Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

lördag 25 juni 2011


Världens äldsta kattunge

Det är jag det, Skrållan var namnet! Kämpar på för lite extra uppmärksamhet här i huset. Ja, det där pälsbollarna fjäskar ju järnet heeela tiden så det gäller att ligga i. Toker klarar sig med att vara gammal och skröpplig, men jag får jobba ja! Kan till och med säga såna där ljud som matte och husse gör. NÄÄÄÄÄÄ och MAMMA brukar jag klämma i med, har ingen aning vad det är men de blir alldeles larviga då jag gör det. Jag brukar passa på då de är igång själva. Om jag får säga det själv så låter det riktigt bra, som om jag är med i gänget, liksom. Såhär liksom; Husse
säger nåt och då inflikar jag - NÄÄÄÄ! Då hojtar de och slår sig på knäna som aldrig den. Sen säger matte nåt och då slänger jag in -MAMMA! Ja, sådär håller vi på, jag kan bli riktigt i gasen faktiskt, rulla runt och kråma mig. Ja, vad gör man inte för lite uppmärksamhet? En sak är säker, jag ligger före pälsbollarna, för låta som matte och husse kan de INTE!

Skrållan, allkonstnären

























Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)