Min släkting Lumikki och jag kommer ganska bra överens nu, faktiskt. Vi har varit i konstiga skogen på promenad igen och det var helt okay. Den äckliga nosgrimman var jag som vanligt tvungen att ha eftersom jag fortfarande känner mig sugen på att skälla ut dom dumma hundarna vi möter. Jag FÖRSÖKER verkligen att inte bry mig om dom, men när vi börjat stirra på varann så måste ju någon vinna, eller hur? Lummi och jag brukar busa med att dra igång varann, det är kul, fast våra mattar håller nog inte med. Vet ni, då vi nästa hade gått färdigt vår promenad, så blev matte så arg på en annan matte som lät sin fula jycke skälla på MIG, utan att ingripa, så hon hojtade några väl valda råd till matten. Matte skulle behöva skällhalsband, ha, ha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar