Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som en något ouppfostrad 3-åring med starka åsikter och vad som är viktigt för en hund. Dessa åsikter stöddes inte av hans matte, dvs jag. I flocken fanns då redan katterna Skrållan och Toker, sen kom allt eftersom Syrran, Klinga, Lummi, Cissan, Glittra, Humle, Blixten, Dumle och sist men inte minst, Glimma, den kaxiga lappisvalpen med ett dödsföraktande skall. Allihop har då och då något på hjärtat, även de som gått vidare till Regnbågslandet. I Regnbågslandet finns numera Toker, Skrållan, Vaski, Cissan, Klinga, Lummi, och Humle.

torsdag 13 juli 2017

Lummi har nåt på hjärtat...

Vi har haft det lite tufft i husetbus under ett tag. Matte har haft vatten i ögat många gånger. Först då Skrållan for vidare till Toker, sen då Vaski fick attans ont där bak och inte kunde gå. Flera gånger har det hänt...


Skrållan, katten som kunde människospråket
Det verkar dretjobbigt då han vill dra på i svängarna då vi busar och så hänger inte hela han med, liksom. Den bakre halva ligger kvar och så får han ge sig mitt i jakten. Jag vill ju att alla kan vara med på buset så det är inte kul, och det är då jag ser att matte har vatten i ögat...Och inte blir det bättre då han skall följa efter matte upp till sovrummet och så åker han baklänges ner för trappan igen. Då brukar matte skrika; Men Vaskiböbb!!!!!!!!!
Men nästa dag så kan han göra värsta Vaskirajden utan problem. Ni kanske inte vet vad Vaskirajden är? Det är då han springer genom vår virriga trädgård hur jättesnabbt som helst och jagar oss!

Vaskiböbb, mattes första älsklingsvovve

Jag själv är hur pigg som helst och försöker styra upp huset för alla men det går inte alltid som jag tänkt mig. 
Nä, de där attans impulserna, ni vet. Tänk om jag hade varit född utan dem...Så himla fränt att bara, likt Klinga, lyfta på ena ögat då det kommer en bil utanför och sen somna om. Tro nog inte det kommer att hända mig...
Men jag är världens bästa ändå, säger husse, för jag är bästa spårhunden i världen och det är sant, för jag har ju lovat Vaski, som är pensionär, att göra samma himla fantastiska jobb som han gjorde då han var bra i ryggen. 
Jag, på jobbet
Mäh, nu har matte vatten i ögat IGEN, då jag skriver om Vaski! Det är väl själva tusan också! Hon är ju för blödig, alltså! Han har väl inte träffat Toker och Skrållan än, eller hur?

Ja, sen är det Klinga som har ont, jätteont i sina tassar. Hon har haft värst fula grejerna på tassarna och matte har kletat smet på hennes tassar jättelänge men det har ändå inte blivit bättre. Igår fick Klinga sova och så tog de en bit av hennes trampis och kollade om det var nåt vajsing. 
Konstigt, mina tassar är perfekta dom! Utan klet och vi har gjort prommar på samma ställen. 

Inte kul med ömma tassar...

Nu verkar i alla fall allihop av oss, både kissar och vovvar vara helt avslappnade och mattes ögon är torra.
Bra, va?
Själv har jag en avbruten tand men vaddådå? 

Hälsningar Lummi/ frisk å stark med en bruten tand

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar