Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som en något ouppfostrad 3-åring med starka åsikter och vad som är viktigt för en hund. Dessa åsikter stöddes inte av hans matte, dvs jag. I flocken fanns då redan katterna Skrållan och Toker, sen kom allt eftersom Syrran, Klinga, Lummi, Cissan, Glittra, Humle, Blixten, Dumle och sist men inte minst, Glimma, den kaxiga lappisvalpen med ett dödsföraktande skall. Allihop har då och då något på hjärtat, även de som gått vidare till Regnbågslandet. I Regnbågslandet finns numera Toker, Skrållan, Vaski, Cissan, Klinga, Lummi, och Humle.

tisdag 10 mars 2009

Me, Snyggve.

Onsdag 18 Juli 2007 16:29
Dagen började som igår. Husse väckte mig SKITTIDIGT och ville att jag skulle gå och kissa- komposten. Vafan, jag ville ju sova! För att få tyst på honom så gjorde jag väl som han sa men se´n så kunde han inte hindra mig från att gå och lägga mig igen. Vad tror ni händer? Han sätter igång med att bryta sönder huset! När man minst anande så fanns det inga fönster kvar. Undrar vad det är för fel på honom? Som tur var så ångrade han sig och satt tillbaka dem men jag undrar vad matte säger när hon märker att han fubbat och satt tillbaka fel fönster. Jag tog med mig matte på en promenad när det var som värst. Mina kattsyskon sov sig igenom hela föreställningen(vad är det för fel på DOM) Nå, nu är det iallafall lugnt.
Jag har väl berättat om den virriga vita lappjäntan som kallade mig tjock? Hon skulle ha varit med idag hon. Jag och husse och matte besökte en snäll tant som ställde mig på ett roligt bord som rörde sig. Hon var visserligen lite närgången men ändå harmlös. Läser du det här din lappjänta så sa hon att min STORVÄXTHET inte alls var så stor och hon tyckte att jag var snygg och trevlig på alla sätt! Jag måste förresten berätta hur jag chockade husse och matte. Då vi kom till huset där tanten fanns så tog matte på mig den förhatliga nosgrimman. Den ingår i mitt utbildningsprgoram. I hate it. Bara för att jävlas så skällde jag inte på en enda hund, inte ens i väntrummet där jag satt intill en sketen tax. Matte och husse har fortfarande tappade hakor! Nu vet de varken ut eller in om jag har slutat skälla eller om det var en tillfällighet. Kul, va!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar