Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som en något ouppfostrad 3-åring med starka åsikter och vad som är viktigt för en hund. Dessa åsikter stöddes inte av hans matte, dvs jag. I flocken fanns då redan katterna Skrållan och Toker, sen kom allt eftersom Syrran, Klinga, Lummi, Cissan, Glittra, Humle, Blixten, Dumle och sist men inte minst, Glimma, den kaxiga lappisvalpen med ett dödsföraktande skall. Allihop har då och då något på hjärtat, även de som gått vidare till Regnbågslandet. I Regnbågslandet finns numera Toker, Skrållan, Vaski, Cissan, Klinga, Lummi, och Humle.

lördag 25 september 2010

Min blåögda matte
Nu har jag lärt mig nåt nytt! Jag har ju hört att man kan vara blåögd men inte fattat vad det var förrän matte råkade ha ansiktet ivägen för mig då jag gjorde min "Klingasväng" med skallen. Det var så att jag stod och åt mina trista matkulor och husse stod bredvid på en stol(han har lustiga vanor) då han började låta jätteargt och högt samtidigt som det smällde jättehögt. Jag hoppade rakt upp i luften och började sen springa runt, runt och var jätterädd för husse! Då kom matte och lyfte upp mig men jag var lite...nipprig och gjorde min berömda släng med huvudet och vips så sa matte aj och så var det inte mer med det. Men på omvägar har jag hört matte skylla på mig och det är orättvis tycker jag eftersom det är husse som är den skyldiga! Men det är vovvens lott i livet att alltid bli beskylld för allt. Hur kan det vara mitt fel att husse smällde och lät och att matte hade ansiktet i vägen för mig, nä det är jag som är offret i detta! Stackars mig!!!
Prinsessan Klinga

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar