LöparKlinga

Matte har gjort nya jeanstrosor till mig! De är mycket bättre än de där förra som var trånga och som man var tvungen att dra svansen igenom ett litet hål. De här är skitcoola och jag tror tom att Vaski är lite avundssjuk för han går och nosar mig i baken och gnäller hela tiden....Undrar om Skrållan är lika avis?

Klinga/Jeansprinsessan

Tulle liten Klinga

Nu är jag väldigt ledsen igen! Inget är roligt faktiskt. Igår orkade jag nästan inte gå då matte och jag skulle promenixa. Och inte nog med det, man skall behöva ha den där attans fula och obekväma trosan på sig också!

Prinsessan Klinga, stackars

Vaskis funderingar

Min matte var skitarg en dag! En ny dagismatte gjorde värsta dumgrejen då matte såg på! Det var väl tur att matte såg förresten, så det inte händer igen! Såhär va, matte skulle hämta mig och då skulle nya dagismatten släppa ut mig men då drygade sig de andra vovvarna i boxen, fniss. Då slog hon efter oss med mitt koppel, som hon hade i handen, bara sådär ,katischhhh! Alla hundar började genast tokskälla och yla så matte kunde inte överrösta oss och skälla på dagistjejen, matte kan inte skälla så högt som oss, nämligen. Men jag hörde då hon berättade för husse att hon var skitarg. Å han blev också arg då han hörde! Matte skall prata med "snälldagismattarna" nästa gång jag skall till dagis, sa hon. De är snällast i världen så jag hoppas att matte inte sätter mig på ett annat dagis, för jag tycker JÄTTEMYCKET om vovvarna och "snälldagismattarna". Det är bara den nya som är trassligt inställd i hövve.

Vaski/

Snöprinsessan

Jag klev upp i värsta stora snöberget, och vet ni, jag var inte ett dugg rädd! Sen så gick matte och jag vidare och jag var lydig HELA tiden, till och med då det kom en vovve. Det måste vara för att jag är född till Prinsessa som det går så bra för mig...sa jag att jag var lös hela tiden?

Prinsessan Klinga med snö mellan tårna

Lapphundsväder, andra vintern

Idag är det lapphundsväder, sa matte, och så fick vi busa i lillskogen! Matte lyckades få med oss riktigt bra på bilderna. Rena turen, tror vi, med både rätt färg och allt, och inga svärord ens.

Matte, mästerbildknäpparen!

Vaski och Klinga/Snösvängen

Vantarnas återkomst

Matte har mörka vantisar som jag tycker väldigt mycket om. Så mycket att de ibland försvinner... och matte måste köpa nya. Alltid likadana. Det är inte så att jag vill rycka och bita i dem, nä, då går de ju sönder! Jag lägger mig och buffar på dem med nosen, liksom gosar, och ibland bäddar jag ner dem i kuddberget. Jag vet att jag inte får ta mattes vantisar men...jag kan inte låta bli! Hittills så har jag klarat mig från riktigt skäll, sådär som Vaski råkar ut för då han dummar sig, antagligen för att jag funnit den perfekta kroppshållningen då jag blir upptäckt, den slokörade prinsessan, kallar jag den. Funkar alltid! Först säger de; Men Klinga, VAD är det här, har du tagit vantarna igen? Fyy! Men så ser de den tillintetgjorda Klinga stå där och HÄNGA med huvudet, och då börjar de plutta, ha, ha! Jag har vunnit igen!!! Vaski bara fnyser åt mig, han tycker jag är en fjolla. Nå, sist jag knyckte mattes NYINKÖPTA vantar så fann jag ett perfekt ställe att lägga dem på. Då matte skulle ha dem så letade hon såklart på de vanliga ställena men där fanns de inte, ha, ha! Då fick hon den där rynkan i pannan som sa; Passa dig, nu är jag grinig. Vem vågade plocka fram nåt då? De fick ligga kvar på det perfekta stället. Matte köpte nya, likadana.. Idag är matte hängig så jag tänkte pigga upp henne lite med en överraskning. Så jag plockade fram gamla vantarna och lade på *vanliga* stället i soffan, sen hämtade jag nya vantarna och placerade ut på mattan i hallen och satte mig bredvid!!! Så kom matte och sa det gamla vanliga, men så upptäckte hon de andra vantarna som låg i soffan, ha, ha! Matte med den tappade hakan, är hennes nya namn.

Klinga,Prinsessa

Vantens husse

Matte, jag och Vanten har varit på långpromenad idag. Jag bärde, nej bar heter det ju, Vanten nästan hela vägen. Vi var till grusplanen, fast det inte var nåt grus utan snö där, vi övade *stanna* och sånt där som jag är expert på, om jag får säga det själv. Matte försökte springa ifrån mig också, har ni hört så dumt, va! Klumpedunsmatte! Åsså övade vi *Hämta* Vanten, det är dretkul, för då får jag godis då jag lagt Vanten i mattes hand. Matte brukar inte bry sig att jag ger Vanten ordentligt med stryk på tillbakavägen heller, det är bra. En sak har jag tänkt på, då vi möter vovvar så brukar matte slänga vanten och säga *Bära*, då blir jag liksom mallig och inte så sugen på att blänga/skälla/mopsa mig för vovven, jag sträcker på mig och visar den fjanten hur en riktig vovve skall uppföra sig. Ibland tror jag att matte har räknat ut det där i förväg...ja, är inte säker men...Ja idag var det iallfall kul för jag fick malla mig för många vovvar men särskilt deras hussar och mattar. Jag tror nog att matte blev lite mallig också faktiskt. Förresten, om ni undrar varför jag skriver Vanten med stort V så är det för att den är min allra, allra roligaste grej och förtjänar därför stora V!

Vaski/Vantens vänner

Visdomsord

Lummi har varit hos vetten och sovit kvar till och med! Lummi och jag har ju samma intresse för att norpa saker som inte är våra, jag kanske inte är av hennes kaliber än, men snart så. Hon varnade mig iallafall för att tugga i mig små vita saker som ser ut som godis, det var såna som hon provat på och snabbt insett det dumma eftersom hon genast blev jättesjuk. Klinga, sa hon, lyd mina visdomsord; Man skall inte hava begärelse till mattes grejer...om det inte är vantar, glasögon, skosnören och sist men inte minst; KATTMAT, fast det är ju inte mattes förstås...

Klinga/Arvtagerska

Lördagsnöje
Matte och jag var på värsta promenixen i lördags(ja, jag kan veckodagarna). Det var dretskoj och jag fick springa lös då vi kom till hundklubben. Jag sprang och sprang men rätt som det var så försvann mitt ena ben långt ner i snön! Men eftersom jag är världens starkaste kille så fick jag upp benet innan matte kom! Det hände flera gånger och tillslut var jag skittrött, men visade inget för matte, man är väl ingen mes heller! Så kastade matte iväg sin vante och då fick jag fnatt. Busa med vante är det roligaste jag vet och då jag hämtat den så fick den så mycket stryk att den var alldeles blöt av dreggel då jag gav den tillbaka till matte...att det sen var hål här och där på den är inte mitt fel...det stickas så dåliga vantar nu för tiden! Och vet ni, då vi gick hem så mötte vi vovvar som SKÄLLDE på mig men jag BRYDDE mig inte. Det skulle ha varit förr, då ni, hade matte fått åka kana! Nä, nu är jag en väääldigt väluppfostrad och ståtlig kille som anser det vara under min värdighet att gapa och skälla, förutom då vi möter dretfula hundar, men inte annars...bara då jag är lite ur form, men aldrig annars, hm...ibland då Klinga är med och jag måste vakta henne...
Vaski/Vantedödaren

Snäääälla husse, schyssta då!

Eftersom ickekatterna kan sitta och glo då matte eller husse smaskar i sig nåt smarrigt så kan väl jag också, tänkte jag. Hon, den vita lappjäveln, hade blött runt käften då hon såg husse frukost imorse, till exempel. Ingen värdighet har hon, gnällde till och med, fnys! Så då husse tog fram långa köttgrejer och började gnaga så blev jag lite sugen...det luktade jättegott. Men husse, den snålen, slafsade i sig alltihop.

Skrållan/