Om oss

Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

torsdag 8 december 2011




Skrållans uppfostringsanstalt


Värsta busungen är hon, den där Syster Yster! Jag försöker visa henne vem som bestämmer ibland, man är ju vuxen...men så gör hon en sån där grej som jag själv tycker är skitkul, då kan jag inte hålla mig. Måste busa, fast då vi busat ett tag drar jag till henne för att hon skall veta... ja ni förstår. Men en sak som är jätteorättvis, det är att Vaski skäller på mig då jag försöker läxa upp busungen! Det hände förut, då vi var på varsin sida om gardinen, hon hoppade på mig och då var jag tvungen att ge tillbaka, kul, kul...men så kom jag på att jag bestämmer så då klippte jag till henne OCH DÅ SKÄLLDE VASKI UT MIG!! Så orättvist, vi är ju kompisar, han och jag!

Men inte brydde han sig om att den lilla skitkatten åt av mattes mat då det ringde på dörren och matte gick iväg för att öppna, nääädå!! Han låg där och myste och sa ingenting. Jag har ALDRIG varit så ofin och ätit på mattes eller husses fat. Man måste ju ryta till åt lillkissen ibland. Det måste jag prata med Vaski om. Det skall nog bli fölk av henne med!!!


Skrållan/Uppfostrare
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)