Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som en något ouppfostrad 3-åring med starka åsikter och vad som är viktigt för en hund. Dessa åsikter stöddes inte av hans matte, dvs jag. I flocken fanns då redan katterna Skrållan och Toker, sen kom allt eftersom Syrran, Klinga, Lummi, Cissan, Glittra, Humle, Blixten, Dumle och sist men inte minst, Glimma, den kaxiga lappisvalpen med ett dödsföraktande skall. Allihop har då och då något på hjärtat, även de som gått vidare till Regnbågslandet. I Regnbågslandet finns numera Toker, Skrållan, Vaski, Cissan, Klinga, Lummi, och Humle.

lördag 25 juni 2011


Världens äldsta kattunge

Det är jag det, Skrållan var namnet! Kämpar på för lite extra uppmärksamhet här i huset. Ja, det där pälsbollarna fjäskar ju järnet heeela tiden så det gäller att ligga i. Toker klarar sig med att vara gammal och skröpplig, men jag får jobba ja! Kan till och med säga såna där ljud som matte och husse gör. NÄÄÄÄÄÄ och MAMMA brukar jag klämma i med, har ingen aning vad det är men de blir alldeles larviga då jag gör det. Jag brukar passa på då de är igång själva. Om jag får säga det själv så låter det riktigt bra, som om jag är med i gänget, liksom. Såhär liksom; Husse
säger nåt och då inflikar jag - NÄÄÄÄ! Då hojtar de och slår sig på knäna som aldrig den. Sen säger matte nåt och då slänger jag in -MAMMA! Ja, sådär håller vi på, jag kan bli riktigt i gasen faktiskt, rulla runt och kråma mig. Ja, vad gör man inte för lite uppmärksamhet? En sak är säker, jag ligger före pälsbollarna, för låta som matte och husse kan de INTE!

Skrållan, allkonstnären

























Inga kommentarer:

Skicka en kommentar