Fönstertittaren

 Idag kom jag på en ny kul grej. Jag har varit nära flera gånger men inte riktigt vågat, men idag så....
Det är såhär va, att om man klämmer sig igenom skrammelpinnarna så kommer man liksom ut på andra sidan men inte ända ut i det kalla. Den osynliga väggen är fortfarande där....Matte kluckade då hon upptäckte mig, och sen tog hon fram prat och kortmojängen. Jag tycker själv att jag blev ganska snygg!

Kolla mig matte, jag är på andra sidan!

Det var lite besvärligt att komma tillbaka, men då jag tog i lite...

...så kom jag ut igen.

Jag och Skrållan brukar få äta vår mat på samma sätt
som matte och husse. Uppe på bordet, alltså. Kanske har det att göra
med att vår mat uppskattas av pälsbollarna också...

Jag älskar att sitta och titta ut! Ibland tar jag med lekisen Vargen också. Han är BÅDE min och vovvarnas....fast mest min...eller Klingas...Skitsamma, han är vår!