Cissans adjö

Jag ligger i solen och tänker på mitt liv. 

Tänk så mycket jag har varit med om! Min mamma födde mig och mina syskon i ett stall, efter ett tag fick jag flytta till ett ställe som inte luktade hästbajs alls, där fick jag vara inne utom när min matte gick på promenad med mig, men då band hon fast ett snöre på mig som hon höll i så jag inte skulle komma bort bland alla hus. 

I förstahemmet

Snygg redan som liten!

Efter ett tag fick jag flytta med min matte till ett hus på landet och då minsann fick jag gå ut på egen tass för första gången! Åhhh, så härligt! Där fanns också ett stall där jag kunde finna en och annan mus att leka med...och sen äta upp. Det var nåt nytt för mig som alltid fått mat i en skål i köket. Men bra katt reder sig själv och fixar sitt eget mellis. 

Men en dag var inte matten där, bara hussen, men han var nästan aldrig hemma så jag blev så ledsen att jag ibland kissade på fel ställe. 

Så...

En dag var jag tillbaka i stallet precis som min mamma varit. Som stallkatt får man lära sig att klara sig på egen tass, musjagandet höll mig både smärt och mätt! Men kylan var mindre kul...Så hände det sig att jag hamnade i husetbus! Fast det visste jag inte att det hette då. 

Där fanns redan två kissar men också tre stora lurviga djur som jag fick lära mig kallas hundar. Vi kom att bli kompisar allihop, även om det tog lite olika lång tid. Katten Skrållan var lite purken men den andra kissen som hette Syrran, och jag blev bästisar direkt. Får väl erkänna att vi ibland mobbade Skrållan riktigt ordentligt. Inte snällt, jag vet...

Oj, höll på att glömma en sak! Jag råkade ju rymma i början också! Det var tufft för på nya stället fanns inga möss att äta. Som tur var fann jag hem igen efter många dar och min matte blev så glad att det rann vatten ur hennes ögon. Efter det fick jag ha långlina och sele på mig då matte rotade omkring i jorden om sommaren, ibland tog hon med mig på promenad också, precis som den första matten gjorde. 

Mattes syhjälp

Chillade lite...

Efter min rymning var det sele och långlina som gällde. 
Skrållan räckte långnäsa åt mig...

Mina första dar i husetbus. Vi fick
nosa på varann genom gallret

Efter min rymning, mager som tusan!

Alla kissar fick träffas i mitt 
alldeles egna rum för första gången.

Alltså, hur snygg får man va?

  

Men sen, förstår ni, hände det en dag att hela huset blev nedpackat i lådor. Det var ett fasligt ståhej och rätt som det var bodde vi i ett annat hus som stod mitt ute på en stoooor gräsmatta och med skogen intill. Så kom då dagen då jag fick gå ut alldeles själv! Min matte visade hur jag skulle putta upp luckorna i dörrarna för att gå ut och in när jag själv ville. Nu kunde jag skaffa mig mellis igen! Ja men förstår ni vilket härligt liv! Så många möss och fjäderkotletter jag smaskat i mig under dessa år! Fast jag är inte säker på att matte gillade mina presenter...

På egen tass!

Hur gött att vila på altanen?

På nya stället blev vi bästisar!

Min matte sa; det finaste man har, har man på
bordet! Och visst har hon rätt?

Prinsessan på ärten, det är
jag det!

Soffhäng hos matte

Nu har jag flyttat igen, det kom väldigt hastigt och om jag fått bestämma så hade jag stannat i Husetbus. 

Men...

Allt blir inte alltid som man tänkt sig och för nån kväll sen hade jag bråttom och sprang över vägen då en plåtlåda kom i vägen för mig. Jag ropade på matte och hon kom så snart hon funnit mig, och sen kom även husse och han lyfte försiktigt upp mig, klappade mig och sen gick vi till K-Å, vår goa granne som jag brukade prata med varje dag. Jag hade jätteont så jag var inte så pratglad just då men husse och K-Å pratade snällt med mig och rätt som det var så gick jag över en lång, färggrann bro! Och vet ni, i slutet av bron stod Skrållan, Vaski och en killekatt som heter Toker för att möta mig! Snällt dä!

Här är varmt och skönt, gräset är grönt, jag har inte ont och solen skiner fast det var kallt och mörkt innan jag kom hit. För en stund sen mötte jag en mus...Shit, tänkte jag, insåg en sekund senare att jag ätit upp den i somras, kände igen den på svansen... Men vet ni, den kom fram till mig och hälsade som en gammal vän och sa att om du vill äta upp mig igen så vassego för i Regnbågslandet lever alla för evigt. Men jag är skeptisk...Här finns mat i överflöd och dessutom massor av lekisar så jag klarar mig utan egenjagad mellis. 

Det är helt ok här men om jag fått bestämma så hade jag allt varit kvar i husetbus. Men nu har jag fått en inbjudan från  husetbusgruppen där katten Toker är sammakallande Boss. Jag har såklart tacka ja till att ingå i gruppen som välkomnar våra kompisar som gör resan från Jorden till De Gröna Ängarna. 

Nospussar i massor från Cissan från De gröna ängarna!