Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som en något ouppfostrad 3-åring med starka åsikter och vad som är viktigt för en hund. Dessa åsikter stöddes inte av hans matte, dvs jag. I flocken fanns då redan katterna Skrållan och Toker, sen kom allt eftersom Syrran, Klinga, Lummi, Cissan, Glittra, Humle, Blixten, Dumle och sist men inte minst, Glimma, den kaxiga lappisvalpen med ett dödsföraktande skall. Allihop har då och då något på hjärtat, även de som gått vidare till Regnbågslandet. I Regnbågslandet finns numera Toker, Skrållan, Vaski, Cissan, Klinga, Lummi, och Humle.

torsdag 26 maj 2011



Skrållans tur



Nu är det min tur att blogga! Jag får kämpa mig fram till skrivknapparna och eftersom jag är så liten förlorar jag oftast matchen. Men på senare tid har matte krånglat med en grej, hon säger många fula ord då det inte går vägen, har jag hört. På omvägar har jag hört att hon vill att vår blogg skall liksom kunna ses på ett annat ställe...men det gååår inte. Jag har det lite ledsamt nu för tiden eftersom Toker är skraltig, orkar inte som förr. Jag brukar trycka mig mot mattes mage då hon sover, det gillar jag, brummar igång motorn direkt! Toker går mest omkring och ropar efter oss, den gamle stollen. Ibland livar jag upp med att reta vovvarna, de är ju hopplöst långsamma, ha, ha. Brukar hoppa upp i trappan och sen tar jag fart på väggen upp till övervåningen. Det är kul, men matte och husse tycker inte att revan är så snygg...



Tass/Skrållboll

onsdag 11 maj 2011







Idag tog matte med mig till ett ställe där det var fullt med vovvar. En tant klämde på mig både här och där och sen så lade de mig på ett bord och tog kort på mig med värsta kameran. Så kom en annan tant och stack mig i benet och det kom BLOD, uhhhhh! Så fick vi vänta och vänta och jag fick en tandgnagis av matte men jag hade ingen gnaglust. Matte och husse tycker att jag är hängig så därför var vi till tanterna. Om de hade brytt sig att fråga mig så skulle jag ha sagt att jag skall ha valpar men eftersom inte nån kille har fått napp på mig så är det knepigt att bevisa för matte hur det står till. Jag har iallfall börjat göra iordning i soffan men matte, den stollan, förstör varje gång jag gjort färdigt! Det är ett himla sjå att böka rätt kuddarna, skall jag säga, så valparna är säkra och inte trillar ner då de har kommit. Jag känner mig lite ovig också men matte tog mig på värsta promenaden ändå, den tokan. Ända till hundklubben drog hon mig. Där var det fullt av vovvar och jag fick visa mig på styva linan. Glömde faktiskt bort att jag var trött och sliten...blev piggare faktiskt. Fast det visade jag inte matte...

Klinga/På tjocken, om jag får säga det själv


Sommarsnö



Jag fattar ingenting. Då matte och jag skulle gå morgonprommisen förra veckan så blev jag översnöad! Nu ligger jag och flåsar i skuggan. Matte har gjort sommarfrisyr under magen på mig som tur är. Jag vet inte riktigt vad jag gillar bäst, sommar eller vinter, hm...Nu vet jag, på sommaren gillar jag sommaren bäst och på vintern gillar jag vintern bäst.



Vaski/Snökungen i gröngräset

fredag 6 maj 2011



Den vanliga Klinga



Nu är jag mig själv igen. Matvägrade för första gången igår, jajjamen! Sen överraskade jag matte med att smygäta upp Tokers mat, ha, ha! Han får sån där gammalkattsmat som matte köper hos katt och hunddoktorn. Han själv knycker Skrållans mat och jag knycker hans, Vaski knycker ALLAS mat och ingen HINNER knycka hans mat för den är uppäten på 5 sekunder! Vilken knäpp flock vi är! Vet inte om matte och husse är lika sugna på vår mat, hm...



Idag har jag varit med husse på jobbet och som vanligt charmat alla. Det var en annan vovve där men han fick sitta instängd i bilen bakom rutmönsterdörren och då stod jag utanför och flinade, ha, ha! Då han fick komma ut så morrade jag värsta morret! Ja, vad f-n(oooops), han var ohyfsat närgången den otäckingen och då sa jag ifrån. Annars är det väl som vanligt...jag är gulligast och lindar min husse runt min tass hur lätt som helst. Matte däremot, henne går det inte att lura...än.



Prinsessan Klinga

söndag 1 maj 2011



Klingas fruntimmersbekymmer



Jag är verkligen inte på topp. Livet suger rejält. Matte löjlar sig och vill busa, gud så larvig hon är! Förut lade hon ut skyltar på marken och så skulle vi öva, fan så löjligt. Jag gick väl med, viftade till och med på svansen en aning, måste ju anstränga mig lite eftersom jag anade leverpej i hennes ficka. Vaski, den fjanten, låg på altanen och gnällde eftersom han inte fick vara med då jag övade. Sen ville matte av nån anledning att jag skulle ligga ner och göra nåt hon kallar för "allur" så jag gjorde väl det och då fjantade hon sig hur mycket som helst, och så det viktigaste, jag fick leverpej! Inte vet jag varför hon kallade att rulla för allur men min matte är ju lite fläng...Efter detta så fick jag vara ifred och lägga mig och glo. Det har jag gjort de senaste veckorna, ja sen jag hade de där löjliga byxorna på mig inne. De behöver jag som tur är inte längre, alltid nå´t. Men grinig känner jag mig...och ledsen samtidigt. Jag satte Lummi på plats som bara den då hon var här senast, det ni! Jag hörde matte fnissa, vad nu det skulle vara för kul med det, fnys. Lummi brukar ju vara en tuffing och sätter Vaski på plats stup i kvarten fast han är dubbelt så stor, men inte mig inte! Lummi försökte busa med mig men då...försök inte, här skall suras, morrade jag men Lummi, den dummingen, fortsatte! Då drog jag upp läpparna allt jag hade och morrade JÄTTEHÖGT, det var då matte fnissade, och då, äntligen, fattade Lummi. Hon fick busa med Vaski istället.



Klinga/ Prinsessa på ärten