom och sen bara kasta sig ut på andra sidan, eller så kan man klättra i dem...fast då jag gör det kommer det vatten på mig, fattar inte hur eller varför men jag skall nog inte klättra i dem mer...på ett tag iallafall. Så finns det en prasslig tunnel, alla möjliga klättergrejer, små bollar, och då jag busar med dem så kommer det inte vatten. Det är bra. En sak till förresten, det finns två stora monster här!! Har aldrig sett nåt så otäckt! Jag blev så jätterädd då de kom in så jag fräste och spottade, ni skulle sett min svans, oj oj, monstrena satt bara och glodde på mig då jag blåste upp mig det värsta jag hade! Fast jag tror det är snälla monster, särskilt det lite mindre monstret, den brukar jag smyga på och nosa lite på, då den inte ser. Det stora monstret klippte jag till ordentligt då den var närgången. Fast lite nyfiken är jag ändå på dem...Matte verkar vara kompis med dem iallafall och även den sura katten. Så finns det en annan tvåbenting som kallas husse också. Han är också kompis med alla. Husse och matte kelar jättemycket med mig så jag har bestämt att de är snälla. Därför tyckte jag att jag skulle gosa med dem då de låg och sov. Jag gick upp i deras bädd och tryckte mig mot deras ansikten och så lade jag mig JÄTTENÄRA och brummade JÄTTEHÖGT innan jag somnade. En sak till förresten, på hemmet brukade de säga Vilma då de ropade på mig men husse och matte säger Syster Yster istället. Kanske de pratar olika språk eller så kanske de inte vet att jag kallas Vilma...ja, ja det är väl bara att gilla läget, antar jag.

Tjingeling från Vilm...Syster Yster