Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

söndag 11 december 2011

Utmattad

Matte har en ny pratmojäng som hon behöver hjälp med.

Jag har läst pappret med "hurmangörkrumelurer" för henne och det var så ansträngande att jag var tvungen att ta en liten lur. Inte nog med det, igår kom det en till lurvig sån där som Klinga och Vaski hit. Jag fräste lite åt den och då backade den. Det är bra. Mig sätter man sig inte på. Men man blir lite trött av att hålla koll på den hela tiden. Jag har därför hållit mig häruppe nästan hela tiden, förutom då jag vill retas eller äta. Det är mer fart i vitlurven än i Vaski och Klinga så därför gäller det att vara på tass. Annars har jag det väldigt bra, äter Skrållans mat ibland, fast då kommer det vatten nästan alla gånger. Sen har jag märkt att då jag ätit mycket Skrållanmat så kommer det onda dofter från baken på mig. Jag tror att matte och husse också märkt det...Fast jag har sett att Skrållan äter min mat ibland också, men från hennes bak kommer det inga frätande gaser. Det är konstigt, tycker jag. Fast det kanske händer nåt annat med henne som inte märks så med en gång, vad vet jag som är liten.

Syster Yster/

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar