Klingas fruntimmersbekymmer

Jag är verkligen inte på topp. Livet suger rejält. Matte löjlar sig och vill busa, gud så larvig hon är! Förut lade hon ut skyltar på marken och så skulle vi öva, fan så löjligt. Jag gick väl med, viftade till och med på svansen en aning, måste ju anstränga mig lite eftersom jag anade leverpej i hennes ficka. Vaski, den fjanten, låg på altanen och gnällde eftersom han inte fick vara med då jag övade. Sen ville matte av nån anledning att jag skulle ligga ner och göra nåt hon kallar för "allur" så jag gjorde väl det och då fjantade hon sig hur mycket som helst, och så det viktigaste, jag fick leverpej! Inte vet jag varför hon kallade att rulla för allur men min matte är ju lite fläng...Efter detta så fick jag vara ifred och lägga mig och glo. Det har jag gjort de senaste veckorna, ja sen jag hade de där löjliga byxorna på mig inne. De behöver jag som tur är inte längre, alltid nå´t. Men grinig känner jag mig...och ledsen samtidigt. Jag satte Lummi på plats som bara den då hon var här senast, det ni! Jag hörde matte fnissa, vad nu det skulle vara för kul med det, fnys. Lummi brukar ju vara en tuffing och sätter Vaski på plats stup i kvarten fast han är dubbelt så stor, men inte mig inte! Lummi försökte busa med mig men då...försök inte, här skall suras, morrade jag men Lummi, den dummingen, fortsatte! Då drog jag upp läpparna allt jag hade och morrade JÄTTEHÖGT, det var då matte fnissade, och då, äntligen, fattade Lummi. Hon fick busa med Vaski istället.

Klinga/ Prinsessa på ärten