Jag har känt mig lite konstig i kroppen på sistone, liksom kelig fast inte på kattungevis. Matte och husse suckade åt mig då de kom hem igår. Åh, nej inte redan, sa de. Vad de nu menade med det? Jag höll ju bara på att backa in under Skrållan...Senare försökte jag med Vaski men han passade inte i storlek. Det känns verkligen konstigt i kroppen, ena stunden är jag en busig kattunge, andra stunden en...jag vet inte vad! Och skriker gör jag också, kan liksom inte hejda det. Ja, jämrans så knäppt allt känns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar