Surmatte och de oskyldiga...

Så var det färdigt igen! Matte skitsur för ingenting! Vi som var så glada att vi tjöt och skällde redan långt innan hon kommit innanför dörren. Hon bara gick in fast vi svansade runt fötterna på henne så att hon skulle klappa oss, men nä, det hände ingenting. Så efter JÄTTELÄNGE klappade hon oss och så tog hon våra koppel från kroken och satt på oss. Det tog skitlång tid för henne att få på sig jackan, vantarna fann hon inte, kanske för att en vovve har sargat dem svårt...och så bar det iväg. Äntligen! Men säg den glädje som varar. En gubbe kom rullandes i en djäkla fart så vi hoppade högt, men det var inte allt, han hade en fulhund i släptåg! Vi var tvungna att skydda matte så vi började tokskälla och dra i kopplet så att de skulle fatta att vi var SKITFARLIGA! Vi kan väl erkänna att vi överdrev en aning...Tror ni hon uppskattade vår insats? NÄÄÄÄ!!! Hon gjorde sådär rynkigt mellan ögonen och så fick vi vända och gå hem. Vi vågade knappt andas för hon var sådär tyst så det hördes liksom, och då är det inte kul...

Hon har iallafall gett oss mat, vi var oroliga att vi skulle bli utan så vi satte i oss kattmaten försäkerhets skull då hon vände ryggen till, inte så övertänkt kanske...man kan nog säga att vi inte har haft nåt flyt idag.

Vaktisarna/Vaski och Klinga