Jag har funderat lite... Det är liksom konstigt här. Hur mycket jag än letar så finner jag inte Skrållan.
Inte för att vi på något sätt är bästisar men man vill ju ha koll på varann, liksom. Ett bakhåll livar ju alltid upp...
Jag kommer inte ihåg då jag såg henne senast, jag är ju inte världsbäst på det där med dagar och tid, men jag har märkt ganska länge att jag kunnat gå igenom hela huset utan att hon stått i vägen och bromsat min väg. Nu har jag provat alla ställen i hela huset utan att hon dykt upp. T o m hennes allra heligaste ställen, utan att hon kommit som ett jehu för att jaga bort mig.
Som mattes garderob tex, den har Syrran och jag aldrig vågat annat än snoka runt i lite, men efter att Skrållan inte dykt upp då jag testat olika ställen så har jag blivit riktigt modig och hoppat in och lagt mig. Jädrar, så det luktat Skrållboll därinne!
Där var liksom en håla bland alla mattes grejer(matte måste ha de lurvigaste strumporna och underbyxorna ever, tihi) och tänk, hålan passar mig precis, även om Skrållan var mycket mindre än mig.
Men vet ni, jag höll på att skrämma slag på matte då hon skulle hämta nåt och lilla jag kikade fram!
Fast det var ju inte meningen att skrämma henne så mycket att det kom vatten ur hennes ögon....
Bara så ni vet, det gör det väldigt ofta på matte nu för tiden. Det har det inte gjort förut, vad jag märkt. Nåja, hon rensar väl ögonen, antar jag....
Jag känner mig både glad och ledsen då allt är så konstigt. Glad för att matte bryr sig mycket mer med mig än förut, men ledsen för att det faktiskt är...tomt. Skrållan var ju min och Syrrans chef, liksom. Och ärligt....Syrran är ju inte värsta geniet att umgås med, hmmm...
Skrållan var ju jädrigt smart, alltså. Som mig. Vi förstod varann, liksom. Då hon var sur på mig så var jag sur tillbaka.
Syrran är ju bara...hmm....tjock. Fast snäll. Hon tvättar mig ibland, mest mellan öronen av nån anledning som bara hon vet, men det är gött. VÄLDIGT gött. Det vill jag ju inte att hon skall veta så därför brukar jag dra iväg då det är som göttast. Ja, så hon inte skall tro att hon och jag är bästisar, liksom!
Fast...
Varför skulle vi inte vara bästisar?
Hmmm...
Vi är nog lite vilsna nu, jag och Syrran.
Utan Skrållan.
För på nåt sätt så verkar det som om Skrållan har flyttat nån annanstans. Och inte kommer tillbaks.
Hoppas att hon har det bra och att vi nån gång kanske träffas igen.
 |
| Här fick jag sitta för Skrållan |
 |
| och här fick jag ligga |
 |
| och mattes tyghylla var ok för Skrållan |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar