Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som en något ouppfostrad 3-åring med starka åsikter och vad som är viktigt för en hund. Dessa åsikter stöddes inte av hans matte, dvs jag. I flocken fanns då redan katterna Skrållan och Toker, sen kom allt eftersom Syrran, Klinga, Lummi, Cissan, Glittra, Humle, Blixten, Dumle och sist men inte minst, Glimma, den kaxiga lappisvalpen med ett dödsföraktande skall. Allihop har då och då något på hjärtat, även de som gått vidare till Regnbågslandet. I Regnbågslandet finns numera Toker, Skrållan, Vaski, Cissan, Klinga, Lummi, och Humle.

torsdag 12 mars 2009

Glädjemätning

Söndag 23 November 2008 09:13
Hur glad kan man egentligen bli av lite snö? Det är svårt att mäta liksom. Jag vet att matte INTE är lika glad i snö som jag men hur vet man det? Med den här mycket enkla uppställningen har jag försökt påvisa skillnaden på min och mattes snöglädje.
*Jag rullar mig i snön. *Matte ramlar omkull
*Jag tokrusar runt, runt. *Matte går på stela ben
*Jag tar munnen full i snö. *Matte dog hellre.
*Jag skäller av glädje. *Matte skäller då hon är sur.
Det finns en kategori till och den heter indirekt snöglädje. Det är när matte ser att det snöar och blir glad för att jag blir tokstollig men själv kan hålla sig för skratt(särskilt då hon tänker på bilkörning).
Vaski, snögubben

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar