Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

fredag 6 maj 2011



Den vanliga Klinga



Nu är jag mig själv igen. Matvägrade för första gången igår, jajjamen! Sen överraskade jag matte med att smygäta upp Tokers mat, ha, ha! Han får sån där gammalkattsmat som matte köper hos katt och hunddoktorn. Han själv knycker Skrållans mat och jag knycker hans, Vaski knycker ALLAS mat och ingen HINNER knycka hans mat för den är uppäten på 5 sekunder! Vilken knäpp flock vi är! Vet inte om matte och husse är lika sugna på vår mat, hm...



Idag har jag varit med husse på jobbet och som vanligt charmat alla. Det var en annan vovve där men han fick sitta instängd i bilen bakom rutmönsterdörren och då stod jag utanför och flinade, ha, ha! Då han fick komma ut så morrade jag värsta morret! Ja, vad f-n(oooops), han var ohyfsat närgången den otäckingen och då sa jag ifrån. Annars är det väl som vanligt...jag är gulligast och lindar min husse runt min tass hur lätt som helst. Matte däremot, henne går det inte att lura...än.



Prinsessan Klinga

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar