Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som en något ouppfostrad 3-åring med starka åsikter och vad som är viktigt för en hund. Dessa åsikter stöddes inte av hans matte, dvs jag. I flocken fanns då redan katterna Skrållan och Toker, sen kom allt eftersom Syrran, Klinga, Lummi, Cissan, Glittra, Humle, Blixten, Dumle och sist men inte minst, Glimma, den kaxiga lappisvalpen med ett dödsföraktande skall. Allihop har då och då något på hjärtat, även de som gått vidare till Regnbågslandet. I Regnbågslandet finns numera Toker, Skrållan, Vaski, Cissan, Klinga, Lummi, och Humle.

onsdag 11 mars 2009

Blåst...

Torsdag 31 Januari 2008 19:23



När det blåser så blir jag helt stollig! Det är helt omöjligt att gå fint. Jag känner liksom att jag får fart och då man öppnar käften så blir den alldeles ...ventilerad...och uppblåst liksom. Imorse till exempel, så glömde jag nästan bort att bajsa bara för att det var så roligt att smaka på blåsten. Tillslut så röt matte; VASKI BAJSA!!! Javisst ja, sa jag och bajsade. Det är extra skoj att detta hände efter att matte skrutit över hur duktig jag är nuförtiden!
Ikväll så såg jag en rödblinkande liten skithund. Var tvungen att skälla. Matte röt; SITT och skrammelgrejen lät. Då sa jag VOFF! Där fick jag sista ordet, ha!
Vaski Luftslukaren

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar