Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som en något ouppfostrad 3-åring med starka åsikter och vad som är viktigt för en hund. Dessa åsikter stöddes inte av hans matte, dvs jag. I flocken fanns då redan katterna Skrållan och Toker, sen kom allt eftersom Syrran, Klinga, Lummi, Cissan, Glittra, Humle, Blixten, Dumle och sist men inte minst, Glimma, den kaxiga lappisvalpen med ett dödsföraktande skall. Allihop har då och då något på hjärtat, även de som gått vidare till Regnbågslandet. I Regnbågslandet finns numera Toker, Skrållan, Vaski, Cissan, Klinga, Lummi, och Humle.

söndag 12 juni 2011



Vaskis nöjen

Näst att äta är det här min favoritsysselsättning, ligga och vila i skuggan på tomten. Jag har alltid min gnagis med mig även om jag inte är sugen att gnaga för tillfället. Man vet aldrig när Klinga norpar den annars...Oftast har hon en egen gnagis men den vill hon inte ha (eller så har jag redan gnagt upp den). Igår fick vi nå´t nytt av matte, det luktade grisöra men såg annorlunda ut. Vi får ju inte längre grisöron sen både Klinga och jag satte dem på tvären i halsen. Matte sa att detta var grisens fot och jag är inte så kinkig, har man ätit örat på grisen och i vissa stunder även häst- och kobajs så var väl detta inte särskilt äventyrligt. Klinga däremot var rädd(!!!!!) för skånken så i ett obevakat ögonblick snattade jag hennes grisis! Men bedrövelse, husse kom på mig innan jag hunnit sätta i mig mer än en liten bit(faaan). Klinga, den fjantan, kom till slut över skånkrädslan och gnagde en stund men sen tröttnade hon. Vad är det med henne???? Äta som är så kul...och gott...och alldeles underbart smaskigt!!! Husse har förresten gömt skånken, hm...Matte ligger 1:a på min favorittopplista för tillfället. Husse finns inte ens bland de 10 bästa just nu...men plockar han fram skånken så kan jag tänka mig en ändring till det bättre för hans del.

Vaski/Grisfotens vänner

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar