När jag har det lite trist på dagarna så brukar jag jaga Skrållan. Tyvärr så är kampen ojämn eftersom hon är mycket mindre och snabbare. Nu är det inte så viktigt för mig att vinna bara jag får lite omväxling. Ibland så gömmer hon sig på de mest omöjliga ställen och så bara HOPPAR hon på mig då jag minst anar Bra skådis är hon också. Då matte och husse är hemma så skriker hon i högan sky då man bara går förbi. Då hojtar dom: Vaski, inte jaga Skrållan! Satmara kallar jag såna som hon. Nu sitter hon och jamar för att matte skall bry sig om henne istället för mig. Jamar förresten, hon skrikjamar! Hm, det verkar som om matte har genomskådat henne. Hon har inte klappat henne än. 1-1!
/Vaski
/Vaski
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar