Skittråkigt, sa Klinga

Uh, jag vaknade inatt och var JÄTTEBAJSNÖDIG! Men jag tycker att det är så pinsamt och jobbigt att väcka matte eller husse så jag brukar hålla mig länge, länge. Men inatt var jag tvungen att gå ner för trappan och vanka runt, runt för magen kändes som en ballong. Så gick jag upp för trappan igen för att försöka sova men åååh, det gjorde så ont, vet ni! Då vaknade matte och lade handen på mig och frågade om jag hade ont!!! Jaaaa, sa jag och det förstod matte och tog på sig kläderna. Jag blev så JÄTTEGLAD för bajset var så nära! Åhh, befrielse, då vi kom ut så fick jag äntligen bli av med eländet. Sen sov jag resten av natten men i morse började jag spy! Tvi vale, det var äckligt! Jag har bara spytt en gång förut och hade glömt hur hemskt det var. Och så svider det i rumpan av allt bajsande. Stackars mig!!!

Magsjuk Klinga

Mer av mig...

Matte, Skrållan och jag har varit lediga från husse och Klinga. Ingen Klinga som kör nosen i örat på mig eller trampar på mig då jag tar en lur i soffan, tar mitt gnagis så jag måste leta upp ett gammalt. Saknar jag henne, tror ni? Ja, lite faktiskt, särskilt på kvällen. Husse är borta så mycket så det är inget konstigt med det, jag vet ju att han kommer tillbaka, fast på kvällen vill jag han skall vara här iallafall. Jag tycker det är bäst då ALLA sitter i soffan och stirrar på bildlådan!

Matte har tagit mig med på äventyr hela tiden! Jättelånga prommisar och igår fick jag åka pålåtlådan till stora sta´n. Först for vi till hundgodisaffären och köpte gnagis, mina 5 gnagisar var nästan slut...trista, ärligt talat. Ja, just det, matte satte mig på vägplattan och också. 23,7 sa, hon. -Ett kilo har du gått upp alltså. Det märks inte, tycker jag. Jag är ju lika smäcker och smidig som alltid. Fast om jag nu har gått upp lite så är det ju bara mer av mig att tycka om. Sen gick vi i skogen men rätt som det var så small det JÄTTENÄRA oss och gubbar pratade, då sa matte att här vågar vi inte vara då skjutglada gubbar finns i närheten! Vi gick en långprommis lite här och där och vet ni, matte sa jag var JÄTTEDUKTIGA KILLEN!!! Det kom ju plåtlådor, folk på cykel, hundar på FEL SIDA VÄGEN(vilka slarviga mattar) huller om buller men vad gjorde jag, tror ni? Tittade på matte såklart! Så var det dags för plåtlådan en stund och ett annat ställe att upptäcka. Men vet ni, där var det stora stenar i rader med blommor framför och det luktade konstig, ja så konstigt att jag glömde hur man uppför sig. Ingen duktig kille alltså...ja, ja ingen är perfekt, inte ens jag.

Så åkte vi hem och det var tur för nu var jag jättetrött och behövde vila, och nya gnagisen behövde avsmakas...

Vaski/

Vaski, arbetslös

Jag fattar inget. Jag tycker att jag hållit reda på Toker så noga men ändå har jag inte sett till honom på jättelänge. Matte tog kort på oss allihop och allt var frid och fröjd, nåja, matte var lite moloken då jag tänker efter. Så dan därpå kom matte hem och sen husse...hm, så tog de Toker med sig i plåtlådan...och sen har vi inte sett till Toker. Flocken känns liten och jag har gnällt väldigt mycket, men vad gööör man? Jag har legat vid dörren varje kväll sen han försvann ifall han MAOAR men det har inte hänt än. Suck....

Vaski/dörrvakten

In memoriam

Så här kommer vi att minnas Toker. Spejande vid brevlådan så inga obehöriga kom förbi, smaskandes favoritmaten alaska pollock med aaaaningen aromat, eller tonfisk, inte sån där finfördelad utan den i bitar, den dyyyra...vanlig kattmat var en förolämpning, även Shiba. Royal Canins seniorknaprisar gick an då matte just kommit hem och det var bråttom. Han väntade alltid på "Varsågod" innan han började äta, han var väl en förfinad herre! Sen ett skarpt MAOANDE att matte skulle släppa ut honom för en runda i carporten och vid brevlådan, såklart, för att sen MAOA utanför dörren. Om då matte eller husse, för den delen, inte hörde, så var det Vaskis självpåtagna uppgift att berätta detta. Jag har fortfarande hugg i hjärtat av saknad men det blir sakta lättare. Så här är livet med husdjur. En massa härliga år men så kommer stunden man inte vill tänka på, stunden som man måste ge dem då det blir för jobbigt. Han och hans bror kom till oss, mig och dottern, för många år sen, vi fick många roliga...och oroliga stunder tillsammans med "svarta pantrarna"! På senare år blev Toker ängslig, särskilt om natten, att vi fortfarande fanns kvar. Han ropade på oss, gick runt och letade, blev förvirrad då han inte fann oss. Vi var inte alltid så glada över att bli väckta mitt i natten. Hans lever, njurar och sköldkörtel gick på högvarv vilket gjorde att han åt som en häst men var mager som en sticka. Han blev stel i lederna men rätt som det var så for han runt som en kattunge och lekte som i fornstora da´r. Så en dag fann han inte kattlådan längre, matte fann bajs framför diskbänken eller framför kattlådan, kiss i hörnen och där nya kaminen stod(som tur var ännu inte installerad). Då var matte tvungen att inse fakta, det var dags för Toker att träffa sin bror Blyger igen.

Tokers matte

Skrållans efterlysning

Jag fattar inte vart Toker har tagit vägen. Han var här igår som vanligt. Vi var ute en sväng på gården, jag tog det lite lugnt med honom, han hade lite svårt att hänga med i svängarna, vi satt mest och kollade läget och nosade på varann. Till middagen var han först, som vanligt. Ett riktigt matvrak är han och smaskar i sig allt i skålen, sen vill han ha mer. Konstigt att han inte blir tjock. Jag tänker på vikten jag, och äter inte så mycket, men då vi får fisk så kan jag inte hålla mig. Då jag tänker efter så har vi fått favoritfisk hur mycket som helst på sistone. Faktiskt varje dag, flera gånger.

Nå, nu finner jag inte honom, han kom inte ner till frukosten, det har aldrig hänt! Jag har letat och letat för jag kan inte äta innan jag funnit honom! Nosade faktiskt lite på maten förut, men den frestade inte. Men vart kan han vara??? Jag saknar honom!!

Skrållan

Toker i katternas himmel

Min älsklingskillekatt Toker har nu lämnat jordelivet och förenats med sin bror Blyger. Vår flock känns förfärligt liten just nu och hans älsklingshörna i soffan gapar ekande tom.

Jag kommer ihåg då vi fick hem honom och hans bror på Amillas födelsedag. Det räckte att vi såg dem så löste sig namnfrågan. Toker var den grabbiga och Blyger den lite tillbakadragna. Toker linslus och Blyger en bit bakom. De busade och gömde sig på de mest osannolika ställen. De jagade fåglar tillsammans, den ena smög och den andra anföll. De gick glatt i koppel och åt det som serverades. Inga krusiduller. Så flyttade jag och katterna och de fick en husse och blev dessutom utekatter! Tyvärr fick Blyger sluta livet vid 9 år, alldeles för tidigt och till mattes stora sorg och så var Toker kvar. Han fick snart en kompis i Skrållan eftersom han saknade sin bror väldigt. Toker har känts som en riktig patriark och en fläkt från mitt "förra" liv. Nu finns han inte längre och mitt hjärta känns som det skall brista, det kommer det naturligtvis inte att göra, men just nu är huset så tomt utan hans JÄTTEHÖGA jamanden. Sov gott, Toker! Hoppas att du visste att din matte gjorde allt för dig och att du njöt att livet!!

Matte

Matte och husse for bort i plåtlådan och Lummi och Lummimatten kom till oss istället. Först blev Lummi sådär "hejåhåspringig" men det gick över ganska fort. Skrållan bad om att få vara på övervåningen men Toker, den gamla gubben, kunde inte hålla sig borta. Han till och med sprängde sig mellan rutväggen som står framför trappan där uppe. Så skrek han sådär som han brukar då vi har somnat för natten. Lummimatten sov nog inte så mycket den natten, stackar´n. Så igår, blev det grejer, skall ni veta. Lummimattens Mathias kom och var sällskap åt oss men då han åkt hem så skulle Lummimatten ut på baksidan och blåsa moln och vi fick följa med( jag tror hon var lite rädd för mörkret och vi skulle skydda henne). Så märkte jag att Lummi, den tokan stack iväg på framsidan, och det får vi hundar inte göra, så jag ställde mig vid komposten och gnällde och tittade åt Lummis håll, men matten fattade inte. Jag blev alldeles förtvivlad för Lummi var borta och så äntligen märkte matten det också! Nu blev det fart och vi fick leta och leta, men ingen Lummi! Attans vovve som skrämde sin matte så! Så rätt som det var stod hon bara där utanför dörren, som om inget hänt. Jag tror att matten ville skälla jättemycket på Lummi, men vet ni vad hon gjorde istället? Hon tog mig på prommis!!! Där fick Lummi! Lummimatten och jag är riktiga kompisar vi! Klinga har mest hållit sig undan, hon. Lummi och hon busar lite ibland men då blir jag så avis att jag skäller och då måste de sluta, ha, ha, för Lummimatten tycker inte om skällvovvar!

Vaski/Lummivaktaren

Vaskis bryderier

Så helt plötsligt fick jag vara på dagis igen! Kul, men ovant. Vi har ju haft semester, allihop. Man blir fort slö. Vad tror ni händer? Då matte(känner igen plåtlådan) kom för att hämta mig så satt Lummi och flinade innanför rutorna!!! Jaja, tänkte jag, det får väl gå, man finner sig i allt, även om jag är lite rädd för Lummi...Så kom vi hem, kom innanför dörren, inte ett liv...jag förtvivlade! Ingen husse eller Klinga, bara Toker och Skrållan! Toker som är helt bort i stöll och Skrållan som bara retas hela tiden!!Å som det ser ut här hemma! Husse och matte har grejat om och färgerna är helt annorlunda. Jag blev så jätteledsen att jag bajsvägrade. Jajemen, det gick inte att bajsa fast jag ätit värsta stora flätgnagisen! Fat vet ni, Lummi har varit jättesnäll och bara morrat liiite. Sen är hon onödigt morgonpigg, tycker jag...I morse varvi tvungna att gå ut med henne GÖRtidigt för hon var jättekissnödig...och då jag kände efter så var jag också det! Matte var snäll och gav oss mat och sen gick vi och snarkade igen, även Lummi. Sovmorgon, gud va gött! Det känns lite som om Lummi har blivit en tant. Hon röjer inte alls som förr utan lägger sig och vilar då matte säger det, inte illa va! Nä, vi har det bra...fast jag saknar husse och Klinga!!!

Stackars Vaski

För det är ingen vanlig dag, för det är Vaskis födelsedag, hurra, hurra, hurra, hurra!!!

Ja, det är det faktiskt, och jag har fått en smarrig smörgåstårta av matte! Klinga var göööravundsjuk, hihi. Dagen var väldigt speciell eftersom matte och husse rev ner papper från väggarna och ställde alla möbler mitt i rummet. Knepigt. Undrar om det är nåt som människor gör då nån fyller år? Då tycker jag de kan sluta med det, för jag tyckte faktiskt inget vidare om det, och det kan väl ingen annan vettig varelse göra heller...Förra gången jag fyllde så tog de bort allt som fanns i rummet där maten finns och rev bort och husse bonkade och hade sig. Ja, just det ja, det var då Klinga blev så rädd då husse bonkade alldeles väldigt, SAMTIDIGT som han sa fula ord, att hon knockade mattes öga som sen blev alla färger. Ja, det var tider det! Och nu är de igång igen...Fast det är en bra födelsedag ändå, tycker jag. Tårtan var såååå god och matte har gullat extra mycket med mig, det är bra!

Vaski 7 år

Förstamatten!!!

Så var hon här, Förstamatten!!! Vi blev jätteglada och fjantade oss hur mycket som helst, mest Klinga...

Jag, Vaski, satt bredvid hennes mest hela tiden och fick hur mycket klappar som helst. Om matte inte suttit och glott så hade jag sääääkert fått av smarret på Förstamattens fat, det är jag nästan säker på, för hon är jättesnäll! Jag, Klinga, nosade ordentligt på henne då hon kom eftersom hon luktade jättemycket vovve, både stora och små! Tänk om man fått träffa dom, då skulle jag boffat och boffat på dom, hihi! Vaski och jag fick visa våra senaste moves också. Klockrent om vi får säga det själv. Matte var lite petig, vi fick göra om, men jag tror Förstamatten tyckte vi var jättebra hela tiden! Värsta varmt var det den dagen så vi orkade inte visa vår raid vi brukar göra då vi busar, det var synd för den är suverän. Hundar som kommer på besök blir helt bortgjorda då vi drar iväg! Ja, utom Lummi då förstås, hon är ju värst av alla! Men då har hon ju försprång eftersom hon var först att springa på vår tomt, sen kom jag, Vaski, men då var jag så hm, korpulent att jag inte hann med. Det gör jag nu, toppslimmad och snyggare än nånsin! Klinga är ju sist av oss men springer raiden likt Lummi. På tal om det, det var längesen vi hade Lummi på besök, det saknar vi, även om det är skönt då hon åker hem. Hon livar upp stämningen men man blir fort matt av henne.

Idag är det lite mindre varmt, då kanske vi skall göra raiden?

Vaski och Klinga