Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

onsdag 11 maj 2011







Idag tog matte med mig till ett ställe där det var fullt med vovvar. En tant klämde på mig både här och där och sen så lade de mig på ett bord och tog kort på mig med värsta kameran. Så kom en annan tant och stack mig i benet och det kom BLOD, uhhhhh! Så fick vi vänta och vänta och jag fick en tandgnagis av matte men jag hade ingen gnaglust. Matte och husse tycker att jag är hängig så därför var vi till tanterna. Om de hade brytt sig att fråga mig så skulle jag ha sagt att jag skall ha valpar men eftersom inte nån kille har fått napp på mig så är det knepigt att bevisa för matte hur det står till. Jag har iallfall börjat göra iordning i soffan men matte, den stollan, förstör varje gång jag gjort färdigt! Det är ett himla sjå att böka rätt kuddarna, skall jag säga, så valparna är säkra och inte trillar ner då de har kommit. Jag känner mig lite ovig också men matte tog mig på värsta promenaden ändå, den tokan. Ända till hundklubben drog hon mig. Där var det fullt av vovvar och jag fick visa mig på styva linan. Glömde faktiskt bort att jag var trött och sliten...blev piggare faktiskt. Fast det visade jag inte matte...

Klinga/På tjocken, om jag får säga det själv

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar