F.d pälsboll

Värsta snygg är jag! Igår lämnade matte mig i hundgodisaffären, inte sååå farligt, jag kommer inte att svälta iallafall, tänkte jag. Så började tjejen blöta ner mig och tvåla in mig så löddret sprutade. Det var gött! Sen kom det göttaste, blåååååsen! Och inte vilken blås som helst, utan bamseblåsen! Jag gick ner minst två kilo, det är säkert! Kändes värsta lätta, alltså! Så grejade hon i öronen också, tihi!!! Och värsta snälla var tjejen också, hon klippte mina klor så det inte skulle säga klippetiklopp då jag gick. Husse brukar klippa men han är nog lite feg för det kloppar efter bara en vecka, typ. Matte blev alldeles till sig då hon hämtade mig, oj, oj. Hon tyckte såklart att jag var snyggast i världen. Hon köpte bajspåsar i GULD åt mig bara för det. Så fick jag ett tuggben, som jag drog i mig på nolltid, som vanligt. Då vi kom tillbaka till bokrummet var jag så trött att jag klappade ihop mitt på golvet.

Kung Vaski

Världens äldsta kattunge

Det är jag det, Skrållan var namnet! Kämpar på för lite extra uppmärksamhet här i huset. Ja, det där pälsbollarna fjäskar ju järnet heeela tiden så det gäller att ligga i. Toker klarar sig med att vara gammal och skröpplig, men jag får jobba ja! Kan till och med säga såna där ljud som matte och husse gör. NÄÄÄÄÄÄ och MAMMA brukar jag klämma i med, har ingen aning vad det är men de blir alldeles larviga då jag gör det. Jag brukar passa på då de är igång själva. Om jag får säga det själv så låter det riktigt bra, som om jag är med i gänget, liksom. Såhär liksom; Husse
säger nåt och då inflikar jag - NÄÄÄÄ! Då hojtar de och slår sig på knäna som aldrig den. Sen säger matte nåt och då slänger jag in -MAMMA! Ja, sådär håller vi på, jag kan bli riktigt i gasen faktiskt, rulla runt och kråma mig. Ja, vad gör man inte för lite uppmärksamhet? En sak är säker, jag ligger före pälsbollarna, för låta som matte och husse kan de INTE!

Skrållan, allkonstnären

Vaski, cykelproffset
Annars brukar jag få åka rullande plåtlådan hem från dagis men...

idag har jag cyklat, nåja, inte jag, men jag sprang bredvid husse då han cyklade! Uh, så duktig jag var. Jag brydde mig inte ens då det kom en hund. Men har ni tänkt på så bajsnödig man blir av cykling? Husse såg då jag blev bredbent och frågade om jag ville bajsa och ...JA det ville jag, fast jag bajsat förut på dagen. Husse brukar ju cykla jätteofta, undrar då om han också måste bajsa hela tiden, och hur gör han då? Har han bajsapåsar med sig, tro? Och hur hinner han lukta sig till det perfekta stället då han åker så fort, och hur bra luktsinne har han egentligen? Många frågor, få svar...Nu vilar jag under bordet för snart är det M A T och då måste jag orka gå till matskålen. Förresten, så tyst det är...Det verkar som det är Klingas tur att cykla med husse...zzzzzzzzzzzzzzz

Kung Vaski

Bibliotekshunden Vaski

I morse blev det värsta bråttom! Vi fick springbajsa- och kissa för att sen hoppa in i plåtlådorna, och vet ni, ingen mat fick vi!!! Klinga fick åka med husse som vanligt men jag fick följa med matte till bokrummet istället för dagis. Det är okej, tycker jag för där brukar jag få många klappar av snälla människor. Och som tur var så hade inte matte glömt maten, puh. Vi fick oss en promenad till hundgodisaffären och som vanligt sa de jag var gullig. Ja, vad annat kan de säga? Jag är ju gullig, gulligare, gulligast! En och annan godis slank ner i vovvemagen då matte inte såg, fniss...Kände mig lite däst då vi kom tillbaka så då vaktade jag dörröppningen resten av dagen.

Professor Vaski

Vaskis nöjen

Näst att äta är det här min favoritsysselsättning, ligga och vila i skuggan på tomten. Jag har alltid min gnagis med mig även om jag inte är sugen att gnaga för tillfället. Man vet aldrig när Klinga norpar den annars...Oftast har hon en egen gnagis men den vill hon inte ha (eller så har jag redan gnagt upp den). Igår fick vi nå´t nytt av matte, det luktade grisöra men såg annorlunda ut. Vi får ju inte längre grisöron sen både Klinga och jag satte dem på tvären i halsen. Matte sa att detta var grisens fot och jag är inte så kinkig, har man ätit örat på grisen och i vissa stunder även häst- och kobajs så var väl detta inte särskilt äventyrligt. Klinga däremot var rädd(!!!!!) för skånken så i ett obevakat ögonblick snattade jag hennes grisis! Men bedrövelse, husse kom på mig innan jag hunnit sätta i mig mer än en liten bit(faaan). Klinga, den fjantan, kom till slut över skånkrädslan och gnagde en stund men sen tröttnade hon. Vad är det med henne???? Äta som är så kul...och gott...och alldeles underbart smaskigt!!! Husse har förresten gömt skånken, hm...Matte ligger 1:a på min favorittopplista för tillfället. Husse finns inte ens bland de 10 bästa just nu...men plockar han fram skånken så kan jag tänka mig en ändring till det bättre för hans del.

Vaski/Grisfotens vänner

Klingas funderingar

Jag har fått en kompis hos hussefar och hussemor. Hon heter Nelly och har öron som hänger rakt ner ända till tassarna nästan, knepigt. Lite som Aslan fast ännu längre. Första gången vi träffades så blev hon rädd för mig, ha, ha! Farliga Klinga, ha, ha, ha!!!! Hon satt typ och skakade och tryckte sig mot mattes hand då jag sniffade henne i rumpan, vilken fegis! Men så fick vi gå in med hussefar och då gick det över. Lite lat är hon också har jag märkt, men det kan bero på att hon är lite rund om magen. Det är inte jag för jag tycker mat är överskattat. Nja, kanske inte kattmaten men den är förbjuden för mig...Annars är hon väl ok, tycker jag. Bara hon inte får för sig att det är HENNES hussefar och hussemor för då...så länge hon vet sin plats som nr 2 är jag nöjd!

Klinga/ Nr 1