Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

söndag 12 juni 2011



Vaskis nöjen

Näst att äta är det här min favoritsysselsättning, ligga och vila i skuggan på tomten. Jag har alltid min gnagis med mig även om jag inte är sugen att gnaga för tillfället. Man vet aldrig när Klinga norpar den annars...Oftast har hon en egen gnagis men den vill hon inte ha (eller så har jag redan gnagt upp den). Igår fick vi nå´t nytt av matte, det luktade grisöra men såg annorlunda ut. Vi får ju inte längre grisöron sen både Klinga och jag satte dem på tvären i halsen. Matte sa att detta var grisens fot och jag är inte så kinkig, har man ätit örat på grisen och i vissa stunder även häst- och kobajs så var väl detta inte särskilt äventyrligt. Klinga däremot var rädd(!!!!!) för skånken så i ett obevakat ögonblick snattade jag hennes grisis! Men bedrövelse, husse kom på mig innan jag hunnit sätta i mig mer än en liten bit(faaan). Klinga, den fjantan, kom till slut över skånkrädslan och gnagde en stund men sen tröttnade hon. Vad är det med henne???? Äta som är så kul...och gott...och alldeles underbart smaskigt!!! Husse har förresten gömt skånken, hm...Matte ligger 1:a på min favorittopplista för tillfället. Husse finns inte ens bland de 10 bästa just nu...men plockar han fram skånken så kan jag tänka mig en ändring till det bättre för hans del.

Vaski/Grisfotens vänner

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar