Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

måndag 18 juli 2011

Vaskilös



Vad skall man hitta på att göra då Vaski bara försvinner? Han drog med husse i morse och jag fick inte följa med, buuuuu! Å matte låg och snarkade värsta utan att tycka synd om mig. Så...jag gick och snarkade bredvid matte. Vi har just varit på långpromenad, matte och jag. Ganska kul...men jag saknade Vaski, tror jag...I och för sig så kan det bli lite krångligt då han är med då vi vill nosa på olika ställen och kopplet inte räcker. Matte suckar ofta då och säger: -Meeeen, kan ni inte nosa på samma ställe!!!!Knäppmatte!!! Vi gillar ju olika. Jag tycker om högt saftigt gräs att tugga på och han trycker nosen i skithögar och sånt äckligt. Hm, fast jag är lite nyfiken på såna där bruna, slemmiga som brukar ligga på vägen, men matte säger; -NEJ!!!! då jag vill dutta nosen på dem. Intressanta. Jag skall nog försöka hinna dutta till dem ordentligt nån gång, om inte annat för att se om de rör på sig eller är en bajshög. Besvikelse, i så fall. Nä, egentligen var det ganska gött att det bara var matte och jag idag då jag tänker efter. Jag fick gå lös och göra lite som jag ville, ja inte dutta brunslemmet då, men annars så. Men då vi kom hem kom saknaden över mig. Åhhh, så tråååkigt det blev. Jag rasade ihop på min favoritplats som bara är min, och zzzzzzzzzzz......


Snark/ Prinsessan Klinga

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar