Skrållan om livet
Jag har ju fattat att min bästis Toker inte kommer tillbaka. Det är lite ledsamt att vara ensam kisse här, faktiskt dubbelt ensamt eftersom alla åker på morgonen och jag får vara helt ensam hela dagen. Då de kommer hem så sitter jag på stolen i hallen och väntar! Det känns jättekonstigt att inte ha sällskap vid matskålen, så därför äter jag inte så mycket. Matte bjuder mig på jättemånga av mina favoriter men det smakar inte som förr. Men några saker tycker jag iallafall om. Det ena är den nya grejen som står i hörnet av stora rummet. Synd att inte Toker fick uppleva den. Då husse kommer hem så stoppar han träbitar i den och sen gör han så den blir varm! Först brukar jag sitta framför den och titta in igenom fönstret och sen lägger jag mig högst upp på soffan som står nära och bara njuter. Och det andra är då matte sitter vid plippgrejen, då brukar jag sitta i hennes knä eller lägga mig på bordet så hon når att klappa mig. Ibland busar jag till det och knycker hennes plats. Jag har utökat mitt ordförråd också. Matte och husse verkar tycka jag är rolig då jag låter som dem. Det är väl det som muntrar upp mig lite emellanåt men annars så...jag känner mig lite gammal faktiskt...
Skrållan/Ensamkatten