Tuffa tider...
Nu är det synd om mig, skall ni veta! Trodde att jag hade läget under kontroll här i huset men vad händer, ju matte kommer hem med en liten katt, SAMTIDIGT som Klinga börjar lukta sådär...så jag måste gnälla jättemycket hela tiden. Det är ett minne långt bak i skallen som gör sig påmind, från tiden innan jag vaknade hos vetten utan kulor i grenen. Å vet ni, igår kom jag på mig själv med att hoppa upp på Klingas rygg och...då kom husse och röt; VASKI NEJ!!! Å jag som blir så ledsen då man ryter åt lilla mig...Och så var det katten då, jag måste ju kolla den hela tiden så den inte gör nåt knäppt, man vet aldrig. Som då den satt på mattes hövve! Jag blev helt chockad och gnällde värre än nånsin! Men matte sa bara: Sluta Vaski, har ni hört så stolligt, hon har katten på hövve och så får jag skäll! Vi andra får minsann inte sitta på hennes hövve eller ens klättra på ryggen som den också gjorde! Nä, nu är det jobbigt att vara vovvekille här i huset kan jag lova. Jag trodde jag var värsta bamsekillen jag, men den lilla kissemissen fräste och spottade på mig som en riktig huligan. Värst är att Klinga och kissen verkar komma överens. Klinga går omkring i sina fjantiga trosor och är bara mild och fin men om ett tag så kommer hon att svansa runt mig och dofta ÄNNU mer och då kommer jag att GNÄLLA värsta ever! Hör ni det, matte och husse!!!
Vaski/avsatt kung

Här är min nya favoritviloplats

Min nya utsiktsplats

SysterYster/Nying

JeansKlinga

Det är väl typiskt, då det kommer en ny i flocken så måste man visa sig i byxa. Hon tror väl att jag är knäpp, men igår blev det blodspår efter mig och då sa matte; Jaha, då var det dax igen, åsså tog hon på mig byxan. Fast kissen har nog fullt upp med att gå igenom hela huset, det verkar inte som den bryr sig speciellt om min klädsel. Vi börjar bli kompisar nu, nosar varann i rumpan och ibland så stryker sig den lilla mot min päls. Hon är så liten att jag är väldigt försiktig med henne så hon inte skall bli rädd för mig. Annat är det med Vaski, den klumpedunsen. Han har fått på fläbben flera gånger av henne för han är så närgången och tror hon ville leka med honom, har ni hört så dumt. Fast nu har han fått fullt upp med att gnälla, det gör han alltid då jag har byxan. Han är jättejobbig ju! Själv gnäller jag aldrig, jag är ju prinsessa och då gnäller man inte!

Klinga/

Finns det ångerrätt?

Jag och min stora käft! Bara för att jag beklagade mig en aning över min ensamhet under dagarna så kommer matte dragande med en liten dretjobbig kattunge!!! Åååååh!!!!! Helt ouppfostrad är hon också. Hon bara sprang fram till MOI och sa; TJENA!!! Vilken fräckhet, till husets självklara härskarinna talar man inte så. Att jag drog till henne med tassen och morrade sket hon i. Hon bara glodde på mig och fortsatte sen att gå igenom hela huset, precis som hon alltid bott här. Dagens ungdom har ingen respekt för den äldre och klokare generationen. Men matte säger att kattskrället skall bo här så då får jag väl försöka få ordning på henne så snart som möjligt men det kommer INTE bli lätt. Hon verkar vara ett litet bångstyre. Jag får lägga band på mig så jag inte ger henne på fläbben, försökte men då såg matte och kallade mig för surkärring!!!! Enda trösten är att pälsbollarna verkar ha det lika jobbigt. Det smyger efter rödtoppen tills hon vänder sig om och burrar upp sig till dubbel storlek och spottar och fräser. Liten men tuff, kan man kalla henne. Men eftersom matte och husse verkar vara lika gosiga med oss alla så kan vi inte skylla på orättvisa heller. I fortsättningen måste jag vakta min tunga bättre...fast jag egentligen så är jag nog liiite glad ändå...fan, jag tror inte jag sa det där...

Skrållan/motvillig storasyster

Hej då Hemmet - Hej hej Husetbus!

Jaha, då har man flyttat från hemmet då. Saknar alla där men det är inte såå illa här heller. Fick först sitta i en låda som rörde sig, det var otäckt och jag skrek så mycket jag orkade i början, men nädå, den bara fortsatte och fortsatte, sååå det var lika bra att vara tyst. Det blev bättre sen fast lite otäckt också. Tvåbentingen som kallar sig matte, tog med mig in i ett JÄTTESTORT hus. Där fanns inga galler utan man kunde gå hur som helst. Jag smög runt lite i början men så dök det upp en KATT! Åhhh, så glad jag blev...men det blev inte den, hm. Den fräste och sprang och gömde sig, snyft. Å jag som blev så glad över en kompis. Men jag skall nog bli vän med den, så det så! Det finns massor med leksaker här, hur många som helst, en rolig sak som jag aldrig sett förut är nåt fladdrigt som hänger ner på sidorna där man tittar ut, jättekul att sitta bakom och sen bara kasta sig ut på andra sidan, eller så kan man klättra i dem...fast då jag gör det kommer det vatten på mig, fattar inte hur eller varför men jag skall nog inte klättra i dem mer...på ett tag iallafall. Så finns det en prasslig tunnel, alla möjliga klättergrejer, små bollar, och då jag busar med dem så kommer det inte vatten. Det är bra. En sak till förresten, det finns två stora monster här!! Har aldrig sett nåt så otäckt! Jag blev så jätterädd då de kom in så jag fräste och spottade, ni skulle sett min svans, oj oj, monstrena satt bara och glodde på mig då jag blåste upp mig det värsta jag hade! Fast jag tror det är snälla monster, särskilt det lite mindre monstret, den brukar jag smyga på och nosa lite på, då den inte ser. Det stora monstret klippte jag till ordentligt då den var närgången. Fast lite nyfiken är jag ändå på dem...Matte verkar vara kompis med dem iallafall och även den sura katten. Så finns det en annan tvåbenting som kallas husse också. Han är också kompis med alla. Husse och matte kelar jättemycket med mig så jag har bestämt att de är snälla. Därför tyckte jag att jag skulle gosa med dem då de låg och sov. Jag gick upp i deras bädd och tryckte mig mot deras ansikten och så lade jag mig JÄTTENÄRA och brummade JÄTTEHÖGT innan jag somnade. En sak till förresten, på hemmet brukade de säga Vilma då de ropade på mig men husse och matte säger Syster Yster istället. Kanske de pratar olika språk eller så kanske de inte vet att jag kallas Vilma...ja, ja det är väl bara att gilla läget, antar jag.

Tjingeling från Vilm...Syster Yster

Vaski d Matte = SANT!

Det är inte så ofta som matte och jag är helt ensamma med varann, men idag var vi på värsta kuliga prommisen, bara vi. Vi såg kissekatter och vovvar hur mycket som helst och jag brydde mig inte(bara EN gång), man är väl väluppfostrad! Matte tog med mig på en massa ställen jag inte sett förut men jag var värsta bästa killen HELA tiden och matte sa; duktig kille, jättemånga gånger åsså fick jag godis. Det är så kul då matte och jag går på långprommis för då händer det roliga saker hela tiden ! Idag kom vi helt plötsligt till hundklubben och då visste jag; JAG FÅR SPRINGA LÖS!! Nu var det en massa vovvar där men...vem bryr sig, inte jag iallafall. Matte släppte lös mig och vi gjorde värsta uppvisningen för alla som ville se. Jag vill lova att jag var snygg då jag gjorde min paradgren; åttan-runt-genom-tillbaka-sidan-sitt-GODIS!!! Sen gjorde jag en raid så leran sprutade! Jag gjorde också en uppvisning på höga trägrejerna utan att matte sa nåt, ja herregud så duktig jag är! Undrar om det finns duktigare och gulligare hund än jag? Hm, Klinga finns ju förstås...och hon är ju dretlydig...men hon törs inte gå på trägrejerna, den fegisen, så då är jag bäst på det iallafall. Så är hon ju min lillsyrra och då måste man ju vara bästa storebrorsan, och det är jag också!

Vaski/Mattes pöjk

Skrållboll och härligheten
Matte har varit hemma med bara mig i flera da´r. Vi har legat i sängen och sovit jättelänge. Sen har matte busat och gosat med mig och ingen vovve har kommit å förstört då vi haft som roligast. Nåja, Klinga har varit hemma ibland men hon har skött sig ganska bra, fast hon är en hund...En av dagarna var vi faktiskt så goda vänner att vi gosade liiite med varann. Jag strök mig mot henne och då nosade hon mig i baken, det är kärlek det! Sen har matte gjort sån där värme i hörnet som jag tycker så mycket om och lagt Tokers gamla filt framför. Undrar om han blir sur om jag ligger på den? Vet ju inte om han bara är bortrest och kommer tillbaka...det är ju hans favvofilt så man får vara lite försiktig. Fast...han har ju varit borta så länge nu, och skraltig som han var så undrar jag om han inte har gått till Regnbågslandet...och har man en gång bestämt sig för att gå dit så kan man inte gå tillbaka. Det bra med det är att man får träffa de andra som har gått före, som Blyger tex som gick innan jag kom till flocken, han var Tokers bror. Det dumma är att man lämnar en massa som saknar en väldigt mycket. Och jag tror faktiskt att Toker ÄR i Regnbågslandet, jag är nästan säker, för det kommer vatten i mattes ögon ofta då hon ser Toker i bildlådan och då hon tror att ingen ser. Och det har jag lärt mig att då människor har vatten i ögonen så är de ledsna. Nä, nu måste jag nog jam/prat/skrika med matte en stund, det tycker hon är kul för då hoppar hennes mage och så låter hon kluckljudet!

Skrållan/

Köttebullsspåraren

Idag då matte och jag var på prommis i skogen så fann jag en massa köttebullsträd! Jajamensan, flera stycken. Först fattade jag ingenting, lukten fanns ju inte i mattes hand som den gjorde först, utan liksom i luften omkring träden, å då jag gick närmare så STANK det nästan köttebullar! Åsså fann jag jättemånga på lite kluriga ställen, men jag är väl spårhund så det var ingen match, ha!

Klinga med nosen/

Klingas förvandling

Nu har jag värsta snygga pälsen igen. Jag äter nästan alltid öppa alle maten och då får man fin päls, säger matte. Matte måste vara nån sån dära synisk för kolla min päls bara! Annat var det i somras. Då var jag inget vidare att kolla på...ser ut som en skabbräv, sa husse och matte med rynkade pannor.

Skrållbolls funderingar
Nu när jag är ensamkisse i husetbus så brukar jag mest umgås med matte. Som nu, då matte sitter och knäpper på knapparna, då sitter jag bredvid och låter som matte. Vet inte vad det betyder men matte är nöjd. På natten brukar jag ligga på mattes kudde och brumma. Vovvarna brukar vara med en stund men de klenisarna hoppar ner efter en stund, det blir väl för varmt, antar jag. Men på dagen då alla är borta är det lååångsamt för mig, så när matte och pälsbollarna kommer hem så möter jag dem i dörren, och låter sådär som matte; Näääääj, maaaama, nja...sen brukar jag reta vovvarna en stund, ha, ha! Fast en kompis skulle sitta fint, så vi kunde reta vovvarna tillsammans!
Skrållan/