Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som en något ouppfostrad 3-åring med starka åsikter och vad som är viktigt för en hund. Dessa åsikter stöddes inte av hans matte, dvs jag. I flocken fanns då redan katterna Skrållan och Toker, sen kom allt eftersom Syrran, Klinga, Lummi, Cissan, Glittra, Humle, Blixten, Dumle och sist men inte minst, Glimma, den kaxiga lappisvalpen med ett dödsföraktande skall. Allihop har då och då något på hjärtat, även de som gått vidare till Regnbågslandet. I Regnbågslandet finns numera Toker, Skrållan, Vaski, Cissan, Klinga, Lummi, och Humle.

lördag 31 december 2011



Nybäddat!

Matte har gjort en bädd åt mig! Hon har lagt den framför elden där jag brukar ligga. Det kändes lite ovant, så för säkerhetsskull lade jag mig bredvid ifall det inte var meningen att man skulle ligga i den. Då lade matte mig i bädden och då fattade jag. Undrar om den bara är min eller om den är till Syrran också? Jag är inte så sugen på att ligga NÄRA än. Men om jag skulle bestämma mig för att det är okej att ligga nära henne, så skall det vara då JAG vill!



Skrållan/

fredag 30 december 2011





















Nästan snö...

Hundklubben fick ett besök av två lappisar idag, minsann. Och inte vilka lappisar som helst utan VI! Det knastrade under tassarna på oss och eftersom matte klippte tasshåren på oss igår kändes det lite...kittligt och kallt. Vi fick springa hur som helst och jaga varann men eftersom en av oss är en klumpeduns och den andra en smäcker liten vovve så hojtade matte till slut då kampen blev aningen ojämn...Vi fick öva slalom och hopp och vi var världsbästduktiga heeela tiden, sa matte!

Vaski och Klinga/världsbästa

måndag 26 december 2011

Jakten på den försvunna konditionen

Idag har matte och jag varit på värsta stora fältet, och jag fick springa lös! Det var så längesen så det kändes som jag aldrig ville sluta. Men det grejade sig eftersom benen slutade springa då kondisen tog slut. Men eftersom jag är värsta kungen så hämtade jag mig snabbt och då matte kastade iväg ett nytt smarrigt gnagis så var jag dretsnabb att rusa efter det då matte sa "hämta". Vi övade några andra dretenkla övningar också och som vanligt glänste jag! Och en sak till; Vi var till en ny godisaffär också, men den sög för jag fick inget godis då jag ställde mig på bakbenen sådär gulligt då matte skulle betala, det får jag alltid hos de andra vi brukar vara till. Bara för det knyckte jag ett stort kex ur en låda då de inte såg, ha ha, där fick de!










Vaski/Kungen



söndag 25 december 2011





Wow, nä nu blev det ju ännu kuligare!!!!


Syster Yster/Busprinsessa

Osssschhhh, vad hände!!! Va häftigt, jag bara flög runt ju, ha, ha! Undrar hur jag gjorde?





Men få se nu, lite mer action vill jag nog ha...


Om jag ställer mig ovanifrån så kommer jag nog åt de attans bollarna bättre!

Jag har fått en jättekul lekis!!









Det hänger massor med kuliga grejer överallt!




Lekkompis!

Jag har busat med en människovalp. Den visste PRECIS vad jag tycker är kul! Vi busade en lång stund och jag tror att den också hade jättekul för det kom sånt där kluckljud från den!

Syster Yster/Busprinsessa

torsdag 22 december 2011




Ähh, jag tar tassen, det måste gå lika bra!



Kan den vara här, tro?



Var är musen?




Oskyldiga...


Såhär såg vi ut då matte såg den eländiga grönsaken på golvet, tihi! Vi tror att hon gick på det för vi har inte fått nåt skäll eller ens en suck. Bra va!


Syrror i maskopi





En olycka...


Oj, så dumt det blev fast vi hade så kul! Tror du matte märker nåt? -Jag tycker att det mest var du som puttade till den. -Nähä du, du är en riktig klumpeduns! Innan du kom till oss så hände aldrig såna här saker! Meeen, jag är ju liiiten och huset så stooort!! -Men då är det väl ingen sak att undvika grejerna, din kluns! Nääää, nu är du orättvis, jag skall skvallra för matte, jag!!! Det kan du inte, för du kan inte prata, det kan bara jag, ha, ha! Men jag är mycket gulligare, så det så! Och förresten, då matte får se grönsaken så vet hon inte vem hon skall anklaga... så då blir det ändå vi båda som får ta smällen...eller ingen, hm


Syrrorna

måndag 19 december 2011



Systrarna Bus



Nu är det full rulle i husetbus! Vi kissekatter jagar varann så mattor och julpynt far åt alla håll. Vaski har inte en chans att valla ihop oss, ha, ha!



Skrållan å Syrran

fredag 16 december 2011



Frrrr!!!



Jag är sjuk! Fnysnyser och har mig. Jättejobbigt är det! Igår var det nysigt bara, men idag så blev det nysigt då jag skulle äta och då struntade jag i att äta och deppade istället. Idag då matte kom hem gav hon Yster och mig mat men jag hade ingen matlust alls, fast jag såg att det var tonis, min favoritmat. Då stoppade matte lite tonis i munnen på mig och DÅ kände jag smaken och åt upp hälften iallafall. Jag vet att vovvarna har haft nåt lurt i nosen men vadå, de är ju vovvar, jag är ju katt och katter har inte sånt bööös i nosen. Det vet jag för jag hörde matte säga det. Nä, nu går jag och lägger mig igen, då är det lugnt i nosen, konstigt nog. Jag skulle nog vilja att matte tog mig till vetten, hupp...trodde aldrig att jag skule säga nåt sånt! Konstigt att inte lillsyrran har nåt nys i näsan...



Fnysnys/Skrållan

måndag 12 december 2011

Noskryp
Vi har fått nåt kryp i nosen! Det började på dagis och kliar så vi nyser och snorar nåt hemskt. Då vi är ute så är det gött att plöja med nosen i gräset, det lindrar. Men idag tog husse med mig till vetten för att få medicin. Vi fick leverpastejmedicin, den är god! Förut har jag fått köttebullsmedicin och korvmedicin. Klinga fick också för hon nyser nåt alldeles hemskt. Å, så har vi medicin till Lummi ifall hon får nys i nosen, för hon har ju varit på besök hos oss.
Vaski och kliklikliKlinga

söndag 11 december 2011

Utmattad

Matte har en ny pratmojäng som hon behöver hjälp med.

Jag har läst pappret med "hurmangörkrumelurer" för henne och det var så ansträngande att jag var tvungen att ta en liten lur. Inte nog med det, igår kom det en till lurvig sån där som Klinga och Vaski hit. Jag fräste lite åt den och då backade den. Det är bra. Mig sätter man sig inte på. Men man blir lite trött av att hålla koll på den hela tiden. Jag har därför hållit mig häruppe nästan hela tiden, förutom då jag vill retas eller äta. Det är mer fart i vitlurven än i Vaski och Klinga så därför gäller det att vara på tass. Annars har jag det väldigt bra, äter Skrållans mat ibland, fast då kommer det vatten nästan alla gånger. Sen har jag märkt att då jag ätit mycket Skrållanmat så kommer det onda dofter från baken på mig. Jag tror att matte och husse också märkt det...Fast jag har sett att Skrållan äter min mat ibland också, men från hennes bak kommer det inga frätande gaser. Det är konstigt, tycker jag. Fast det kanske händer nåt annat med henne som inte märks så med en gång, vad vet jag som är liten.

Syster Yster/
Hallo, Lummi här!
Det var ett tag sen jag var i husetbus och saker har förändrats här vill jag lova. Den gamle svarte verkar inte vara här, jag har letat, men istället finns här en liten röd argbigga. Har försökt nosa på henne och precis som med Skrållan fick jag på nosen. Deras mat smakar iallafall delikat som vanligt...Och som vanligt blir gammelmatte arg då jag smaskat i mig, hihi! Igår var Vaski och jag på långpromenad med gammelmatte. Jag skötte mig perfekt!! Det som är svårast med husetbus är att veta om man är inne eller ute...och ibland kan det bli en pöl innan man har insett att man är inne. Då blir de sura på mig, fast jag är lika glad ändå ja!!! För det är så jättekul att vara här. Man kan springa runt, runt, upp och ner, hit och dit...tills gammelmatte säger; Sluta, gå och VILA! Då gör jag det...efter ett tag. Man måste ju varva ner liksom...
Lummi/gästbloggare

torsdag 8 december 2011



Alla mina bäddar


Nu har jag ätit upp Skrållans mat då ingen såg, raaap, mätt som en plätt, och vad finner jag att matte gjort åt mig? En ny bädd!! Vilken matte jag har! Ok, hon är väl allas matte men mest min för INGEN annan får sitta på hennes hövve!

Syster Yster



Skrållans uppfostringsanstalt


Värsta busungen är hon, den där Syster Yster! Jag försöker visa henne vem som bestämmer ibland, man är ju vuxen...men så gör hon en sån där grej som jag själv tycker är skitkul, då kan jag inte hålla mig. Måste busa, fast då vi busat ett tag drar jag till henne för att hon skall veta... ja ni förstår. Men en sak som är jätteorättvis, det är att Vaski skäller på mig då jag försöker läxa upp busungen! Det hände förut, då vi var på varsin sida om gardinen, hon hoppade på mig och då var jag tvungen att ge tillbaka, kul, kul...men så kom jag på att jag bestämmer så då klippte jag till henne OCH DÅ SKÄLLDE VASKI UT MIG!! Så orättvist, vi är ju kompisar, han och jag!

Men inte brydde han sig om att den lilla skitkatten åt av mattes mat då det ringde på dörren och matte gick iväg för att öppna, nääädå!! Han låg där och myste och sa ingenting. Jag har ALDRIG varit så ofin och ätit på mattes eller husses fat. Man måste ju ryta till åt lillkissen ibland. Det måste jag prata med Vaski om. Det skall nog bli fölk av henne med!!!


Skrållan/Uppfostrare

måndag 5 december 2011



Kompisar!!

Idag överraskade vi matte med att busa tillsammans, jajjemen!!! Matte skulle busa med Skrållan och det såg så kul ut att jag glömde mig, och Skrållan också. Hon klippte inte till mig eller glodde surt som hon brukar. Vi hade kul en lång stund!

Syster Yster/

lördag 3 december 2011


















Bättre å bättre dag för dag
Nu har jag varit i husetbus i en hel vecka och se såna kompisar vi har blivit! Klingas rumpa är så himla skön att vila emot, känns litegrann som då jag var på hemmet och alla kissekatter låg i en enda hög och sov! Skrållan, som varit surkatt hela tiden jag varit här, har äntligen fattat vilken kompis hon har i mig, så nu kan hon busa liiiite med mig. Men det är bara början...Imorse fick jag min matplats bredvid hennes och vi åt ikapp. Jag vann!! Matte säger att jag skall få såna snygga matskålar som Skrållan har då jag blir lite större för nu trillar jag nästan i dem. Provade då Skrållan inte såg och jag var liksom tvungen att stå i dem, fast värst var att jag blev blöt igen...


Syster Yster/Ny Kompis




















torsdag 1 december 2011




Vit flagg!!










Nu är vi sams allihop! Ja, det var lite jobbigt med Skrållan och Syster Yster ett tag men idag då vi kom hem så var de kompisar, ja inte sådär att de gosade men de nosade på varann och så. Jag och Klinga tycker det är skönt då det är lugnt i huset. Man skall vara vänner tycker vi vallarvovvar, då mår vi bäst.


Vaski och Klinga

måndag 28 november 2011


Tuffa tider...
Nu är det synd om mig, skall ni veta! Trodde att jag hade läget under kontroll här i huset men vad händer, ju matte kommer hem med en liten katt, SAMTIDIGT som Klinga börjar lukta sådär...så jag måste gnälla jättemycket hela tiden. Det är ett minne långt bak i skallen som gör sig påmind, från tiden innan jag vaknade hos vetten utan kulor i grenen. Å vet ni, igår kom jag på mig själv med att hoppa upp på Klingas rygg och...då kom husse och röt; VASKI NEJ!!! Å jag som blir så ledsen då man ryter åt lilla mig...Och så var det katten då, jag måste ju kolla den hela tiden så den inte gör nåt knäppt, man vet aldrig. Som då den satt på mattes hövve! Jag blev helt chockad och gnällde värre än nånsin! Men matte sa bara: Sluta Vaski, har ni hört så stolligt, hon har katten på hövve och så får jag skäll! Vi andra får minsann inte sitta på hennes hövve eller ens klättra på ryggen som den också gjorde! Nä, nu är det jobbigt att vara vovvekille här i huset kan jag lova. Jag trodde jag var värsta bamsekillen jag, men den lilla kissemissen fräste och spottade på mig som en riktig huligan. Värst är att Klinga och kissen verkar komma överens. Klinga går omkring i sina fjantiga trosor och är bara mild och fin men om ett tag så kommer hon att svansa runt mig och dofta ÄNNU mer och då kommer jag att GNÄLLA värsta ever! Hör ni det, matte och husse!!!
Vaski/avsatt kung

söndag 27 november 2011


Här är min nya favoritviloplats











Min nya utsiktsplats

SysterYster/Nying
JeansKlinga

Det är väl typiskt, då det kommer en ny i flocken så måste man visa sig i byxa. Hon tror väl att jag är knäpp, men igår blev det blodspår efter mig och då sa matte; Jaha, då var det dax igen, åsså tog hon på mig byxan. Fast kissen har nog fullt upp med att gå igenom hela huset, det verkar inte som den bryr sig speciellt om min klädsel. Vi börjar bli kompisar nu, nosar varann i rumpan och ibland så stryker sig den lilla mot min päls. Hon är så liten att jag är väldigt försiktig med henne så hon inte skall bli rädd för mig. Annat är det med Vaski, den klumpedunsen. Han har fått på fläbben flera gånger av henne för han är så närgången och tror hon ville leka med honom, har ni hört så dumt. Fast nu har han fått fullt upp med att gnälla, det gör han alltid då jag har byxan. Han är jättejobbig ju! Själv gnäller jag aldrig, jag är ju prinsessa och då gnäller man inte!

Klinga/

lördag 26 november 2011

Finns det ångerrätt?


Jag och min stora käft! Bara för att jag beklagade mig en aning över min ensamhet under dagarna så kommer matte dragande med en liten dretjobbig kattunge!!! Åååååh!!!!! Helt ouppfostrad är hon också. Hon bara sprang fram till MOI och sa; TJENA!!! Vilken fräckhet, till husets självklara härskarinna talar man inte så. Att jag drog till henne med tassen och morrade sket hon i. Hon bara glodde på mig och fortsatte sen att gå igenom hela huset, precis som hon alltid bott här. Dagens ungdom har ingen respekt för den äldre och klokare generationen. Men matte säger att kattskrället skall bo här så då får jag väl försöka få ordning på henne så snart som möjligt men det kommer INTE bli lätt. Hon verkar vara ett litet bångstyre. Jag får lägga band på mig så jag inte ger henne på fläbben, försökte men då såg matte och kallade mig för surkärring!!!! Enda trösten är att pälsbollarna verkar ha det lika jobbigt. Det smyger efter rödtoppen tills hon vänder sig om och burrar upp sig till dubbel storlek och spottar och fräser. Liten men tuff, kan man kalla henne. Men eftersom matte och husse verkar vara lika gosiga med oss alla så kan vi inte skylla på orättvisa heller. I fortsättningen måste jag vakta min tunga bättre...fast jag egentligen så är jag nog liiite glad ändå...fan, jag tror inte jag sa det där...


Skrållan/motvillig storasyster

















Hej då Hemmet - Hej hej Husetbus!

Jaha, då har man flyttat från hemmet då. Saknar alla där men det är inte såå illa här heller. Fick först sitta i en låda som rörde sig, det var otäckt och jag skrek så mycket jag orkade i början, men nädå, den bara fortsatte och fortsatte, sååå det var lika bra att vara tyst. Det blev bättre sen fast lite otäckt också. Tvåbentingen som kallar sig matte, tog med mig in i ett JÄTTESTORT hus. Där fanns inga galler utan man kunde gå hur som helst. Jag smög runt lite i början men så dök det upp en KATT! Åhhh, så glad jag blev...men det blev inte den, hm. Den fräste och sprang och gömde sig, snyft. Å jag som blev så glad över en kompis. Men jag skall nog bli vän med den, så det så! Det finns massor med leksaker här, hur många som helst, en rolig sak som jag aldrig sett förut är nåt fladdrigt som hänger ner på sidorna där man tittar ut, jättekul att sitta bakom och sen bara kasta sig ut på andra sidan, eller så kan man klättra i dem...fast då jag gör det kommer det vatten på mig, fattar inte hur eller varför men jag skall nog inte klättra i dem mer...på ett tag iallafall. Så finns det en prasslig tunnel, alla möjliga klättergrejer, små bollar, och då jag busar med dem så kommer det inte vatten. Det är bra. En sak till förresten, det finns två stora monster här!! Har aldrig sett nåt så otäckt! Jag blev så jätterädd då de kom in så jag fräste och spottade, ni skulle sett min svans, oj oj, monstrena satt bara och glodde på mig då jag blåste upp mig det värsta jag hade! Fast jag tror det är snälla monster, särskilt det lite mindre monstret, den brukar jag smyga på och nosa lite på, då den inte ser. Det stora monstret klippte jag till ordentligt då den var närgången. Fast lite nyfiken är jag ändå på dem...Matte verkar vara kompis med dem iallafall och även den sura katten. Så finns det en annan tvåbenting som kallas husse också. Han är också kompis med alla. Husse och matte kelar jättemycket med mig så jag har bestämt att de är snälla. Därför tyckte jag att jag skulle gosa med dem då de låg och sov. Jag gick upp i deras bädd och tryckte mig mot deras ansikten och så lade jag mig JÄTTENÄRA och brummade JÄTTEHÖGT innan jag somnade. En sak till förresten, på hemmet brukade de säga Vilma då de ropade på mig men husse och matte säger Syster Yster istället. Kanske de pratar olika språk eller så kanske de inte vet att jag kallas Vilma...ja, ja det är väl bara att gilla läget, antar jag.

Tjingeling från Vilm...Syster Yster







lördag 19 november 2011



Vaski d Matte = SANT!



Det är inte så ofta som matte och jag är helt ensamma med varann, men idag var vi på värsta kuliga prommisen, bara vi. Vi såg kissekatter och vovvar hur mycket som helst och jag brydde mig inte(bara EN gång), man är väl väluppfostrad! Matte tog med mig på en massa ställen jag inte sett förut men jag var värsta bästa killen HELA tiden och matte sa; duktig kille, jättemånga gånger åsså fick jag godis. Det är så kul då matte och jag går på långprommis för då händer det roliga saker hela tiden ! Idag kom vi helt plötsligt till hundklubben och då visste jag; JAG FÅR SPRINGA LÖS!! Nu var det en massa vovvar där men...vem bryr sig, inte jag iallafall. Matte släppte lös mig och vi gjorde värsta uppvisningen för alla som ville se. Jag vill lova att jag var snygg då jag gjorde min paradgren; åttan-runt-genom-tillbaka-sidan-sitt-GODIS!!! Sen gjorde jag en raid så leran sprutade! Jag gjorde också en uppvisning på höga trägrejerna utan att matte sa nåt, ja herregud så duktig jag är! Undrar om det finns duktigare och gulligare hund än jag? Hm, Klinga finns ju förstås...och hon är ju dretlydig...men hon törs inte gå på trägrejerna, den fegisen, så då är jag bäst på det iallafall. Så är hon ju min lillsyrra och då måste man ju vara bästa storebrorsan, och det är jag också!



Vaski/Mattes pöjk












torsdag 17 november 2011













































Skrållboll och härligheten
Matte har varit hemma med bara mig i flera da´r. Vi har legat i sängen och sovit jättelänge. Sen har matte busat och gosat med mig och ingen vovve har kommit å förstört då vi haft som roligast. Nåja, Klinga har varit hemma ibland men hon har skött sig ganska bra, fast hon är en hund...En av dagarna var vi faktiskt så goda vänner att vi gosade liiite med varann. Jag strök mig mot henne och då nosade hon mig i baken, det är kärlek det! Sen har matte gjort sån där värme i hörnet som jag tycker så mycket om och lagt Tokers gamla filt framför. Undrar om han blir sur om jag ligger på den? Vet ju inte om han bara är bortrest och kommer tillbaka...det är ju hans favvofilt så man får vara lite försiktig. Fast...han har ju varit borta så länge nu, och skraltig som han var så undrar jag om han inte har gått till Regnbågslandet...och har man en gång bestämt sig för att gå dit så kan man inte gå tillbaka. Det bra med det är att man får träffa de andra som har gått före, som Blyger tex som gick innan jag kom till flocken, han var Tokers bror. Det dumma är att man lämnar en massa som saknar en väldigt mycket. Och jag tror faktiskt att Toker ÄR i Regnbågslandet, jag är nästan säker, för det kommer vatten i mattes ögon ofta då hon ser Toker i bildlådan och då hon tror att ingen ser. Och det har jag lärt mig att då människor har vatten i ögonen så är de ledsna. Nä, nu måste jag nog jam/prat/skrika med matte en stund, det tycker hon är kul för då hoppar hennes mage och så låter hon kluckljudet!


Skrållan/















onsdag 16 november 2011
















Köttebullsspåraren

Idag då matte och jag var på prommis i skogen så fann jag en massa köttebullsträd! Jajamensan, flera stycken. Först fattade jag ingenting, lukten fanns ju inte i mattes hand som den gjorde först, utan liksom i luften omkring träden, å då jag gick närmare så STANK det nästan köttebullar! Åsså fann jag jättemånga på lite kluriga ställen, men jag är väl spårhund så det var ingen match, ha!

Klinga med nosen/

torsdag 10 november 2011

Klingas förvandling

















Nu har jag värsta snygga pälsen igen. Jag äter nästan alltid öppa alle maten och då får man fin päls, säger matte. Matte måste vara nån sån dära synisk för kolla min päls bara! Annat var det i somras. Då var jag inget vidare att kolla på...ser ut som en skabbräv, sa husse och matte med rynkade pannor.