Spårhunden som kände sig bunden

Husse har tagit med mig till storskogen flera gånger nu och jag har fått visa vilket strålande spårsinne jag har. Jag har minsann visat husse flera gånger var rådjuren är. Det är såå kul! Han säger "Duktig tjej" hela tiden så jag sväller av stolthet. Å inte nog med det, han ger mig goda frollisar också! Men det finns en sak med alltihop som jag inte gillar ens lite grann. Det är den attans äckliga selen som jag måste ha! Den liksom trycker...överallt! Och inte ens om jag ser värsta lidande ut tar husse av mig den, nädå, han sätter fast det långa snöret i den i stället.
Och tänk, för några da´r sen så fick matte för sig att jag skulle ha en skämsdräkt på mig! Den var ÄNNU värre än selen. Men då fick det vara nog! Jag stod blickstill, gick inte en tasslängd ens, stirrade matte rakt i ögonen, och vet ni vad hon gjorde??? Hon kluckade så hon slog sig på knäna!! HA HA HA HA HA HA, kluckade hon fast jag stod där och bara ville dö!! Inget medlidande där inte. Men jag fick som jag ville. Jag slapp ha den på mig.

Om man håller in magen samtidigt som man rundar ryggen
så kan man kanske trolla bort den...Äsch nej...

Förra gången berättade jag om det där stället med massa vovvar som jag och Vaski var på. Dagis, säger matte att det heter. Där är vi hela tiden nu, fast det verkar som Vaski känner alla. Han morsar på alla då vi kommer som om han ägde stället. Och fröknarna sen, de gullar med oss nåt väldigt. Först i början, fick jag inte vara där Vaski var, utan dela ställe med en lappis som heter Malva. Hon är en fjantig tonåring, sån där som vill det skall hända nåt hela tiden - jag vet hur de är - har själv varit likadan.

 Och sen en lurvig sak med långa hängöron som heter Dicken som bara glodd på mig...och jag på honom. Men så en dag fick jag äntligen komma till Vaski i hans box. Där finns också en annan JÄTTEHÖG vovve som heter Pixie. Hon är nästan lika stor som ett rådjur! Jag vågar bara smygtitta på henne ja! Och hon tittar tillbaka. Hennes matte Linn är en av fröknarna så det är nog bäst för mig att vara snäll mot Pixie. Igår så vågade jag mig upp i knät på Linn då hon satt i soffan. Det var så gött att jag rullade ihop mig som jag brukar, med nosen i hennes armveck, och sov jättelänge.

Lummi/Spårhunden