Fredag 17 Oktober 2008 17:38Idag har det hänt saker! Från att ha legat på latsidan hela veckan så blev det chockstart på dagen. Först bar det iväg med bilen till hundklubben. Jag fick selen och nya linan på mig och sen blev det skogen. Åh, vad längesen det var! Jag sprang omkring som en tokig i början tills jag kom på att jag är en vuxen kille och bör uppföra mig värdigt. Sén hade jag ju handikapp i form av matte som inte orkade braka omkring mellan gran och fur hur som helst eftersom hon inte är frisk än.
Vi tog en träningsrunda på agilitybanan efteråt men det var så äckligt i gräset då jag skulle springa. Jag halkade flera gånger och därför lät matte mig inte springa på de höga hindren. Jag fick öva slalom istället som jag är RIKTIG kung på nu. Matte behöver inte längre peka var jag skall springa, det ni! Sén blev det lite rallylydnad och se´n for vi hem.
På eftermiddagen gick vi promenad och då mötte vi hela Hammarös hundbestånd. Vissa tål jag, andra inte. Ville, den lille schnauzern kan jag sitta och titta på medan våra mattar skvallrar om allt möjligt, men kommer den stora leonbergern så jävlar...och den lilla vita pälsbollen med sin lastgamla husse...oj,oj,oj då är inte matte glad. Alltså, hon är inte sur på mig utan på gubben som ställer sig och glor med pälsbollen i flexikoppel istället för att gå förbi oss. Han liksom väntar på att jag skall bli förbannad. Idag var det dock inte jag som blev det utan matte. Med hög röst sa hon: NÄDU VASKI; HÄR KAN VI INTE STÅ HELA DA´N OCH VÄNTA, NU GÅR VI HÄR ISTÄLLET och så vände vi och gick tillbaka! Där fick han, min matte är farlig!
Vaski/Mattes pöjk
Vi tog en träningsrunda på agilitybanan efteråt men det var så äckligt i gräset då jag skulle springa. Jag halkade flera gånger och därför lät matte mig inte springa på de höga hindren. Jag fick öva slalom istället som jag är RIKTIG kung på nu. Matte behöver inte längre peka var jag skall springa, det ni! Sén blev det lite rallylydnad och se´n for vi hem.
På eftermiddagen gick vi promenad och då mötte vi hela Hammarös hundbestånd. Vissa tål jag, andra inte. Ville, den lille schnauzern kan jag sitta och titta på medan våra mattar skvallrar om allt möjligt, men kommer den stora leonbergern så jävlar...och den lilla vita pälsbollen med sin lastgamla husse...oj,oj,oj då är inte matte glad. Alltså, hon är inte sur på mig utan på gubben som ställer sig och glor med pälsbollen i flexikoppel istället för att gå förbi oss. Han liksom väntar på att jag skall bli förbannad. Idag var det dock inte jag som blev det utan matte. Med hög röst sa hon: NÄDU VASKI; HÄR KAN VI INTE STÅ HELA DA´N OCH VÄNTA, NU GÅR VI HÄR ISTÄLLET och så vände vi och gick tillbaka! Där fick han, min matte är farlig!
Vaski/Mattes pöjk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar