Klinga ut i världen

Eftersom Vaski fick ont i tassen idag så fick jag ha matte för mig själv. Vi tog plåtlådan till Skoghall och åsså fick jag öva att INTE boffa på massa saker. Jag var ganska duktig. Men då jag trodde vi skulle till plåtisen igen så fortsatte matte att gå. Vi gick på ställen jag inte kände igen, uh!!!! Jag kan väl erkänna för er att jag är ganska feg av mig och därför boffar och gnölar jag då det hettar till. Ja, alltså att jag ser en hund utanför bilen, en otäck påse ligger i vägen eller ungar som far omkring på hjul till exempel. Vi gick jättelångt och kom till en skog som var jättemysig och jag fick nosa hela tiden. Så, helt plötsligt, hördes hundar som skällde, och där kommer en JÄTTESTOR hund, stor som en häst minst, rusande mot mig! Som tur var fanns det staket mellan oss. Hjälp, matte han äter upp mig, gnällde jag. Vad gör matte, tror ni? Just det, börjar prata med matten, ÖPPNAR grinden och går in! Hon är inte klok, tänkte jag. Men jag var ju tvungen att följa med. Då ser jag, en till hund, fast liiiiten, mindre än Skrållan var den. Ettrig som attan. Vet ni, jag var jätterädd!!! Den stora hunden kom fram och då...MORRADE jag och KLAPPRADE med tänderna åt honom! Tror ni han blev rädd? Nä, inte det minsta! Han nosade mig i rumpan flera gånger fast jag morrklapprade! Envetna karl!!! Men så, rätt som det var så blev vi kompisar och började rusa runt! Det måste sett rätt kul ut för mattarna visade tänderna hela tiden! Vet ni, nåt som är konstigt; Den lilla hunden var mycket tuffare än den JÄTTEstora och då blev knäppt i mitt hövve. Jag måste nu ut i världen lite mer och träffa vovvar som inte är som Vaski. Honom gör jag som jag vill med...

Klinga/ Stora världen