Lummis kränkning

Här ser ni en djupt kränkt lapphund som heter Lummi, dvs jag. Om ni skrattar så kommer jag-lapphunden att DÖDA er...på nåt sätt som jag inte har bestämt än. 

Varför? Ja men ni ser väl? Jag har ju fått husses kallingar på mig! Ser ju inte klokt ut, juh! 

Det är så här va, att jag råkade avslöja mig igår då det kliade och sved nåt otroligt mycket i ändalykten på mig och jag försökte bita bort det jobbiga då vi var ute på kiss och bajsäventyr i hagen. Matte var snabb som en kobra(en attans snabb orm med vassa och giftiga tänder) att upptäcka detta och så var det ner i källaren och tvätta rumpestumpen.

Säg inget till henne, men det var jätteskönt att bli duschad i rumpestumpen. Det har faktiskt gjort så ont att jag har haft lite svårt att röra mig, vet ni.

Men vem vill visa upp sin rompa hur som helst då det trilskas därbak? Inte jag i alla fall...den som gör det är ju dum i hela hövve, tycker jag.

Så jag har försökt bota mig själv jag. Det har gått sådär...Jag har slickat bort allt hår därbak men inte har det blivit bättre inte, det svider som attan. Vete tusan varför, men det gör ont i allafall.

Sååå...då matte tvättade rompa mi så hojtade hon till och sa; men lilla gumman då, det här ser inte bra ut! Inte vet jag, ville jag säga, har svårt att titta mig själv i rompa. 

Idag kom hon hem och vi mötte henne lika glatt som alltid och som om det inte vore nog så fick vi leta godis i stora hagen! Jättekul!

Då visste jag inte vad som väntade...

 

Det blev ny dusch i rumpan, men sen....Kan ni förstå hur skämmigt det är att inse att man har fått husses kallingar på sig?!?!?!

Inte helt skoj då hon satte på mig de här löjliga hornen i julas heller...men inget mot idag! Jag försökte springa ifrån de jädrans kallingarna förut men de satt kvar...

Vi fick varsin gnagis av matte efteråt, kändes som en muta faktiskt, men vad tusan, den var ju god. Nu ligger jag och bara...lider. 

Funderar på att lämna in en anmälan till kränkningscentrum för hundar.

Mattes julbild på mig.
Jag är väl inte helt osnygg ändå?

Ni okränkta vovvar, var lyckliga!

Lummi/

Humle och morsan

Alltså, min mamma, va, hon är en riktig klumpeduns! Fast snabb...Det är tufft för en kille att inte hinna med då hon drar iväg som en virvelvind, vänder i luften och kommer tillbaks i samma spår och ger en värsta tacklingen. Fast hon är min mamma och jag älskar att busa med henne. Jag skall träna på att bli bättre på att springa fort och vända i luften precis som hon
Så nu har jag ont i benet igen. Jätteont! Det gör så ont att jag skriker och gnäller, särskilt då jag legat och vilat. Men den där morsan bryr sig inte ett dugg, hon!

Morsan Glittra, chillar med matte

Det är matte och husse som bryr sig om mig. De bär mig nerför långa trappan på morgonen, då jag är kiss och bajsnödig.
Igår gjorde matte nåt knepigt med mig och det var jättegott, ja så skönt att jag stönade! Fast samtidigt var jag rädd att det skulle göra ont, men vet ni, efter att hon klämt och grejat med min framsida och mitt ena ben så kändes inte lika ont längre! Då matte mixtrade med mitt ben så var det slappt och inte alls så där ont som tidigare!
Matte måste ha magiska händer hon, fast på kvällen försvann det där braiga som hon gjorde och det började göra ont igen då jag vaknade tillsammans med husse och matte då de såg på tv-n.
Ehhh.....
Det där händer faktiskt rätt som det är, alltså att matte och husse tittat på bildburken men plötsligt sussar så sött i soffan tillsammans med oss alla pälsklingar.
Då vi sover som bäst reser de sig yrvaket upp och hojtar; Nä, NU måste vi gå och lägga oss men först nattkiss. För oss, antar jag. Har aldrig sett att de nattkissar med oss...

I natt kom det onda igen och jag skrek varje gång jag rörde på mig.
Stackars mig!!!!
Jag är säker på att jag väckte både husse och matte så de kunde tycka synd om mig...nån av dem mumlade i alla fall nåt tröstande... Men tänk om: Jag, stackars Humle ligger i smärtor utan att nån bryr sig!!!
Så hemskt!!!
Jag har hört att det finns både vovvar och kissar som ingen bryr sig om, har ni hört så hemskt?!? Så kan väl inte hussar och mattar göra heller! Slänga ut sin bästa vänner till kyla och svält.  I så fall är de dumma och skall sitta i bur, det tycker jag vore jättebra.
Min matte och husse behöver inte sitta i bur. De är godkända av mig. Och vad jag har förstått, av Lummi, Klinga, Morsan och de båda morrhårsdjuren Syrran och Cissan också.
Och sen har jag ju min förstamatte också, hon är världsbäst hon också!

Men vet ni, förut åkte matte iväg utan mig! Hon brukar ju alltid ta med mig i plåtlådan men inte nu. Som tur var kom husse hem och räddade mig strax efter. Eller räddade mig vet jag inte, men tyckte synd om mig och det var det viktigaste.
Men vet ni!?!?
Han kunde också det där som matte gjorde med mig!! Nu kan jag gå utan att skrika och då matte kom hem så mötte jag henne utan att halta.
Och vet ni, vi fick varsin sån där jättegod gnagis! Då min var slut så knyckte jag Klingas då hon tröttnade...hahaha!

Då jag får en gnagis så lägger jag
mig alltid i bädden och myser

Då man är valp så får man göra sånt, för sen är det nog kört är jag rädd.
För...
Klinga brukar ju redan morra ilsket då jag vill sno hennes mat. Hon är ju hur långsam som helst att äta, förstår ni. Fattar inte varför?
 Såååå jag får nog ta tillvara den här tiden innan jag blir stor pöjk.
Förut åt jag så snabbt att maten fastnade i halsen och då skrek jag för det gjorde dödligt ont, juh! Efter det fick jag en matskål med krumelurer i. Ur den kan jag inte lassa i mig maten på 1 sekund  men jag är ändå hyggligt snabb att få i mig matkulorna. Utan att det gör ont. Bra, va?
Nu är det snart kvällsmat. Lummi sitter och påminner husse och matte. Gnäller som bara den.

Men...
Husse sitter med sin pratmojäng och matte med sin dator, och har fullt upp att blogga med mig,
ni får ju förstå, jag måste ju ha hjälp med bloggandet, jag är ju bara en valp, juh!

Ojj, nu har Lummi fått fart på husse så nu får jag avsluta snabbt som attan!
Voff, på er!

Humle/ Kungvalp