Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

söndag 23 oktober 2011

Favoritplatsen

Husse och jag har varit på äventyr igen. Först åkte vi plåtlåda(blä)men denna gången spydde jag inte iallafall. Så kom vi till stugan där Oscar, eursiern, bor. Åhhh, så kul vi hade! Han har ju inte en chans då vi leker tafatt! Jag snurrar upp honom sprättlätt.

Så gick vi och lade oss jättetidigt för vi var så drettrötta. Värst är att man skall gå upp så tidigt då man är där, och så var det nu också. Ååååh, gäsp, men jag fick ligga och sova i plåtlådan ibland, eller så låg jag i mjukmattan bredvid husse. Å, vet ni, en dag hörde husse och jag ett brummel å bröl i skogen, det var en nallebjörn! Han var riktigt grinig så det var tur att han inte kom till oss, för då hade jag berättat för honom hur man skall bete sig! Verkar som husse OCKSÅ tyckte det var tur...ja, som sagt, det har varit jätteskoj men nu är vi hemma och det är det bästa som finns! Vaski ylade i fönstret då jag hoppade ut och sen sprang vi runt, runt och bara härjade. Jag tror han har saknat mig...därför körde jag in nosen i örat på honom så snart vi lugnat oss lite. Så, äntligen har jag efter maten fått lägga mig att vila på min favoritplats, prickiga mattan. Snaaark.....

ÄventyrsKlinga

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar