Prinsessan Glimma

 Hej, jag heter Glimma och är en valp. Och inte vilken valp som helst utan en Prinsessvalp. 

HÄJ!

Just nu är jag 5 månader och väger 9,3 kg, fast inte länge till för jag ökar i vikt för varje vecka, rekord är 7 hg, det var för några veckor  sen.

För...

Det bästa jag vet är att äta. Jag gillar min mat, katternas mat, den där maten i påsen i skåpet under vattenkransstället, det skåpet heter förresten NEJ, sen finns ett skåp till där jag vet att vår mat finns men inte bara den utan även våra godisar och gnagisar. Det skåpet heter också NEJ. Mitt nästa projekt då jag blir ensam är att få upp det där skåpet...men innan dess har jag lite andra planer som jag inte avslöjar här, jag är väl inte dum heller! 

I mitt hus finns väldigt mycket som heter NEJ...

Det finns rutmönstergrejer i dörrhålen men jag har upptäckt att längst ner finns en lite större ruta där jag sprättlätt kan gå igenom. Såklart ett starkt NEJ...

För nån dag sen lärde jag mig att komma upp på matsalsbordet. Hur lätt som helst då jag är världsbäst på att hoppa. Där fanns massor av kul grejer och bäst av allt, katten Syrrans mat. NEJ, sa husse, äsch da, sa jag. För så kan man säga då man är tonåring. 

Längst bort vid fönstret står Syrrans mat och eftersom 
hon alltid lämnar kvar mat i skålarna så kan det ju
bli förstört!!! Då kommer jag och räddar den. 

Då jag kom till huset så fanns inga tjocka tygbitar som tydligen kallas mattor på golven, bara små plättar här och där som såg ut som gräsmattan ute och de såg jag till att kissa på direkt men vet ni, de hette inte NEJ utan DUTTI TJEJ! Så snart jag kissat på en så försvann den och en ny okissad dök upp som från ingenstans. Nu är jag ju en stor Prinsessvalp och såna kissar inte inne.

En dag låg en lång matta i hallen...

Det hände en grej...och matte har ju sagt att fibrer
är bra

Ibland behöver husse vända ryggen till och då får jag lyckan att prova massor av kul grejer.

Men...

Då husse kommer tillbaka så säger han NEEEEEEEEEJ! 

Men...

Hur skall jag veta vad jag inte får göra innan jag provat?

Idag smakade jag på den här dörrmattan...Den smakade
inget vidare trots att jag testade alla sidor

Jag tycker att jag fått hyfsad ordning på min familj nu, den där stora klunsen som heter Dumle är min slav men Glittra, hans morsa, är tuff(hon är ju tjej och inte lättlurad) så henne kan jag inte köra med för då hon får nog av mig så säger hon NEJ och visar tänderna. Då är hon chefen. Och så husse och matte då, hur lätta som helst att lura, det räcker med att jag ser gulligt oskyldig ut så går jag fri. Nåja, det blir ju NEJ förstås men annars så låter det: Men hon är ju liten och förstår inte. Det fortsätter jag att låta dem tro...

Sovstund på altanen

Du å ja, Dumle💕

Jag går på kurs!

Varför? Jag kan ju allt! 

Jag ägde hela kursen!

 Det inte alla vet är att jag är proffs på att gå fint bland en massa andra vovvar och tvåbentingar, jag kan minsann föra mig bland mindre duktiga vovvar, som den där på lilla trasselsudden på kursen som försöker vara farlig men bara är löjlig. Blev nån rädd?

Inte jag i alla fall, för jag är ju Prinsessa, om ni kommer ihåg.

Eftersom jag är en Prinsessa så har min matte och jag gått ringträning i sommar för Bästa Magnus och jag kommer därför att bli bästa vovven ever(betyder för evigt, jag kan ju engelska också) i världen för han är bäst på att veta hur en vovve funkar. 

Ja, det där har matte sagt för det fattade jag ju inte då...jag bara hängde med och tydligen gjorde jag rätt för jag fick massa beröm och godis och det kändes ju bra för en liten valp som ännu inte fattat människospråk nåt vidare. 

 Men, vet ni?!

Nu fattar jag allt! 

Jag ligger just nu och tittar gulligt på matte och funderar på nya upptäckter...medan matte tror att jag bara ligger och vilar efter morgonens röjarbus med Dumle. OM hon bara visste...😄

Nospussar/Prinsessan Glimma

Humle rapporterar från De Gröna Ängarna

 Voff voff på er där nere på jorden! 

Humle här!

Här uppe på de gröna ängarna har vi det gôrgótt hela dagarna men vi har också koll på alla våra bästisar nere på jorden. Det är ju inte lätt för dem då vi försvinner från dem och det förstår vi ju såklart. Min husse och matte var väldigt ledsna då jag gick över bron, matte grät så det märktes ända upp till oss! Hon brukar prata med oss på morgonen då hon går förbi vår minnesplats och det är skönt att veta att hon mår bra. Fast ibland så har hon allt vatten i ögonen, har jag märkt.

Vår minnesplats

Men jag vet att matte och husse har varit lite vilsna då de bara har haft två vovvar, precis som då Lummi och Klinga bara försvann en kväll. Då var bara mammi och jag kvar och det blev ju jättekonstigt juh! Tandborstkön blev tokig och vi vågade ju inte lägga oss på deras favvisplats på jättelänge ifall de skulle dyka upp igen! 

Men det gjorde de ju aldrig...😢

Jag har förstått att matte och husse saknat mig jättemycket men också alla andra husetbusare nåt så in i norden så därför har jag skickat en valp till dem med mina och Klingas tecken, en vit fläck i nacken och vit svanstipp. Jag har hört att valpen är döpt till Glimma, det är bra, tycker jag, vet ju att mina tvåbentingar är noga med namnen på oss, och Glimma passar ju med Glittra, precis som Humle och Dumle.. Hoppas nu att mammi tar hand om lilla valpen lika bra som hon gjorde med mig. Den tuffa vägen...Kanske är det bättre att brorsan tar hand om lilla Glimma? Jag tror att han kommer att ta hand om henne som den fine men klumpige vän han ändå är. 

Dumle och Glimma, bästisar

Nu måste jag kila, det är bus på gång men vi hörs snart igen!

Dumles klagan...eller nåt

 Alltså, vi som hade det så lugnt, Glittra, jag och katterna, så kommer matte och husse dragandes med en asjobbig liten minilappis! Och de hade inte ens DISKUTERAT eventuell nån ny medlem i familjen med oss! Vi fick bara gilla läget och försöka skydda oss från värsta överfallet av en liten men kaxig lappistjej. 

Kolla bara så efterhängsen hon är!

 

Så jobbigt med nån som alltid hänger en i röven
men som den tålmodige kille jag ändå är så låter
jag henne ligga invid rompa, hon får skylla sig själv
om där kommer en odör(fint ord för skitdoft)

Glittra blir alldeles matt och trött av att behöva ta 
hand om en ny valp, hennes övervikt gällde inte valpar utan
frolicberoende. Hon är nu med i VSÄFBOBGNIV
dvs ViSomÄrFrolicBeroendeOchBehöverGåNerIVikt

Hänger valpen inte i pälsen på oss så snor hon våra lekisar, de som helt plötsligt har blivit så extremt viktiga för oss, eller ännu värre, hon försöker sno vår mat!!!! Men som tur är så är matte hyfsat med och håller undan monstervalpen tills det är Varsågod, fast DET ordet fattar ju inte den tjuvaktiga lilla pälsbollen än... 

Ibland har dock matte sina ljusa stunder, hon märkte att valpen hetsåt sina kulor och sen försökte sno vår mat så då tog hon fram det bästa vapnet ever, knoppskålen, och där fick Glimma nåt att kämpa med, den lilla tjuven. Nu får vi äta i lugn och ro, Glittra och jag...tills matte tyckte att JAG åt för snabbt och tog fram labyrintskålen till mig!!!😩 

Jag tror inte matte älskar mig😢

Men...

Nu skall jag berätta en hemlis för er, men lova att ni inte säger nåt till husse och matte! 

Hon är allt bra kul att leka med, den där Glimma, som hon heter. Jag som varit "valpen" i huset sen min bror Humle gick över Regnbågsbron har ju fått en ny lekkompis med samma villkor som med Humle, att leka försiktigt. 

Det funkar inte alltid men oftast. Jag kan ju bli överexalterad(fint ord för helstollig, visst är jag klok som kan så fina ord?) då jag kommer igång och då kan det hända att jag liksom...bara råkar springa över och trycka ner min lekkompis i myllan. Det är inte bra, det vet jag, för sist jag gjorde det med mamma Glittra så blev hon så förbannad(annat ord för jättearg) att hon jagade mig över hela hagen med ett stenhårt tag om min svans! Tänk att Glittra kan se så annorlunda ut med gråvit mustasch? 

Mamma Glittra, utan mustach

Bara så ni vet, det gjorde inte ens ONT att hon drog massor av hår ur min svans, så det så! Även om jag skrek...Nej ni glömmer vi det och vänder blad(det där har jag hört från nån annan kung...).

Nu är det ju så att jag förstår, och mamma Glittra också, att vi skall dras med den där valpen länge och väl så då får jag ju försöka göra det bästa av det, som att lära henne allt jag kan. Mamma Glittra hävdar att det nog inte kommer att ta så lång tid...Vad hon själv har tänkt lära Glimma mumlar hon bara om...

Jag hoppas att valpen Glimma kommer att tycka det är dretkul att ryckas upp mitt i natten då sömnen är som djupast och fara ut med husse för att jobba i mörker, regn, snö, storm för att leta efter skadade djur...eller så var de inte skadade så då gick man ju ut helt i onödan...fast det kommer jag nog inte att säga till henne...för jag ligger helst intill matte i sängen då husse ropar Dumle, kom, vi skall jobba! 

Nospussar från en mycket trött Dumle

Rundgång och pizzadoft

Vov vov, vov, vov!!!!!!!!!!!

Dumle här! Nu skall ni få höra vad jag och matte gör på dagarna. Ja, inte alla dar men ofta. 
Allt började för en tid sen. Jag och matte drog iväg i plåtlådan för att hamna på ett ställe där det kryllade av hundar i olika storlekar. Jag skällde det värsta men vet ni, de skällde tillbaks! Sen fick vi gå runt i ring och jag gjorde allt för att gå baklänges, framför mattes fötter, tvärstanna och gå på bakbenen om vartannat samtidigt som jag tokskällde. Men efter en stund blev det så tröttsamt att jag gjorde som matte sa. Och vet ni, då fick jag godis! 

Den där plåtlådan, förresten, den är otäck den...Jag gnäller och gnäller men matte bara säger; det är lugnt, Dumle, Vad vet hon om det? Det kan ju hända att jag trillar genom golvet, eller att jag far ut genom fönstret, eller att...att...att...jag vet inte men det är i alla fall otäckt. Så det så! 

I alla fall, nu har vi gått i ringen flera gånger och jag tycker nog att jag är lysande som gåruntiringenhund. Det  svåraste är att vara tyst för jag har ofta väldigt mycket viktigt att säga...

 Men vet ni, ibland tar matte med mig på okända ställen och det är jobbigt men också kul för där doftar ju så nytt och spännande. Som igår, då jag precis blivit utsläppt levande ur plåtlådan så luktade det sån där platt mat som husse och matte äter ibland, visste inte att det var här de gjorde den....goda kanter har plattmaten i alla fall...

Snygg, sa matte om mig!

 

 Ja, sen gick vi vidare och jag fick lukta hur mycket som helst och matte sa att jag var duktig pöjk nästan hela tiden utom då jag inte var det. Tror att det hörde ihop med att jag var lite ivrig att komma framåt, men jag är inte säker... men hon hade den där knäppgrejen i handen som låter då jag är duktig och den var tyst då jag hade bråttom. Och vet ni, då vi mötte andra hundar så skällde jag inte! Jag var hur mycket kung som helst, sa matte då.

, 

Inte lätt att komma upp,
men jag klarade det till slut

Kollar utsikten, och vovven
som kommer från höger...

Vi hade jättekul både matte och jag tills det var dags för plåtlådan....Men jag överlevde ju den här gången också så den kanske inte är så farlig ändå...fast jag är allt lite skeptisk än...

Nospussar från Kungen Dumle

Hembesök

 Hej matte! 

Lummi och Klinga här! 

Vi har ju varit i De gröna ängarna under en ganska lång tid och tänk så bra det var att bli mottagna av de fd Husetbusarna. Det har gjort livet mycket lättar för oss här uppe.

Men...

Vi förstår att du är ledsen över att Humle inte finns hos dig och husse längre men vet du, vi var förberedda eftersom han var så sjuk, så vi hämtade honom från soffan där han somnade in i den eviga sömnen och då hans själ ruskat på sig så följde han så snällt med oss. Vi har ju ansvar för honom, gubevars!

Men vet ni, jädrar så gött för honom att vara friskt!

Första vettebesöket då han var 3 månader

Du behöver inte vara orolig över honom, vi tar hand om honom precis som vi gjorde då han kom som liten valp till gården. Vet du matte, han är en väldigt väluppfostrad hund, det måste vara vår förtjänst, eller hur? 

Men matte...

Vi känner sorgslöjor från dig, ibland bara efter nån speciell av oss men oftast är det över oss alla så vi har bestämt att vi dyker nog upp nån dag, vet inte hur schemat ser ut men vi skall försöka få till ett tillfälle under helgen. Du skall veta matte, att här uppe på Gröna ängarna har vi fullt upp att trösta alla jordingar och bemöta deras sorgslöjor. Men vet du matte, vi husetbusare håller ihop och kommer att göra besök hos dig och husse tills vi möts igen. 

Massa nospussar från

Blyger, Vaski, Toker, Skrållan, Lummi, Klinga, Cissan och Humle

Grattis, mina bröder!

Idag är ingen vanlig dag för det är min och mina brorsors födelsedag! Hurra, hurra, hurra, hurraaaa!🎉 Ett extra stort grattis till Dumle, min bästisbrorsa! Jag kan ju inte fira med honom idag men matte hade födelsedagskalas för mig för precis en månad sen, jag fick smaskig mat och värsta goda gnagisen och då fick både Dumle och mamma vara med och fira med gnagisar och gottisar.

En stund senare somnade jag i soffan och då jag vaknade så stod Lummi och Klinga och väntade på att jag skulle piggna till efter min djupa sömn så vi kunde fara över Regnbågsbron till de Gröna ängarna. Under färden så berättade de i munnen på varann hur fantastiskt det är på De Gröna Ängarna, jag var faktiskt tvungen att säga åt dem på skarpen att prata en i taget! De har då inte förändrats nåt på den här tiden...samma pratkvarnar som alltid.

Nu har jag varit i landet De Gröna Ängarna i precis en månad och mostrarna hade ju alldeles rätt, det ÄR fantastiskt här! Och vet ni, direkt jag klev in genom porten så fick jag värsta, tjocka snygga pälsen, sån där snygg en som Dumle har, och  trampisar som är jättemjuka, skära och inte ett dugg spruckna. Och det där konstiga och ibland jätteonda som kändes i kroppen då jag var på jorden det finns inte alls nu. Bra, va? Men jag har fått behålla min vackra sopranröst, den som klingar så rent och vackert!

Kolla Dumles snygga
päls! 

Hoppas att matte kan använda allt kladd hon köpte för min skull, på mammas och Dumles trampisar, vore ju synd om inte de också får känna hur det känns att halka omkring på golvet med nysmorda tassar eller att få ha skämsstrumporna på sig! Lummi och Klinga har sagt att vi kan sväva ner till jorden och se hur de har det där nere. Ibland kan jag känna liksom ett sorgemoln som drar i mig. mostrarna har beskrivit att det är då ens kära känner sorg och gråter efter en. 

Nä, nu måste jag iväg och busa med alla mina nya kompisar, har förresten träffat en som heter Vaski, han har också jättesnygg päls, han känner förresten Lummi, Klinga och Cissan också, visst är det coolt? De har sagt att de har en överraskning åt mig idag på min födelsedag och jag är jättenyfiken nu! 

Hoppas alla ni mina bröder har en fin 5-årsdag och att ni blir firade jättemycket med smaskig mat och goda gnagisar!

Gött i gröngräset

Nospussar/Humle

Hälsningar från Humle

För 4 år, 11 månader och en dag sen föddes jag och mina bröder av mamma Glittra. Vi åt från några stroppar under mammas mage och busade hela dagarna. Men så behövde vi lära oss äta mat ur bunke och då blev det så jobbigt för mig att jag sprutbajsade jättemycket. Fast förstamatten kunde ju inte veta vem som sprutbajsade eftersom vi var många valpar och jag mådde ju bra mellan bajsarna.

Matte och jag umgås i valphagen

Men så försvann mamma helt plötsligt!

Vi bröder saknade henne jättemycket och allt eftersom så försvann mina bröder och till slut var bara jag och en brorsa var kvar hos förstamatte. Men en dag kom de där som kommit på besök varje dag sen vi var små ulltussar och hämtade mig! Jag satt i knät på min nya matte, fast det visste jag ju inte att hon var just då, och så vi rullade iväg i en plåtlåda på hjul. 

Så stannade plåtlådan och jag fick komma ut på en stooor plätt med nåt som jag fick lära mig heter gräs. Och rätt som det var så kom mamma störtande! Åhhhhhhhh, så glad jag blev och hon också! Och vet ni, efter att vi gosat och gosat så kom de som skulle bli mina mostrar, Lummi och Klinga ut och hälsade. De kom att bli mina bästa vänner och lärde mig allt jag behövde veta. Mamma var lite dålig på det, faktiskt...

Men just det, min mage. Mitt sprutbajs fortsatte och jag gjorde mitt första vettebesök då jag var typ 3 månader. Fick medicin och ny mat. Fortsatte ändå sprutbajsa men var en jätteglad vovve ändå. Många besök senare var mitt bajs fint, och matte och husse pustade ut. 

Men...

Då bajset blev bra så fick jag ont på nåt annat ställe. Som till exempel då mitt ena öga gjorde så jätteont att jag skrek! Det var jättejobbigt men matte och husse tog mig till bästa vetten jättefort och så fick jag en sån där braig medicin igen och så var jag bästa pigga killen nåsta dag. Det hände två gånger förresten...

Jag hade jätteont!

Efter det har det ju hänt grejer med min kropp och mina bästisar vettarna har gett mig finaste hjälpen med medicin som hjälpt det dumma onda men tyvärr har de inte kunnat ta bort min dumma sjukdom för evigt. Det har varit jobbigt under sista tiden, mina framben har liksom vinglat hur som helst och gjort ont. Igår till exempel skippade jag tandborstningen...Orkade faktiskt inte resa mig.

Men ärligt, ni måste väl ändå medge att jag är världsbäst på att besöka vettar? Och priset att bete sig som kungen av vovvar måste ju gå till mig. Men tyvärr kan jag inte ta emot det för idag så fick jag hjälp att slippa mina smärtor för evigt. Det var skönt för jag hade väldigt ont i min kropp.

Nu har jag blivit hämtad av Lummi och Klinga som kom från Regnbågslandet för att hjälpa mig på vägen till De gröna ängarna. Jag tror att jag såg Cissan i bakgrunden också...

Nospussar i massor från Humle

¨Dumle har nåt på hjärtat

 Hej, alla mina fans! 

Min matte och husse sa för ett tag sen med bebisröst; Tänk, nu haj du vajit hos oss i ett helt åj, Dumlegubben! Och så fick jag en massa gos. Jaha, sa jag, vad är det med det då? Fick inget svar...Antagligen fattade de inte vad jag sa, vi har ju lite olika sätt att kommunicera. Då jag kommunicerar så brukar de rynka pannan och låta schhhhh, vet inte vad det betyder och blir då ståendes helt tyst att fundera och DÅ minsann säger det DUTTI PÖJK! Det där är nåt jag inte riktigt begriper faktiskt...hur skall jag kunna få fram mina viktiga budskap om jag inte får kommunicera/skälla? Nåt för mig att lära matte och husse på ett pedagogiskt vis?

Jag har förstått att brorsan Humle inte är så stor och stark som jag är även om han är en riktig tuffing ändå trots sin skröplighet(fatta så klok jag blivit som vet vad skröplighet är?) Jag älskar min brorsa jättemycket och gör allt för honom. Jag TROR att han älskar mig tillbaka lika mycket för han vill ofta vara där jag är...utom då jag får spel i stora hagen och jagar runt med morsan utan att se mig för...då kan det hända att jag knuffar till honom i hastigheten och då skriker han jättehögt och matte också...sen brukar Humle behöva vila i flera dar. 

Men efter några dar så är han pigg igen!

Brorsorna kollar

För ett tag sen tog matte med mig till ett ställe där jag kände mig jätterädd! Jag TROR att matte begrep eftersom att jag drog och slet i snöret och dessutom "kommunicerade" högljutt med henne att flyyyyy detta ställe! Men...Hon brydde sig inte ett dugg, hon bara överlämnade mig till en tant utan den minsta tår i ögat! Fatta hur jobbigt för mig???

Sen somnade jag. Blev hämtad av husse då jag vaknat till. Och vet ni, de satte på mig nån jäkla strut runt hövve! Den gjorde ju att jag inte kom åt att kolla varför det stränade så himla mycket i snoppområdet. Sååå jobbigt! 

Men vet ni, då matte kom hem så tog hon bort lampskärmen och tog på mig husse avlagda kallingar istället och då kände jag mig mindre stressad direkt. Nu är det lugnt i snoppregionen, kallingen är väck sen flera dar och allt är som förut...fast annorlunda. Vet inte riktigt varför men det känns bra i kroppen och mamma är bara en tjekompis, liksom. 

Ha dä från Dumle!

Kungen av Hammarö smådjursklinik

 Hej alla mina fans! 

Humle här. 

Ni får ursäkta att jag inte gjort några inlägg på länge men jag har haft fullt upp med att besöka mitt nästbästa hem Hammarö smådjursklinik. Som den blygsamme kille jag ändå är så tar det lite emot att behöva säga att jag är Kungen där.😌 Jag känner ingen som besökt vetten så många gånger som jag. Inte matte och husse heller.

Här besöker jag Erika på Anicura
Bagarmossen. Ett bra besök.

 

Men det är väl olika, antar jag. Min mamma tex, hon är aldrig hos vetten, inte som jag vet i alla fall. Inte brorsan heller, då jag tänker efter. Jo, förresten, nu kommer jag ihåg att morsan behövde till vetten då matte sa att hon var tjock, haha! 

Själv har jag aldrig haft såna problem, kan äta vad som helst och hur mycket som helst utan att bli tjock. Det fastnar liksom inte på mig. Men jag bajsar ofta och mycket...

Och brorsan hörde jag om att han behövde nåt chip som tog bort "luktagottfråntikar". Sånt tjafs bekymrar inte mig. Det suget försvann efter ett av mina första besök hos vetten. 

Överhörde mammi och pappi då de fulpratade om hur Dumle gnällt och betett sig som en fjant efter besöket hos MINA vettar. Helt ohyfsad! Det är ju faktiskt pinsamt att vara brorsa till honom då han beter sig som en fjant! Här hemma är jag polis men jag kan ju inte vara med överallt! 

Nu skall ni få veta hur det går till då jag besöker MIN klinik: Då jag gått in vid entrén går jag genast till vänster till vågen så matte kan kolla min vikt. Det är VIKTigt, hehe...Eftersom jag är Kungen så får tjejen i repan min vikt direkt av matte. Sen går jag, utan att kolla det minsta på de andra patienterna även om de gnäller eller skäller, till vår plats. Nej, sånt är jag alldeles för världsvan för. Och ni skulle bara se hur min mammi är nöjd med mig då! Förresten, bara så ni vet, jag och mammi är extra bästisar, vi tränar tillsammans och det är jättekul. Hon behöver verkligen få upp flåset min mattemor så jag försöker verkligen få igång henne. Vi håller till i botten av vårt hus, där finns det ett extrarum där vi har vårt gym(gym betyder träningsrum med bra träningsgrejer, visst är jag klok som vet det?)

Nu var det ett tag sen vi tränade där nere men iställer har jag fått en massa gos och godsaker. Matte har haft fullt upp med att knåpa ihop kläder till mig eftersom det blivit attans kallt utomhus. För ett år sen var kylan inga problem men efter att min tjocka päls trillade av mig så känns det kallt som tusan att gå på kiss och bajsrundan. 

Matte, svikaren

Här har jag gått omkring och trott att jag alltid varit mattes favvokisse men hej vad jag bedrog mig! 

Gullig om jag får säga
det själv

Den där randiga fjanten som tydligen har tänkt bo kvar här har gått omkring med ett litet sår i hövve och tydligen seglat upp som mattes favvo nr 1, den smilfinken. Han har inte varit ett dugg sjuk utan härjat omkring som vanligt men matte har ojat sig och tvättat den där löjliga skråman som om han vore dödssjuk. Och vet ni, matte trodde att JAG hade bitit honom!...Önskar jag gjort det men som den fredliga kissemoj jag är så håller jag mig till att drömma. 

Men vet ni. igår tog matte fram lådan som innebär vettebesök! Först blev jag lite rädd att JAG skulle stuvas in i den fast jag inte är det minsta sjuk, men jag blev snabbt lugnad då den där pellejönsen SJÄLVMANT gick in i den! Jag har alltid misstänkt att han är knäpp och nu fick jag verkligen svart på vitt(det betyder bevis, Lummi lärde mig en massa svåra ord innan hon for till Regnbågslandet tillsammans med Klinga). 

Där sitter han utan att
protestera. Vad är det för fel på honom?

Men då han kom hem dretlullig och med en dumstrut så var han inte kaxig. Gissa om jag passade på att reta honom!!! 

Fast den där struten lyckades han ju ta av sig på stört, matte satte tillbaka den och han tog av den och så höll de på...

Ni skulle bara höra hur matte daltar med den där randiga olyckan...så i natt straffade jag henne med att inte komma upp i sängen och brumma jättehögt och sen lägga mig på henne. Det kunde hon ha, den svikaren!

Fast....idag fick jag väldigt god smaskmat av matte och då kunde jag inte stå emot hennes fjäsk. Kanske är jag ändå hennes favvokisse? Eller är hon en sån där som inte kan bestämma sig och väljer favvis allt eftersom det passar henne? 

Funderar...

/Syrran