Hej, jag heter Blixten!

Jag är en nästan ny kissekatt som nyss skaffat ett nytt boende. Jag valde ett hus där betjänterna är hyfsat bra och som vet en güllig katts behov. Mitt första hem valde jag inte, det gjorde min mammi. Där mår hon gott och det gjorde vi ungar också. Hon lärde oss små att man måste vara noga då man väljer sina betjänter. För vet ni? Mamma berättade att det finns betjänter som är dumma mot oss katter! Men så får man väl inte göra?!Vad skall man göra med dem?

Hon har också lärt mig hur man uppför sig och att man skall kissa och bajsa i en låda. Det kan jag hur bra som helst! Utom en gång...Och det där med uppförandet är vi inte riktigt överens om, betjänterna och jag, men jag får nog snart ordning på dem.

Vet ni, i mitt nya hem finns det flera stycken lurviga ena som flyttar sig lite hur som helst, de har lika många ben som jag men då jag vill ligga och sova på dem så håller de sig stilla. Ibland förvandlas de till lekkompisar, särskilt en lite mindre en som vill sno mina lekisar då och då. Det känns som om vi är lika fast olika på nåt sätt...Jag gillar dem jättemycket!

Klinga, heter pälsbädden. Hon är mysig!

Så go bädd!

Dubbelbädden Glittra och Klinga

Säkerhetsbädden Glittra

Sen finns det en som är väldigt lik mig men inte alls så güllig, har tex helt fel färg och är en tjocksmock. Och sur! Den fräser och slår mig med tassen ibland. Ohyfsat, tycker jag. Det skulle min mamma ha sett! Surkatten heter tydligen Syrran men mina syrror ser verkligen inte ut så där med så konstig färg,  hon måste vara nån annans syrra, helt enkelt. Men jag vill ändå bli kompis med henne. Försöker ibland pigga upp henne med ett lite hoppsasteg framför nosen på henne men än har hon inte uppskattat mina ansträngningar. Men snart så kanske...

Syrran surkatt har mjuknat lite...

Jag brukar sno Surkattens mat, liksom för att visa vem som bestämmer. Den kan ju vara godare än min...Hon behöver ju ändå inte nån mer mat eftersom hon är så tjock, men då säger betjänten NEJ och puttar bort mig. Det tycker inte jag är rättvist, jag är ju liten och güllig, juh....

BusBlixten 1

BusBlixten 2

Blixten 3, avtuppad

Mina nya betjänter heter Matte och Husse. Nästan som min första betjänt som hette Förstamatte. Huset jag bor i är fullt av överraskningar. Jag kan springa och springa hur som helst hela tiden utan att slå huvudet i väggen! Har i alla fall inte hänt än... 

Ibland får jag bo ensam i ett rum fullt av lekisar och viktigast av allt, mina matskålar. Mat är gott, särskilt det där mjuka smasket. I nödfall tar jag knasterkulorna. Alltså, de där lekisarna jag fått är ju askul! Hur roligt kan en otroligt güllig kisse ha, egentligen? 

Ibland, då Matte och Husse sitter och tittar på en fladderbild på väggen så ligger jag i en bädd framför en varm koloss. Det är så mysigt att jag somnar...och ibland då jag vaknar sover mina betjänter...

Jag, framför kolossen

Nä, nu måste jag rusa iväg efter en lekismus som låter dretkul!

Hääjdå!

Blixten den güllige

Cissans adjö

Jag ligger i solen och tänker på mitt liv. 

Tänk så mycket jag har varit med om! Min mamma födde mig och mina syskon i ett stall, efter ett tag fick jag flytta till ett ställe som inte luktade hästbajs alls, där fick jag vara inne utom när min matte gick på promenad med mig, men då band hon fast ett snöre på mig som hon höll i så jag inte skulle komma bort bland alla hus. 

I förstahemmet

Snygg redan som liten!

Efter ett tag fick jag flytta med min matte till ett hus på landet och då minsann fick jag gå ut på egen tass för första gången! Åhhh, så härligt! Där fanns också ett stall där jag kunde finna en och annan mus att leka med...och sen äta upp. Det var nåt nytt för mig som alltid fått mat i en skål i köket. Men bra katt reder sig själv och fixar sitt eget mellis. 

Men en dag var inte matten där, bara hussen, men han var nästan aldrig hemma så jag blev så ledsen att jag ibland kissade på fel ställe. 

Så...

En dag var jag tillbaka i stallet precis som min mamma varit. Som stallkatt får man lära sig att klara sig på egen tass, musjagandet höll mig både smärt och mätt! Men kylan var mindre kul...Så hände det sig att jag hamnade i husetbus! Fast det visste jag inte att det hette då. 

Där fanns redan två kissar men också tre stora lurviga djur som jag fick lära mig kallas hundar. Vi kom att bli kompisar allihop, även om det tog lite olika lång tid. Katten Skrållan var lite purken men den andra kissen som hette Syrran, och jag blev bästisar direkt. Får väl erkänna att vi ibland mobbade Skrållan riktigt ordentligt. Inte snällt, jag vet...

Oj, höll på att glömma en sak! Jag råkade ju rymma i början också! Det var tufft för på nya stället fanns inga möss att äta. Som tur var fann jag hem igen efter många dar och min matte blev så glad att det rann vatten ur hennes ögon. Efter det fick jag ha långlina och sele på mig då matte rotade omkring i jorden om sommaren, ibland tog hon med mig på promenad också, precis som den första matten gjorde. 

Mattes syhjälp

Chillade lite...

Efter min rymning var det sele och långlina som gällde. 
Skrållan räckte långnäsa åt mig...

Mina första dar i husetbus. Vi fick
nosa på varann genom gallret

Efter min rymning, mager som tusan!

Alla kissar fick träffas i mitt 
alldeles egna rum för första gången.

Alltså, hur snygg får man va?

  

Men sen, förstår ni, hände det en dag att hela huset blev nedpackat i lådor. Det var ett fasligt ståhej och rätt som det var bodde vi i ett annat hus som stod mitt ute på en stoooor gräsmatta och med skogen intill. Så kom då dagen då jag fick gå ut alldeles själv! Min matte visade hur jag skulle putta upp luckorna i dörrarna för att gå ut och in när jag själv ville. Nu kunde jag skaffa mig mellis igen! Ja men förstår ni vilket härligt liv! Så många möss och fjäderkotletter jag smaskat i mig under dessa år! Fast jag är inte säker på att matte gillade mina presenter...

På egen tass!

Hur gött att vila på altanen?

På nya stället blev vi bästisar!

Min matte sa; det finaste man har, har man på
bordet! Och visst har hon rätt?

Prinsessan på ärten, det är
jag det!

Soffhäng hos matte

Nu har jag flyttat igen, det kom väldigt hastigt och om jag fått bestämma så hade jag stannat i Husetbus. 

Men...

Allt blir inte alltid som man tänkt sig och för nån kväll sen hade jag bråttom och sprang över vägen då en plåtlåda kom i vägen för mig. Jag ropade på matte och hon kom så snart hon funnit mig, och sen kom även husse och han lyfte försiktigt upp mig, klappade mig och sen gick vi till K-Å, vår goa granne som jag brukade prata med varje dag. Jag hade jätteont så jag var inte så pratglad just då men husse och K-Å pratade snällt med mig och rätt som det var så gick jag över en lång, färggrann bro! Och vet ni, i slutet av bron stod Skrållan, Vaski och en killekatt som heter Toker för att möta mig! Snällt dä!

Här är varmt och skönt, gräset är grönt, jag har inte ont och solen skiner fast det var kallt och mörkt innan jag kom hit. För en stund sen mötte jag en mus...Shit, tänkte jag, insåg en sekund senare att jag ätit upp den i somras, kände igen den på svansen... Men vet ni, den kom fram till mig och hälsade som en gammal vän och sa att om du vill äta upp mig igen så vassego för i Regnbågslandet lever alla för evigt. Men jag är skeptisk...Här finns mat i överflöd och dessutom massor av lekisar så jag klarar mig utan egenjagad mellis. 

Det är helt ok här men om jag fått bestämma så hade jag allt varit kvar i husetbus. Men nu har jag fått en inbjudan från  husetbusgruppen där katten Toker är sammakallande Boss. Jag har såklart tacka ja till att ingå i gruppen som välkomnar våra kompisar som gör resan från Jorden till De Gröna Ängarna. 

Nospussar i massor från Cissan från De gröna ängarna!

 

Ett år äldre utan att ens ha fyllt år...

Alltså, nu har mina tvåbentingar blivit helt crazy!(det är engelska och betyder galna. Visst är jag en kloking som vet sånt?) Idag satt de ute i glasrummet och Klinga låg som vanligt intill dem i soffan och vräkte sig då husse sa rakt ut i luften: ÄR Klinga 13 år eller BLIR hon? Matte tvärsäkert: Hon BLIR 13 år! Men sen syntes ett osäkert skimmer i hennes ögon och så gogeloade hon som vanligt😏 Sen kom det; Hon ÄR ju 13! Men då är ju Lummi 15, juh! Så kom det sig att Klinga och jag blev ett helt år äldre på 3 minuter...😕

Fast för att vara så gammal är jag oförskämt pigg även om jag inte är så blixtsnabb längre. Men jag kan fortfarande snatta värmeljusen i lyktorna om matte varit glömsk igen, lyfta av locket på skräphinken och kolla om där finns nåt gott eller spännande. Och mat är fortfarande mitt största intresse! Även andras mat...Mitt måtto är "Allt som jag kan nå med mina på längden töjbara halsmuskler och grävskopekäft, är mitt". 

Här kommer några exempel på mina smakprovskontroller.

Min pillemariska blick är fortfarande pigg och vaken och öronen som alltid spetsade även om det ibland är fel på mottagningen...

Jag och mitt vackra leende😁

Klinga har ju inte förändrats sen hon föddes, hon. Hennes största nöje är ju som alltid att sova, vila och där emellan chilla. Och hon skäms inte ens då hennes tunga hänger ut hur osnyggt som helst! Annat är det med mitt glittrande leende och snygga tandgarnityr(det är ett fint ord för tannebissarna). Det är endast för mig och helt unikt! Ja, mitt vackra underbett har gett mig mången fördelar under mina 14, nej men visst,15 år på denna jord. 

Nyss sa matte att jag fyller år nästa månad, 16 stycken. Hoppas nu inte matte börjar låta mig fylla år varje månad! 

Det kan hon göra själv, tycker jag😁 

Kolla bara, så slö!

Nä, nu måste jag sluta, tyckte precis att matte närmade sig vårt mat-och godisskåp och jag måste stå först i kön!

Adios(det är spanska och betyder adjö, bara så ni vet)

Lummi, 

snart 16 men fortfarande bäst i test!

Första träningsdagen

 Vet ni, igår lockade matte mig nerför trappan och in där vattnet kommer uppifrån utan att man är ute då det regnar. Snabbt begrep jag att jag blivit lurad! Jag trodde ju att jag skulle hinna länsa kattlådan på gottisar men där bedrog jag mig. 

Hon är en luring, den där matte, vet precis hur hon skall få mig att göra saker jag verkligen inte vill, men ändå gör! Igår fick jag såna där goda frollisar, även om hon hade haft sönder dem, det märkte jag allt för sååå små är de inte annars. Men jag är ju en oerhört lydig kille och gick med på att bli dyblöt och insmord i nåt gottisdoftande mojs och sen masserad och sköljd och...mmmm...oj, förlåt, nu somnade jag till av minnet, jo sen blev jag torkad med varm blåsgrej och då somnade jag nästan, men inte HELT, ville ju inte tappa kontrollen eftersom jag är en tuff kille som inte vill gå omkring och vara fluff, fluff, fluffig och dofta blomsteräng...fast så blev det ju ändå i slutändan...Matte borstade mig och sa att jag var världens bästa snygging! 

Visst är jag den snyggaste som finns?

Idag var en sån där dag då jag inte behövde jobba på husses jobb så himla länge. 

Att jobba på husses jobb innebär att följa husses kollega Thomas i hälarna då han äter sin frukostmacka, att vräka mig i soffan på husses kontor, att busa med Anders-han är husses pöjk också(!), precis som jag(!)sen en tur på lagret för att kolla att alla gör sitt jobb. Ibland tar vi en tur med stora bilen långt bort i stöll, husse och jag. Vi bara åker och åker. Då passar jag på att chilla. 

Men idag då...Matte hade värsta borstningen på min päls fast hon borstade min päls senast igår. Hur funkar hennes minne? Jag kommer tex ihåg att jag fick mat igår, inte svårt alls att komma ihåg...

Men...

Vet ni? Idag har jag gjort värsta fyspasset! Matte tog med mig i rullande plåtlådan till ett ställe där jag träffade en träningstant. Hon heter Elin och matte och hon pratade som om de alltid känt varann. Jag gick omkring och kollade av stället jag. Fanns många främmande dofter kan jag meddela. Medan matte bara babblade på...

Efter det kom...

Ett stenhårt intervallpass där jag såklart glänste, och efter det ett pass i vatten där jag fick kämpa järnet för att komma fram till mattes godishand. Jag var dretbra, sa träningstanten och matte. Såklart jag var, jag är ju en tuffing även om jag är en känslig kille-samtidigt. Men vet ni, efter vattengrejen fick jag sitta på ett ställe där hela alltihop darrade under mig! Jag skakade omkring tills jag nästan somnade...

Så här såg jag ut då jag nästan somnade...

Var lite för mycket upp i varv då jag kom hem, jag ville ju bara berätta för mammi och mostrarna om mina otroliga träningsframgångar men råkade istället bajsa på mattan...

Ingen bild på det...

Nu har jag fått mat i magen och jag känner att jag behöver vila en stund...bara en liten, liten stund...

Zzzzz...

Nospussar Humle

Våra tvåbentingar är crazy!

 Voff och mjau alla våra beundrare! 

Ibland har vi flisofis...elifosisk...eflosifis...filosis...FILoSOFIsKA funderingar. Ni vet, livet och allt som kretsar omkring det..såsom mat och lek, tandborstning och mat, mat och bus, godissök och mat, sova och mat. Efter många, långa reflektioner har vi kommit fram till att mat, lek, tandborstning, bus, godissök och att sova är bäst i världen. Allt detta har vi. 

Men...

Våra tvåbentingar verkar ha blivit helt crazy(det är engelska och betyder tokiga/Lummi, den kloka)! Vi tyckte ju att de blev bästa, lugna tvåbentingarna efter att de gett oss vår nya stora hundkoja på landet där det inte finns massa skrik och skrän...

Men nu skulle ni få se! 

Utan att ens ha frågat oss om lov har husse haft sönder hela vårt ute-fast innerum och matte har grävt en massa stora hål i vår hage överallt! Om VI hade grävt så stora gropar hade vi...hade vi...nog fått...jättemycket skäll och inget godis. 

På jättelänge!

Framifrån och bakåt; Lummi, Humle,
Klinga och Glittra

Fast vi skall inte gnälla...Vi får ju gå ut på egen tass överallt och har även fått ansvar för rummet där nere. Från början fick vi inte vara där men det sket vi i och smet ner så snart dörren var på glänt, hehe..

Men så hände det sig att det kom en massa vatten där nere och då det var borta fick vi vara där nere hur mycket som helst, bra va! Nu slipper vi den äckliga garnmattan och vi katter kan spy hårbollarna på det nya fina golvet eller på den nya soffan istället. Vet inte vilket matte föredrar...Hon har inte klagat till nån av oss i alla fall...det tar vi för att vi sköter oss. Vi är ju katter, juh och såna är ju bäst på att sköta sig. 

Vilar i gästrummet. Gött!
Men den där attans 
grönsaken som stod i en kruka borde matte ha
berättat om. 
Men vi har bara spytt lite grann på sängöverkastet.
Och soffan. Den var ny, har vi för oss...

Kolla bara vad tvåbentingmatte har gjort! Man blir ju rädd att hon grävt ner nåt...

Långt och inte rakt, vad menar hon, den
 där matte?

Det var ju jättebra från början! Väggar och golv
överallt! Nu..knappt ingenting. Vi är verkligen oroliga
över husses tokiga ideér!

Helt plötsligt grävde matte helt planlöst
mitt i vår stora hage! Cissan var inte imponerad
efter inspektion. Vi fluffisar fick inte ens inspektera...
Fattar inte varför?

Och här då! Vem är begravd?

Matte måste ha nåt fel på ögonen!
Finns ju inte en enda rätt vinkel!

Inte här heller...

Har ni sett så konstig grop? Med en pinne mitt i..

Vad tror ni? Vad tror hänt med våra tvåbentingar? 

Undrar Lummi, Klinga, Glittra, Klinga, Syrran och Cissan

Lummi har funderingar...

 Halloj, Lummi här! 

Jag har ett uppdrag i livet och det är att hålla kolla på 
alla mina vänner, tvåbentingar som fyrbentingar!Det
har jag löst medelst höga, klara skall då det behövts... 

Ibland får man inse att åldern tar ut sin rätt. Ja, det är tufft men nåt som inte går att göra nåt åt. Livet, liksom....Jag har under en tid misstänkt att det är dags för nån form av assistent eller annan vårdform för nu börjar det bli riktigt kämpigt faktiskt! Jag har ju varit en klippa hos tvåbentingarna och alla luspudlar sen många år men nu börjar det bli dretjobbigt. Min ljuva stämma har guidat dem på rätt väg i livets krumelurer men nu är den dörren stängd, verkar det som. Men jag har inte gett upp än...bara så ni vet. Jag är ju född till en kämpe!

Men...

Mina tvåbentingar har börjat mumla och bete sig knäppt. Värst är matte! Ja, det är helt tragiskt, faktiskt. Hon och jag som varit like peas and carrots...Nu mumlar hon hela tiden, juh! 

Sitter och tomglor, min matte, fast
jag älskar henne ändå...

Som då det är dags för mat, mummel, mummel, mummel...tur är att min egen kroppsklocka är inställd på frukost-lunch-middag-tandborstning, för hur skulle det annars bli? Men vid kvällskissen, då jag sover som skönast framför braskaminen, så har jag under en tid fått en oskön puff och ett mummel.. D*'a*g*s f*''''ör nat*******t kis*s Lu***m*m**i. Eller då jag tar en tur i vår stora hage och nosar i godan ro och helt plötsligt är alla borta och matte står med rynkad panna på altanen och mumlar! Som om det var MITT fel, liksom...

Men...

Som den väna lilla vita lappis jag ändå är så förlåter jag mina halvt senila tvåbentingar och lovar ta hand om dem så gott jag kan, för så önskar jag att de skulle göra för mig om nu JAG mot förmodan skulle bli döv och en aning senil. Fast det är ju inte aktuellt. 

Massa nospussar från mig, Lummi-vårdvovven!

Mattes hjälpreda

Idag kom matte till mig och frågade om jag kunde hjälpa henne med en grej. Såklart, sa jag, vad skall jag göra? -Du är ju bäst i världen på att gå fint på promme så vill du visa Humle hur man gör? Han är ju en dretonge än och bara larvar sig på prommarna. Inga problem, matte, det fixar jag lätt som en plätt. Matte tog på sig alla tjocka kläder hon hittade, stoppade pratmojängen i fickan, ni vet den där grejen där en tant säger en massa viktiga saker till matte då och då. Själv är jag så klok att jag vet allt det där ändå. Utan babbeltanten. I början av prommen förstod jag vad matte menat, Humle for omkring som en stolle! Men vet ni, han är inte så dum ändå, den där ongen, för efter en stund så slutade han dra i mattes arm eller äta hästskit och gick bredvid mig framför matte. Så gick vi nästan hela vägen! Bara ibland behövde matte säga, Humle, "vänta" eller "Humle gå vänsterkanten" och vet ni, då gjorde han det! Bra, va? Berodde nog på moster Lummis goda inverkan...

Men jösses, så trött man blir av att vara mattes hjälpreda och helt perfekt! Behövde vila en lång stund efter prommen men vaknade med ett ryck! Det knarrade välbekant i matskåpsdörren! Mat är det bästa som finns, enligt mig. Hmm...tror att Humle och Glittra håller med mig medan Klinga är mest intresserad av att ligga på rygg och vräka sig i soffan. Nospussar från Lummipummi