Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som en något ouppfostrad 3-åring med starka åsikter och vad som är viktigt för en hund. Dessa åsikter stöddes inte av hans matte, dvs jag. I flocken fanns då redan katterna Skrållan och Toker, sen kom allt eftersom Syrran, Klinga, Lummi, Cissan, Glittra, Humle, Blixten, Dumle och sist men inte minst, Glimma, den kaxiga lappisvalpen med ett dödsföraktande skall. Allihop har då och då något på hjärtat, även de som gått vidare till Regnbågslandet. I Regnbågslandet finns numera Toker, Skrållan, Vaski, Cissan, Klinga, Lummi, och Humle.

lördag 8 november 2025

Glittra och oturen

 Voff, mina kompisar! 

Vet ni, min matte har alltid sagt att det är tur att vi har Glittra som är så frisk, hon har aldrig behövt till veterinären. Det sa hon ofta då min onge Humle fanns hos oss eftersom han behövde jättemycket hjälp av vetten, eller flera stycken vettar, faktiskt. 

Myser på altanen
Ibland(ofta, faktiskt...) tänkte jag mig inte för utan jag plöjde på i hagen som jag brukar och rätt som det var så skrek Humle och fick jätteont och så var det dags för vettebesök. Och värst av allt...matte var jättearg på mig och sa att jag inte borde få vara förälder då jag misshandlade mitt barn! Hade jag varit människa så hade ongen fått ett annat hem, sa hon! 



Fast jag älskade ju min onge Humle, han var min alldeles specielle onge fast han inte såg ut som en lappis, liten och mager som han var, men tuffare lappis har jag aldrig mött. Hans brorsa Dumle, som helt plötsligt kom till oss är stor och ståtlig, en riktig snyggning, enligt mig, fast jag är ju lite partisk, förstås, han lydde Humle som en undersåte. Mina pojkar!💓💓 

Men en dag så låg Humle i soffan, på sin favoritplats utan att reagera då vi nosade på honom. Så konstigt, tänkte jag men han sover väl. Jag gick vidare och tänkte att han nog vaknar om en stund. Men det gjorde han ju inte och helt plötsligt var han borta! Dumle nosade jättelänge på honom och så sa han att Humles kropp är död. Jag trodde honom inte men har inte sett till honom sen dess så Dumle hade säkert rätt. Jag blev jätteledsen och tappade lusten till allt. Ville bara ligga i soffan. 

Humle väntar på att få slippa smärtorna.

Jag fattade inte varför han låg nedbäddad i lådan

Farväl, brorsan! Jag älskar dig!

Och så var det dags för min debut på vettestället! De stack mig i benet! Efter det har det varit lugnt på vettefronten. De sa att jag var frisk men det kände jag mig inte som att jag var eftersom jag saknade Humle. Men så gick sorgen över och jag mådde bra.

Tills...

Jag för en tid sen fick en jätteknöl på sidan av halsen. Matte ringde sina kompisar vettarna direkt och tänk så snabbt jag fick träffa dem! Där somnade jag och då jag vaknade stränade det som tusan i käken, jag var groggy hela kvällen, matte sa att jag var bakfull, vet inte vad det är men vill inte uppleva det igen. 

Fick massa mediciner som jag efter en tid bajsade välling av så då behövde jag dem inte längre. 

Som om det inte var nog, så behövde jag tillbaks till vettestället där en annan vette som heter Martin behövde ta bort knölen. Somnade igen. Bakfull efteråt. Inte kul.

Dumma knölen bortopererad

Fick ny medicin som jag tyckt smakat godis. Är lite misstänksam mot matte, om det är godis eller medicin...men vad tusan, den är god! 

Sista "godisbletten" fick jag i torsdags morse. 

Men så...

Hände det en grej under torsdagen som varken matte eller husse vet om...eller ens jag men helt plötsligt hade jag en hängöreklump!

Matte skrattar då hon ser mig!
Är det ok, tycker ni?


 Alltså...jag ser inte klok ut! Som om jag vore nån collieblandis! Och vad tror ni hände då matte upptäckte mitt hängöra? VETTEkompisarna såklart! Husse fick uppdraget att köra mig till vetten som heter Tove, hon är min bästis efter detta för hon klämde lite på mig och sa Blodöra och gav mig JÄTTEMYCKET godis för, som hon sa, jag är såå gullig!

Och det är ju sant.

Nospussar/ Glittra hängöra







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar